Bitter evighet?

Allt var bittert, så hade det varit sedan jag minns, eller? Nej… jag kom bara inte ihåg när det inte var bittert. Men allt hade inte varit bitter i mitt liv. Men det kändes som det. Tårarna efter de eviga gråt smakade bittert, mina egna snyftningar fick mig att gråta ännu mer men de fick mig också att minnas alla andra gånger jag gråtit, gråtiga minnen fick mig att gråta ännu mer, inget kunde bryta min bittra situation. Varför allt blev bittert för mig kunde ingen svara på, inte ens jag själv. Jag kunde inte ens formulera frågan för min bittra situation. Jag tyckte verkligen synd om mig själv. Men det hjälpte inte mig att svara på gåtan. Eftersom jag visste inte ens vad gåtan var…

Precis, jag är förvirrad, jag visste vad problemet var, eller? Var jag ens i eller hade ett problem? Den här frågan var en väldigt enkel ja- eller nej-fråga som inte krävde någon analys, resonemang eller motivering. Därför såg jag frågan som en ljuskälla och min situation som mörker. Jag svarade nej, jag hade inget problem och jag befann mig inte i ett problem. Så varför kände jag mig bitter? Jo, jag var inte nöjd. Men vad var jag inte nöjd med…

Jag hade alltid velat tjäna mycket pengar, bo i en stor villa, åka omkring i en lyxig bil, äta det jag verkligen tyckte om, köpa alla kläder och accessoarer utan att tänka på om pengarna skulle räck till…

Jag är legitimerad tandläkare, jag hade ett jobb som drömt om, jag tjänade ganska mycket, jag bodde i ett radhus, jag åkte omkring i en hybrid-bil, jag köpte kläder och accessoarer men jag tänkte inte på pengarna, för att jag ville göra allt utan att tänka på pengarna.

Så gick jag och min familj i ekonomisk konkurs, överkonsumtion, vi kunde inte längre betala hyran, jag kunde inte längre åka omkring i en lyxig hybrid-bil och värst av allt förlorade jag mitt jobb. Tur att jag inte behöver betala några lån, tur i otur, men jag mådde sämre och sämre, inte för än nu blixtrade situationen som helhet med orsak och konsekvens i min hjärna…

Orsaken var missnöje, avund och girighet jag borde ha varit nöjd men så var jag inte, jag ville alltid ha mer och mer, bodde jag i en lägenhet ville jag bo i ett radhus, bodde jag i ett radhus ville jag bo i en villa.  Men jag visste inte att det finns ett stopp för lyx och pengar. Inte förrän den här bittra erfarenheten förstod jag att lyx och pengar inte är ett lyckat liv. När man går vill man cykla, när man cyklar vill man åka i en bil, åker man i en bil vill man flyga men resultatet blir densamma det vill säga, vilken höjd än man tar sig till måste man alltid måste landa och gå med fötterna, det går inte att konstant flyga i ett flygplan. Inte förrän den här bittra erfarenheten förstod jag mer av livets luriga led till en sann lycka…Nu när jag hade fått en bild och en erfarenhet kunde jag gå vidare i livet och vara nöjd och glad.

Jag bör vara tacksam för den bittra situationen för varje situation vare sig bitter eller söt är en erfarenhet som man är tvungen att vara tacksam för, för att en erfarenhet inte kan köpas eller säljas, det måste upplevas, en upplevelse kräver tid och tiden kan man inte köpa! Är du uppe, se ner, är du nere, se upp, är du i mitten, se både upp och er och låt livet lyckas!

R K