Var är min plats i rymden?

I den så kallade oändliga och vackra rymden finns inte trygghet för alla- inte för dig, inte för mig och framför allt inte för dem som flyr från ett krig. De som har flytt från Syrien, Irak, Somalia eller Afghanistan hade visserligen ett liv här i rymden i de länder de flytt från, men inte det trygga liv i rymden som gör ett liv levande och människor lyckliga. Alla behöver vi tak över huvudet, trygghet och kärlek och en framtid att tro på.

För de som förlorar sina föräldrar, sina syskon, sina vänner, en del eller flera delar av sin kropp, är rymden inte vacker. För de som förlorar tron på sig själva, på friheten och på framtiden är rymden inte oändlig utan ett hål fyllt med ångest. Jag skulle vara så tacksam om jag fick leva i en mycket liten, men trygg och kärleksfull rymd tillsammans med min familj och mina vänner och jag har länge undrat hur ett förutsägbart och tryggt liv skulle kännas att leva?

Många människor av oss har drömmar. Vissa av oss drömmer om att skaffa barn, köpa hus och bil, resa jorden runt eller vandra på månen, medan andra skulle vara tacksamma för att bara få vara mätta, gå i skolan eller få uppleva en enda natt utan mardrömmar om att förlora sina barn eller sina föräldrar. Tacksamma för en enda natt utan rädsla för att allt ska tas ifrån dem.

Jag är en av dem. I min rymd, i min värld, i mitt liv har alltför många hemska upplevelser korsat min väg. Jag har lämnat allt. Helt enkelt hela mitt liv. Jag sökte räddning, kärleken, tryggheten och mänskligheten, men fann en värld full av onda människor, bombrök och döda människor och vapen och pengar hade makten. Människors liv hade inget värde. Vem vill se sina barn leva i en sådan värld? Låt oss leva i den lilla trygga rymd som vi uppskattar högst av allt, nu när jag och mina bröder väl har hittat den. Låt oss kämpa för ett liv utan krig, rädsla och död. Utvisa oss inte till den rymd, den värld vi flydde från för flera år sedan. Vi har redan förlorat allt vi hade, så snälla ta inte det enda vi har ifrån oss.

Ensamkommande barn 



H A A



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i si...
Fortsätt läsa

Höstäpplen

  Allt med huset var perfekt, absolut allt utom äppelträden. Det var ett prydligt hus. En gulmålad tvåvåningsvilla med vita knutar. Ett sådant hus som tröstar dig när du har skadat knät, ett hus att växa upp i. Familjen Larsson hade tidigare bott i Stockholm och i deras liv ingick allt som Stockholm hade att erbjuda småbarnsfamiljer; brunchdejter med andra nyblivna föräldrar som du egentligen inte vill ha något att göra med, men känner dig tvingad att umgås med bara för att behålla någon sorts social kontakt över huvud taget. Röda linjen torsdag morgon med en skäggig gubbe bredvid dig som insisterar att du ska följa med honom och ”bomma en fuling”. Eller det faktum att det enda ordet man kan beskriva sin vardag med är ”stressigt”.   Nej, Stockholm var inte rätt för dem, det var en sak som var säker. Just därför hade Maria Larsson blivit snudd på euforisk när hon scrollade på hemnet.se som en del av hennes vardagskvällsritual och såg ett gult hus i hennes barndomsort för e...
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet ...
Fortsätt läsa