En alldeles vanlig stad

 

Det var  en sån där dag när vädret varken var bra eller dåligt. När himlen såg ut att vara målad med ett tjockt lager av filmjölk och man fick vara nöja sig med TVn som enda sällskap. I en stad där människor satt och tryckte i varsin lägenhet, varken nöjda eller missnöjda med livet. Neutrala, precis som himmelen. I en sån stad, i ett helt vanligt lägenhetshus som man kunde gå förbi flera gånger om dagen utan att lägga märke till det, bodde Tore. En man i övre medelåldern som sett för mycket dåligt i sitt liv för att längre orka försöka. Hoppet på en familj hade han gett upp för flera år sen, det fick räcka med hunden, den tog minst lika mycket tid. Fotbollen var det enda han hade att se fram emot, det enda som faktiskt betydde något. 

Människor kunde vara jobbiga, han hade levt själv under en så lång tid att det blivit svårt att förstå andra. 

 

En halvljummen öl framför fotbollen på fredagskvällen, det var lyckan i Tores liv. Den senaste tiden hade det dock kommit ett hinder i vägen. På kvällarna, just när dem bästa ligorna brukade spela hade små barn kommit och invaderat lägenheten. Helt respektlösa hade den knackat på dörren tills han blev tvungen att resa sig och se vad som försegick. Det var ingen vacker syn dem små barnen fick av Tore när han med chipspåsen i högsta hugg och en lite för sliten morgonrock smällde han upp dörren. Olyckligtvis råkade den komma rakt i huvudet på en av ungarna, som började tjuta för sitt liv. Dem sprang iväg utan ett ord åt Tore, vilket han visserligen var glad för. Lika kul var det inte när det låg en anmälan  om barnmisshandel i brevlådan några dagar senare.

 

I tidningarna stod det att Halloween var här. Ett girigt sätt för affärerna att lura till sig pengar från dem stackarna som inte förstod bättre, ansåg Tore. Barnen skulle visst komma och vandalisera ens hem iklädda lakan eller någon annan bedrövlig utklädnad och försöka inge en känsla av skräck. Avsky var snarare känslan som dök upp hos Tore. Dem tvingade dem en att ge dem godis och hotade med att kasta ägg på huset, eller på annat sätt trakassera dem stackars människorna som råkade bo på samma gata. Varför skulle han behöva ge några okända barn av sin tid och pengar? Vad vann han på det? Så smart som han var hade han kommit på den lysande ideéen att flera meter från ytterdörren sätta upp stora plakat med texten “tillträde förbjudet” skrivet med stora bokstäver. Det borde iallafall få dem att hålla sig borta. Nej, dåliga affärer hade aldrig varit Tores grej. Inte barn heller för den delen.

A B