Bitter
Jag sprang in i mitt rum snabbare än ljuset.
Jag var inte lite arg, inte arg och inte heller jättearg. Jag var helt enkelt
förbannad. Förbannad på min pappa. Han lät mig aldrig gå ut med mina kompisar.
Jag hade gjort alla mina läxor och städat hemmet. Vad skulle jag göra mer?
Medan jag satt i sängen och grät fick jag
bästa idén. Jag kunde rymma ut. Jag ringde min kompis Elias och frågade om jag
kunde sova över. Han svarade:
-Ja visst! Kom nu så kan vi kolla på film!
Det första jag gjorde var att packa min väska.
Jag la in många kläder som tröjor, shorts och en keps. Jag hade även lite chips
och dricka så jag la in det också. Jag var glad. Jag sa till pappa att jag
skulle slänga sopor. Jag tog en tom soppåse och gömde min väska i den. När jag
kom ut från huset var jag jätteglad. Jag sprang snabbt till Elias hus som
endast bodde 10 minuter ifrån mig.
När jag var utanför hans hus så plingade jag
på. Hans mamma öppnade dörren och var förvånad.
-Hej Alex! Vad gör du här? varför har du
packat? har något hänt?
-Elias sa att jag kunde sova över, är det okej
för dig?
-Ja ja kom in!
Jag gick in och såg min bästa vän Elias stå
där. Vi gick upp till hans rum och han hjälpte mig att packa upp mina saker.
Han hade också chips och dricka på sin säng. Vad bra, då blir det dubbelt
tänkte jag. När vi hade packat upp sakerna så satte vi oss på sängen. Jag fick
bestämma film. Jag valde “the fast and the furious”. Jag valde den filmen för
att jag älskade skådespelaren “Paul Walker”. Han var en av dem bästa
skådespelarna enligt mig.
Efter en stund så frågade han:
-Det är inte ofta du sover över, varför gör du
det nu?
Jag hade haft den dåliga relationen mellan mig
och pappa hemlig i hela mitt liv. Jag var osäker vad jag skulle säga så jag
svarade:
-Ja….Jag….Eller nån gång måste vara den första
gången.
Elias skrattade högt med sitt roliga skratt
och sa:
-Ja, det är sant min vän.
Kvällen fortsatte och vi kollade olika filmer
och berättade skämt.
Plötsligt ringde min pappa mig. Jag svarade.
Han skrek på mig:
-Kom hem nu ditt lilla äckliga misstag! Eller
vet du vad! Skitsamma. Du bor inte hos mig längre. Jag kastar ut alla dina
kläder och dator!
Jag stelnade och började gråta för fullt.
Elias frågade vad som hade hänt. Jag kunde inte hålla hemligheten i mig längre.
-I hela mitt liv så har jag haft en dålig
relation med pappa. Han har alltid hatat mig. Otroligt mycket hat har jag fått
från honom. Han tvingade mig att göra alla mina läxor och städa hela huset
minst 1 gång varje dag och laga mat. Om jag missar ett rum så blev jag alltid
slagen. Han låter aldrig mig vara ute med vänner och när han blir arg på mig så
låser han in mig i mitt rum tills jag har skola igen. Jag har aldrig gillat
honom. Han säger alltid att jag liknar min mamma med beteendet. Han kallar mig
dåliga saker. Om jag gör ett fel så låter inte han mig äta nåt. Även när jag
blir sjuk tvingar han mig till skolan så att han inte ser mig. Och nu så har
han kastat ut mig från huset. Jag har ingenstans att bo. Inga pengar, ingen
mat, inget tak över huvudet. Jag är hemlös. Sa jag medans tårarna bara rann ner
från mina kinder.
-Vad elak pappa. Jag kan fråga min mamma om du
får bo här.
Elias gick ner till sin mamma och började
prata. Jag hörde lite vad dem sa. Jag trodde dem pratade om att jag inte kunde
stanna. Jag gick tillbaka till sängen och fortsatte och gråta.
Elias kom in i rummen med ett leende och
berättade att jag fick stanna hem hos dem. Jag blev förvånad men samtidigt
glad. Jag hoppade och kramade Elias. Jag pussade honom på kinden. Han skrattade
och blev röd.
När 1 månad hade gått så plingade någon på
dörren. Jag och Elias gick ut för att kolla vem det var. Det var min pappa. Jag
blev rädd. När jag sakta gick bakåt tog min pappa tag i mig. Han drog mig till
hans bil medan några personer stod runt bilen med vapen. Elias och hans mamma
gömde sig bakom dörren och började ringa
112. Ingen svarade dem. Efter ett tag ringde dem igen. Då svarade en kvinna:
-Hej du har ringt till 112.
-Snälla hjälp, min sons vän har blivit tagen
av hans pappa i en svart bil. Han hade bodyguards med sig som hade vapen. Dem
har åkt! Skrek Elias mamma.
-Polisen är på väg.
När polisen var på plats sprang Elias och hans
mamma ut. Dem började berätta allt till polisen. Polisen såg förvånade ut och
sa:
-Okej, vi ska fortsätta utreda detta, vi
återkommer om vi hittar nåt.
Pappa tog mig till hans källare medan jag var
både arg och ledsen. Jag hörde att dem pratade om att jag skulle stanna här i
minst 4 månader. Jag var rädd.
Som tur så fick polisen tag i dem och jag fick
bo i fosterhem i ett långt tag.
H E M
Kommentarer
Skicka en kommentar