Planeter som roterar för ingenting


Rymden är en underlig plats. Man säger att universum är oändligt, men vad kommer efter oändligheten? Allting borde ta slut någon gång.
Alla dessa planeter som nu står tomma, vad har de för uppgift i dens existens. Är de bara stora klot som konstant roterar runt varandras axel för ingen anledning alls? Som den tunga känslan man får när man lever sitt liv som vanligt när plötsligt slår till som att man går under marken. Man vet inte vad som har orsakat denna känsla. Man kan gå runt hela dagar eller till och med veckor att försöka lista ut vad som står på. Ibland får man inte reda på anledningen men kloten fortsätter att snurra runt sin egen axel.
Men ibland kommer man på sin anledning och känner hur man plötsligt står på marken igen. När man äntligen står på marken igen så har man många val. Jag valde att springa. Man kan springa så långt universum räcker. Jag kunde känna greppet mot skornas sulor.
När man springer igenom det potatislandet ingen övervakar när de brinnande kloten som kallas stjärnor lyser som starkast. Man skulle kunna stanna upp för en stund och andas in den friska doften från landet. Man skulle även kunna promenera tillbaka till stället där allt började igen. Reda upp allt och kunna leva vidare i natten.
Vissa skulle vilja stanna kvar på det tomma potatislandet och aldrig återvända. De har redan sprungit så långt och det skulle vara tufft att ta sig tillbaka. Men de andra kanske vänder sig om för att gå hem igen. Den sprickan som du en gång föll ner i kan inte lagas av sig själv. Någon måste fixa den. Denna någon kan vara du. Den bördan du går runt med är inte värd att stå kvar i. Du kanske inte känner av den dagligen men om den djupa sprickan nu en dag föll ner i ej fylls kommer du falla ner i den igen. Men det är okej om du ramlar ner igen. Hur djupt hålet än är kan du stäcka upp armarna och ropa på hjälp. Du känner hur du lyfts från den kalla underjorden och upp på den gröna mjuka gräsmattan. Den doftar ljuv sommar.

Tittandes ner i hålet en sista hålet gång då du ett stadigt grepp om spaden och skopar ned jord i den.  Men du är inte ensam, du har ett flertal personer bredvid dig som fyller samma hål som dig. Du nickar kort mot dem och ler.
Du inser nu att planeter inte bara snurrar runt sin egen axel, de roterar också runt varandra lik som vi människor. Vi behöver varandra. Det är förmodligen de planeter som är alldeles ensamma där ute. Gå och hjälp dem.


N J

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i si...
Fortsätt läsa

Höstäpplen

  Allt med huset var perfekt, absolut allt utom äppelträden. Det var ett prydligt hus. En gulmålad tvåvåningsvilla med vita knutar. Ett sådant hus som tröstar dig när du har skadat knät, ett hus att växa upp i. Familjen Larsson hade tidigare bott i Stockholm och i deras liv ingick allt som Stockholm hade att erbjuda småbarnsfamiljer; brunchdejter med andra nyblivna föräldrar som du egentligen inte vill ha något att göra med, men känner dig tvingad att umgås med bara för att behålla någon sorts social kontakt över huvud taget. Röda linjen torsdag morgon med en skäggig gubbe bredvid dig som insisterar att du ska följa med honom och ”bomma en fuling”. Eller det faktum att det enda ordet man kan beskriva sin vardag med är ”stressigt”.   Nej, Stockholm var inte rätt för dem, det var en sak som var säker. Just därför hade Maria Larsson blivit snudd på euforisk när hon scrollade på hemnet.se som en del av hennes vardagskvällsritual och såg ett gult hus i hennes barndomsort för e...
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet ...
Fortsätt läsa