Besvikelse matchen

Domaren blåste visselpipan, andra halvleken startade och jag satt fortfarande på bänken. vi låg redan under med tre mål på första halvleken. Det första målet dom gjorde var på högra krysset, den andra målet dom gjorde var på straff och tredje målet var självmål från vår mittback. När jag såg dom tre målen så kändes det tomt inom mig och det var fruktansvärt jobbig, men jag hade fortfarande tro om att vi skulle vända och vinna matchen. Det var inte en vanligt match, det var den viktigaste matchen i säsongen och om vi vann matchen så skulle vi få vara med på en av sveriges bästa serie.  

 Efter att det har gått sjuttio minuter på andra halvleken så gav tränare mig en orange väst och tittade på mig, sedan sa han  “gör dig redo Mike det är dags.” Jag kunde inte tro i mina ögon att han valde mig av alla fyra på bänken,  det var den sjukaste känslan som jag aldrig kommer att glömma. När jag var uppvärmd och klar så bytte dom in mig med Kevin som spelade vänsterforward och det var tjugo minuter kvar av matchen. Under matchen när jag kom in så fick jag den vackraste inlägget från Hoizhair som var på den högra kanten på planen och sedan nickade jag in bollen på målet. Den andra målet var kämpigt, det blev svårt eftersom jag hade tio minuter på mig att göra mål. Jag var också nästan slut på grund av att jag hade sprungit, utan att stanna en endaste gång. Jag kunde känna hur vaderna och knäet började darra. Det blev också svårare att ta in syre, jag kunde höra mig själv när jag andades och det gjorde så ont på bröstet men jag fortsatte springa. 

När jag gjorde andra målet så tog jag bollen från en vänsterback och petade bollen runt en mittback, den här finten kallades för tjockis finten och sedan sköt jag in bollen på högra krysset av målet. Efter att jag gjorde andra målet så blåste domaren slutsignalen av matchen  och vi förlorade. 

När jag kom hem efter matchen så var jag ledsen och utmattad. Jag orkade inte ens äta så jag gick direkt till mitt rum och lade mig på sängen. Efter en stund  kunde jag känna hur ont i magen jag fick, jag kunde höra hur magen ville ha mat, för varje timme som gick så kunde jag höra min mage låta. Men jag orkade inte gå till köket för jag tyckte att jag förtjänar ingenting efter förlusten och när det blev natt så kunde jag inte sova. Det var på grund av att  jag tänkte  på matchen när vi förlorade och varje minut som gick kom små droppar av vatten ur mitt öga. Tillslut kunde jag känna hur varm ögonen blev och hur blöt lakan blev, det gjorde ont, som sagt  det var en stor besvikelse.

.MKH

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i si...
Fortsätt läsa

Höstäpplen

  Allt med huset var perfekt, absolut allt utom äppelträden. Det var ett prydligt hus. En gulmålad tvåvåningsvilla med vita knutar. Ett sådant hus som tröstar dig när du har skadat knät, ett hus att växa upp i. Familjen Larsson hade tidigare bott i Stockholm och i deras liv ingick allt som Stockholm hade att erbjuda småbarnsfamiljer; brunchdejter med andra nyblivna föräldrar som du egentligen inte vill ha något att göra med, men känner dig tvingad att umgås med bara för att behålla någon sorts social kontakt över huvud taget. Röda linjen torsdag morgon med en skäggig gubbe bredvid dig som insisterar att du ska följa med honom och ”bomma en fuling”. Eller det faktum att det enda ordet man kan beskriva sin vardag med är ”stressigt”.   Nej, Stockholm var inte rätt för dem, det var en sak som var säker. Just därför hade Maria Larsson blivit snudd på euforisk när hon scrollade på hemnet.se som en del av hennes vardagskvällsritual och såg ett gult hus i hennes barndomsort för e...
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet ...
Fortsätt läsa