Nya matteläraren

”Välkomna till första året i högstadiet!” Sa Anna. Det enda svar hon fick var några suckar. ”Eftersom det är första dagen kommer det inte vara några lektioner, utan ni ska få tid att prata om sommaren med varandra”. Hon fortsatte och berätta om en massa annat, men jag lyssnade inte, jag hade annat att tänka på. Hur ska jag bete mig? Hur ska jag kunna skaffa vänner? Vad ska jag göra för att ”passa in”?

 

Plötsligt hörde jag hur stolar skrapade i marken när dem flyttades, folk började resa på sig. När jag gick ut ur klassrummet möttes jag av en tjej, vi hälsade och hon erbjöd sig att visa mig runt. Det kändes först lite konstigt att det inte var en kille som erbjudit sig, men efter en stund glömde jag bort det. Det var skönt att ha någon att gå med eftersom om jag hade gått här själv hade jag nog aldrig hittat tillbaka, men tjejen som tydligen hette Ella hittade utantill.

 

Dagen flöt på och jag lyckades faktiskt börja spela lite fotboll med några i klassen, de tyckte jag var duktig och frågade om inte jag kunde vara med i den årliga fotbolls – turneringen. Där var bara de tre äldsta klasserna med och spela.

 

Det var nu nästa dag och vår första lektion var matte. Värsta ämnet. Det tog lång tid för Peter att dela ut alla böcker, det ända ljud han gav ifrån sig var någon suck. ”Jobba sida 5 – 7” sa han när han satte sig igenom. Efter lektionen pratade jag och några andra om första lektionen i högstadiet! ”Jag önska att vi hade haft Eric i matte, han är så rolig!” Sa Johan. ”Ja, den där Peter pratar bara om hur bra och cool en brandman är hela tiden.” Svara Kalle.

 

Resten av dagen gick bra, vi hade engelska, so, musik och svenska. När jag kom hem tänkte jag på matten, varför var Peter så annorlunda mot de andra lärarna? Varför prata han om brandmän? Jag fatta noll!

Någon vecka senare när jag kom till skolan möttes jag av Johan och Kalle.

 

-          Wohoo! Ingen matte idag hörni! Sa Kalle.

 

-          Bästa dagen i veckan! Svara jag.

 

-          Istället har vi bästa lektionen, BILD! Sade Johan.

 

Veckorna flöt på och efter någon månad var det dags för utvecklingssamtal. Efter att ha hälsat och kollat hur det gått i alla ämnen kom vi till punkten då man fick säga lite vad man tycker om skolan och hur det går.

 

-          Då ska vi se, hur tycker du det går i skolan, Isak? Frågade Anna.

 

-          Jag tycker det går bra i de flesta ämnena. Svarade jag.

 

-          De flesta? Vilka går det mindre bra i? Undrade Anna.

 

-          Matematiken och NO:n, sa jag.

 

-          Okej, är det något vi lärare kan hjälpa till med? Frågade Anna.

 

-          JA! Byta vår mattelärare, man lär sig typ ingenting. När man vill ha hjälp så säger han att det är lätt och säger att man ska kolla i instruktionerna eller bara ger oss svaret. Man lär sig INGET! Svarade jag.

 

-          Låt mig bara säga en sak, vad jag vet har det varit såhär sedan du började, eller hur? Sade Patrik.

 

-          Ja. Sa jag.

 

-          Okej, men jag hoppas ni förstår att vi inte bara kan byta mattelärare för att du vill det. Svarade Anna.

 

Dagen efter pratade jag och mina kompisar om samtalet, vi alla hade nämnt det där om matteläraren och vi hoppades att det kunde fixas så vi kan få ha Eric.

 

Det var ett tjockt vitt täcke utomhus och det tredje ljuset skulle tändas. Imorgon hände det, det var PROV I MATTE! Jag satt hemma och tränade hårt, jag ville i alla fall bli godkänd, men det var väldigt svårt, det va något tecken, √, som kallas ”roten ur”. Jag satt där och tänkte men lyckades inte lista ut hur det fungerade.

 

”Prata inte med varandra och använd inte miniräknare” sa Peter. Vi hade en dryg timme på oss, efter knappt en halvtimme var jag färdig, jag lyckades bara svara på några få frågor. Men man får gå som tidigast efter en dryg halvtimme. När vi fick gå reste sig alla förutom en person, det var ett så kallat geni. Jag pratade med mina kompisar, de tyckte också att det var ett svårt prov.

 

När vi fick tillbaka provet så hade jag fått F, och mer än halva klassen också. Jag började genast tänka på om jag någonsin skulle bli duktig på matte, om jag någonsin skulle bli godkänd eller skulle jag få gå om grundskolan?

 

Det blev lov och jag tänkte inte så mycket på skolan, hade en trevlig jul och nyår, men tillslut var även det lovet slut.

 

Dagen var här, vårterminen började, jag gick till skolan och tänkte på matten vi skulle ha idag, om hur tråkigt det var när man inte kunde något. Vi träffades i klassrummet och Anna sa det otänkbara! ”Efter feedbacken på utvecklingssamtalen och resultaten på provet så har vi valt att prata med eran mattelärare och vi kom fram till att det var bäst att han slutade.” Det hördes visslingar och applåder från oss elever. ÄNTLIGEN, äntligen någon annan mattelärare, tänkte jag. ”Vi har därför anställt en ny lärare, Malin”.

 

Efter lektionen samlades jag och mina kompisar och vi började nästan längta till matten! När matten väl började skötte sig alla väl och jag kände att det här skulle bli bra, jag skulle inte behöva gå om grundskolan, jag skulle kunna bli godkänd, jag skulle kanske till och med bli duktig på matte!

V H