Spritflaskan

 

De gröna glasskärvorna bländar allt som vänder blicken mot dom, de skriar att få allas observationer på deras vassa kanter och glänsande skinn. Fastän ljudlösa och stilla så berättar de var en liten historia. De alla vilar i den bittra alkoholen, som för en minut eller två var en kompanjon med dom. Tragiskt, att gå från vacker och hel till att sedan bli en sprucken gytter. Men inte är det deras dåd, aldrig är det deras fel, men ändå blir det dom som föraktas.

Vattenfall av tårar som skulle förmå att täcka nilen, vrål och tjut som även Thors hammer inte skulle kunna alstra. Giftiga ord skjuts ut som vassa knivar in i den vacklande hjärtat, ty hur skulle denna unga kvinna någonsin vända ansiktet mot far sin? Skam för det blåa runt hennes öga och sorg mot det röda som sipprar från det blodvite.

Vibrationer som fyller atmosfären, den skakar om rymden mellan dom. Ett tredje världskrig mellan två nationer, men rätteligen ett plundrade från det okuvliga nationen. Salig är spirituosen för den illvilliga, inget mer kärt har han. Svor att värna henne mot de faror världen hava vid altaret. Sorgligen var han den största undergång som skulle förinta denna jungfru.

Klang efter klang hörs när ett flertal flaskor möter det kalla golvet, som om regndroppar faller ner från skyn. Och möjligtvis i en blixt sekund så anfaller euforin henne vid åskådningen av de tusen bitar som svävar runt allrummet, skimrande så avbildar dem den gåtfulla natthimlen. De kan inget mer än känna medlidande för den harmlösa flickan som ligger ihopdragen på golvet. Men euforin varar inte länge utan den passerar lika snabbt som den bemötte henne.

Som ett grymt spratt så går plågandet över, vad som upplevdes pågå i två tusen år varade i två tusen sekunder. Tillslut så går djävulen genom helvetets portar ut mot friheten, och lämnar kvar henne att brinna i de heta lågorna.

Bakom dolda dörrar har denna incident inte längre någon betydelse. All skrik dör ut, och protesterna tystas ned. Och kvar är bara den stumma spritflaskan på bordet, som väntar in på sin bittra död.

J N T D

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i si...
Fortsätt läsa

Höstäpplen

  Allt med huset var perfekt, absolut allt utom äppelträden. Det var ett prydligt hus. En gulmålad tvåvåningsvilla med vita knutar. Ett sådant hus som tröstar dig när du har skadat knät, ett hus att växa upp i. Familjen Larsson hade tidigare bott i Stockholm och i deras liv ingick allt som Stockholm hade att erbjuda småbarnsfamiljer; brunchdejter med andra nyblivna föräldrar som du egentligen inte vill ha något att göra med, men känner dig tvingad att umgås med bara för att behålla någon sorts social kontakt över huvud taget. Röda linjen torsdag morgon med en skäggig gubbe bredvid dig som insisterar att du ska följa med honom och ”bomma en fuling”. Eller det faktum att det enda ordet man kan beskriva sin vardag med är ”stressigt”.   Nej, Stockholm var inte rätt för dem, det var en sak som var säker. Just därför hade Maria Larsson blivit snudd på euforisk när hon scrollade på hemnet.se som en del av hennes vardagskvällsritual och såg ett gult hus i hennes barndomsort för e...
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet ...
Fortsätt läsa