Krasch

Laura är 14 år gammal, hon bor i en rätt så annorlunda värld. Kort sagt: En värld väldigt olik vår egen. Laura går i åttonde klass, i hennes klass går också en pojke vid namn Liam. Laura tycker om Liam väldigt mycket som vän, och lite mer än bara vän också. Men hon vet att hon inte ska tycka om honom på det sättet. Så hon säger inget till någon att hon gillar Liam. Hon har ju ändå ingen bästavän direkt. Dock skriver hon i sitt skrivhäfte en dag ”Liam” med ett hjärta runt, och det får Sara i hennes klass syn på, och snabbt sliter hon häftet från Laura och börjar skrika ”Usch titta, Laura är kär i Liam!” Alla i Lauras klass börjar då vråla ”Missfoster” ”Är du sjuk i huvudet? Du kan ju inte vara kär i en pojke?!” ”Alltså Laura alla vet att om en tjej är kär i en kille då är det något fel på henne!” Och läraren Stefan gör inget, han bara står där och stirrar med ett litet flin i ena mungipan på det som pågår. Någon som dock inte skriker är Liam, han ser istället generad ut. Plötsligt börjar Laura gråta, hon reser sig snabbt upp från stolen och springer ut från skolan och sätter fart hemåt. Men efter halva vägen orkar hon inte springa mer. Hon ser en lekplats en liten bit bort, hon går dit och sätter sig på en av bänkarna som står där. Hon tänker på vad som hänt. Hon intalar sig själv att det måste vara något fel på henne och att hon måste sluta vara kär i Liam. Men så kommer hon på att det går ju inte, hon kan ju inte välja vem hon blir kär i. Till slut reser sig Laura från bänken och tar beslutet att gå hem och att försöka prata om detta med hennes mammor. Men när hon precis kommit ut ur lekparken kommer Sara och hennes 2 år äldre storebror Elliot gåendes. Laura får lite smått panik men försöker låtsats som ingenting och försöker gå förbi dem så smidigt som möjligt. Men när hon precis kommit förbi dem rycks hon plötsligt bakåt. Det är Elliot, han säger ”Ja men här kommer ju det lilla missfostret som gillar pojkar!” Han drar ner Laura på backen och säger till henne att hon nog måste vara den äckligaste personen han varit med om. Sedan släpper han henne och går därifrån med Sara hack i häl som flinar allt vad hon kan. Laura börjar gråta än en gång, hon reser sig och börjar springa hemåt. Väl hemma så går hon direkt in i köket där hennes mammor sitter. Men när hon precis ska berätta hur det står till med allt så hejdar hon sig då hon hör dem sitta och diskutera hur knäpp man måste vara om man väljer att bli tillsammans med någon från det motsatta könet, ”som kvinnan på kanal 5” ”helt dum i huvudet ju” säger Lauras ena mamma. Laura får då en klump i magen. Hon springer upp till sitt rum på övervåningen och sätter sig på sängen och vet inte vad hon ska ta sig till. Nu tänker hon att det verkligen måste vara något fel i huvudet på henne. Eller? Hon bestämmer sig för att sms:a Liam. Hon berättar att hon faktiskt gillar honom, och frågar om han känner detsamma. Eller om det är hon som är ett missfoster trots allt. När hon skickar iväg meddelandet blir hon nervös. Men ännu mer nervös blir hon när hon får se att han svarat. Sedan är hon inte nervös längre, hon blir istället bara tom på känslor. Liam svarade att han aldrig skulle gilla en tjej, och att han tycker att Laura borde gå till en psykolog eller något. Laura sitter nu bara där. Hon är inte ledsen, arg, glad, eller något annat. Hon är bara helt borta i huvudet. Men en sak känner hon dock, det är en enorm smärta i henne. Det känns som hennes hjärta har gått sönder.

Sedan är det en sak, hon förstår inte, hon förstår inte varför det är fel att älska någon av det motsatta könet. Man ska väl kunna älska vem man vill?

Det har nu gått flera månader sedan alla fick reda på att Laura gillar pojkar, varje dag retas och mobbas hon för det. Det går inte en dag utan att hon kallas för ”missfoster”. Nu har också hennes mammor fått reda på det och dem har fryst ut henne. Dem pratar knappt med henne och tittar inte alls på henne.

Laura får en dag nog av allt detta.

Den 26 september 2013 när Laura kommit hem från skolan går hon upp till badrummet på övervåningen och låser in sig där. Hon tar en av handdukarna som hänger där inne, lindar den runt hennes knutna näve och slår sedan sönder spegeln på väggen. Det säger KRASCH, sedan ligger spegeln där på golvet i tusen bitar, Laura tar sen upp en av skärvorna. Efter det minns inte Laura något mer. Det enda som händer är att hennes mammor efter en stund tillslut kommer in i badrummet och hittar Laura på golvet i en pöl av hennes eget blod som rinner från hennes kropp. Dem hittar också en lapp där det står, ”jag hoppas att mänskligheten en dag ska förstå att man inte väljer vem man blir kär i”. Och Laura, hon rör sig inte. Hon lever inte längre. Hennes hjärta, hennes hjärna och hennes spegel, allt sa Krasch. Och det är därför Laura inte längre finns i livet.

Laura dog den 26 september 2013 på grund av att hon var annorlunda.

Om den största delen av mänskligheten inte var så fixerad gällande vilken slags människa man blir kär i skulle Laura kanske blivit accepterad, och inte blivit behandlad så som hon blev, vilket troligtvis hade lett till att Laura inte tagit sitt liv. Men nej, vi lever i ett universum där dem flesta inte förstår sig på detta.

Det är sorgligt.

Men vi får hoppas att det blir bättre i framtiden. Att alla, och inte bara några människor till slut förstår sig på kärlek.

Amelie F