En bitter revansch

 

Noa vaknade och tog upp mobilen. Det bländande ljuset från mobilen lös upp rummet. Noa kisade och kollade på klockan, den var stup i kvarten och skolan började om en kvart. Han slängde på sig samma kläder som han hade på sig dagen innan och kastade mobilen i fickan. Nästa buss gick om två minuter och om han inte skulle hinna med den så skulle han komma på tok för sent. Han springer det snabbaste han någonsin gjort från dörrmattan ända till buss hålls platsen och han hinner precis med.

Även fast Noa hade försovit sig så var det tur att det just var Noa för han var väldigt snabb och var känd som blixten i skolan. Förutom att han var ovanligt snabb så var Noa en helt vanlig pojke i en helt vanlig stad som hade en helt vanlig familj. Det fanns inte så mycket annat än att han var snabb som gjorde han speciell. han hade sitt långa bruna hår hängandes som gardiner i ansiktet, han var kortare än medellängden och vägde runt 50kg, han var inte så jättestark och hade en glad personlighet. Han bodde i en liten stuga med sin Mamma pappa och lillebror 3km bort från skolan. ä

När Noa var framme i skolan var det en vanlig dag precis som vilken annan, det var en lugnare dag än vanligt för det var inga prov eller läxor. Nu när dagen var slut så skulle han bara hem och ta det lugnt, eller det var vad han trodde. Dagen skulle inte sluta lika lugnt som den starta. När han kom hem så låg lillebror i soffan med is över ena ögat, Noa frågade vad som hänt och svaret han fick tillbaka var förskräckligt. Han var tvungen att göra något. Han tog på sig sin gula regnjacka och sprang ut i det regniga vädret. Den grå himlen och det regniga vädret speglade hans känslor väldigt bra. Han tänkte på allt han skulle säga och allt han skulle göra, han tränade att boxas i luften och sparkade på något träd som han gick förbi. När han efter en lång promenad så var han äntligen framme vid skolan, han såg direkt de tre mulliga barnen som han bror beskrivit, de smälte inte direkt in i mängden. Alla tre hade färgglatt hår med frisyrer men oftast ser på cirkus och läderjackor som om de var med i ett rockband, det var en märklig stil och man märkte att de var annorlunda. Han går fram till de bitandes på läpparna och med spända knytnävar. Nu stod han där bakom dom kollandes in i deras ryggar, darrig om benen och rullar tummarna bakom ryggen, han tog ett djupt andetag och harklade sig. Han fick deras uppmärksamhet direkt och sa:

-Var det ni som slog Ludvig?

-Ja, och? Sa dom i kör med en deppig stämma.

-För han sa att det var några clown liknande idioter som hade slagit han. Noa var rädd. Även fast dom var till hakan på honom så var dom tre personer och Noa var ju bara en. Men nu hade han sagt vad han sagt och nu var det för sent att gå tillbaka. De tre ungarna kollar på honom och stämningen är tyst, men inte länge för nu kastar de sig på honom samtidigt, utan förvarning puttar de ner han på marken och börjar sparka och slå, slagen gjorde inte jätteont först men efter ett tag började det kännas, han försökte ställa sig upp men kunde ändats komma upp efter någon minut då de börjat bli trötta, när han kommer på benen börjar han tänka på när han gick till skolan och tränades att boxas, hur gjorde man. Medans han tänkte vart han ner slagen på marken igen och då gav han upp, hans nya mål var att ta sig där ifrån. Så nu när han kommer på benen springer han. Han springer snabbare än vad han någonsin gjort, barnen jagar han några meter innan de blir för trötta. Noa är hemma efter bara några minuter och hans märkesjeans och gula regnjacka är helt blöta på både insidan och utsidan, lillebror springer ut för att möta Noa med mer skador än han själv och sen kastar han sig in i Noas famn.

M O