Bitter

 “-STOPP Katniss! STANNA!” Jag hör mors ord som upprepas om och om igen medan jag springer ut

i tomma intet. Jag är arg, nej! Jag är förbannad! Varför ska detta ske just innan min livsviktiga dag

som är om några veckor!? Jag inser inte att jag sprang ut barfota i den blöta snön förs mina strumpor

är genomblöta och mina fötter frusna till is. Jag har ingen jacka heller, bara en tröja och

pyjamasbyxor. Mitt hår är utsläppt och slitet, jag kollar på mina kluvna bruna toppar och stannar till.

Jag hör någon som ropar efter mig, det tar ett tag tills jag känner igen rösten. Det är Jojje, min

lillebror, han har inte gjort mig något illa så jag vänder mig om. Han har med sig fars jacka och mina

skor, jag skäms. Jag ska ju föreställa hans förebild, jag ska ta hand om honom och Jojje ska inte

behöva springa efter mig för att lugna ner sin mig. Jag kollar till sist på Jojje, han är en kopia av mig.

Likadant mörkbrunt hår och grå ögon, likadana breda axlar och precis en likadan spetsig näsa som är

så lik min mors. Det enda som skiljer oss åt är att jag har fräknar över hela ansiktet och inte han. Jag

tar på mig jackan och skorna medan vi ger oss iväg tillbaka hem.

När jag är hemma springer jag uppför trappan direkt in till badrummet. Jag sliter av mig mina blöta

kläder och går in i den varma duschen och tvättar av kroppen och håret. Jag borstar mina raka tänder

och går ner till mitt rum utan att säga ett ord till varken mor, far eller Jojje. Innan jag klär på mig och

går och till sängs kollar jag mig själv i spegeln medan jag kammar mitt långa hår. Det är skola

imorgon och jag står inte ut med tanken på att behöva göra en massa grupparbeten. Jag är trött på allt

och alla, jag orkar inte prata eller över huvud taget kolla på någon.

Jag vaknar upp tidigt på gryningen och slår av min väckarklocka innan det börjar tjuta om den. Jag

kunde inte sova, det enda jag tänkte på var vad jag skulle ta mig åt. Det är bara 2 veckor och 3 dagar

kvar tills jag flyttar, inte bara till en ny gata i närheten utan till en ny stad. Jag har ändå gett upp

hoppet om det mesta här i staden. Jag försökte berätta för mina föräldrar om mitt beslut igår, men det

gick inte som jag hade planerat att det skulle gå. Mor blev besviken och sa att jag inte skulle

någonstans medan far fortsatte kolla ner i kvällstidningen han läste. Jag fick ingen reaktion av far, han

rynkade bara på näsan och rättade till sina läsglasögon som satt lite snett och kollade inte upp på mig

en endaste gång. Mor och jag kommer inte så bra överens, Jojje säger att det beror på att vi är så lika

att vi blir osams så enkelt medan jag tror att det beror på att hon är envis och bestämd. Jag är ju trots

allt 19, jag kan väl flytta ut när jag vill och vart jag vill!

Jag går ut tidigt på morgonen och påbörjade min långa promenad till skolan. På vägen dit såg jag

Emma framför mig, jag hoppades på att hon inte skulle lägga märke till mig men det gjorde hon.

Emma som alltid är så pratglad och entusiastisk springer fram till mig med utsträckta armar, jag tar

inte emot kramen utan klistrar på ett falskt leende på mina läppar. Jag hatar verkligen henne! Det finns

ingen tvekan om att jag flyttar så fort jag får chansen. Jag har hittat en billig lägenhet som jag kan

klara av att betala med mina studentpengar, det är inget lyxigt ställe men allt duger bättre än vad den

här hålan gör.

Jag står inte ut längre! Den senaste skolveckan har gått mig på nerverna, precis allt och alla driver mig

till vansinne vad de än gör! Det är 1 vecka kvar tills jag flyttar och jag väljer att inte gå till skolan, det

kommer ändå inte löna sig så som det ser ut nu i alla fall. Jag börjar packa lätt och tar bara det

nödvändigaste och lägger det i min väska. Jag har inte så mycket plats i den lilla, trånga och kvava

lägenheten och dessutom så måste jag skaffa jobb så fort jag kommer till Örebro. Jag tar

mobiltelefonen och ligger i min säng medan jag skrollar igenom alla sociala medier. Till slut somnade

jag och vaknade inte förens nästa morgon. Jag har fortfarande ytterkläderna på och borstade inte

tänderna innan jag somnade.

Det är lördag morgon och bestämmer mig för att ta en morgonpromenad runt området. Jag stöter på

min lärare som ger mig en besviken men nonchalant blick. Han kommer fram till mig och undrar

varför jag var borta från skolan. Inte nog med det, lärarens dotter Emma, den jobbiga tjejen kommer

fram till mig efter en stund. De båda pratar och tjatar på mig så länge att jag slutade lyssna till slut.

Jag går därifrån utan att säga ett ord och hör hur Emma ropar “Katniss, vart ska du?”.

Jag är så irriterad och ilsken att jag tar ett förhastat beslut. Jag går raka vägen hem, upp till mitt rum,

tar min packning och ger mig iväg! Jag åker iväg till Örebro en vecka tidigare! Vem bryr sig

egentligen om att stanna kvar när alla här inte kan låta mig vara ifred och sköta sitt!? Jag sätter mig i

bussen, till tunnelbanan och sätter mig i den som åker till Örebro. Jag får flera samtal av far, vilket jag

inte brukar få men väljer att inte svara, till sist ringer ett dolt nummer. Jag svarar och det är Jojje, han

har lånat sin kompis mobil. Han har gråten i halsen och och får knappt fram orden ur munnen på sig.

Jag försöker lyssna och till sist hör jag hur han kämpar för att göra sig förstådd. Det enda han fick

fram var “Katniss…. mor..mor ligger på akuten…..” Hjärtat stannar och jag försöker få in det jag

precis fick höra. Vad har hänt och vad ska jag göra..!?

J A