Andra sidan av ensamheten

 

Det är en kylig och ruggig morgon, Bellamy vinklar persiennen för att se ut. Han ser att det fortfarande är mörkt i allas lägenheter men bestämmer sig ändå för att gå upp och göra lite kaffe. Han sätter sig i köket och tar en klunk av det beska kaffet i sin ensamhet, medan han fortfarande håller lägenheten nedsläckt. Plötsligt ser han hur lägenheterna mitt emot hans egen tänds och de flesta grannar verkar göra sig iordning. Bellamy tar fram sina kikare och börjar inspektera vad hans grannar gör. Men precis i den stunden så tittar någon tillbaka på honom, rakt in i ögonen. Bellamy slänger sig ner på golvet, hjärtat slår hårt i hans bröst medan han tänker att han måste ha sett fel. Paniken stiger men han försöker tänka att det inte är någon fara, han såg nog trots allt fel.

 

Bussen stannar vid hans hållplats, han kliver på och sätter sig i mitten av bussen. Utanför den smutsiga glasrutan susar det förbi tomma och kala träd denna tidiga frusna oktobermorgon. Bellamy har på sig helsvarta kläder och håller sin portfölj hårt i handen. Han åker samma buss till jobbet och har gjort det nu i sju års tid, varje morgon och alltid lika ensamt. Väl framme på jobbet får han en stark impuls. Han är färdig med sitt liv, han vill inte ta flera tidiga bussar till jobbet och han vill inte dricka sitt kaffe ensamt längre. Ensamheten gnager i Bellamy när han nu med bestämda steg är på väg hem. Det gör så ont, så ont att han hade kunnat göra vad som helst för att slippa känna smärtan inom sig. Vad som helst för att få slippa känslan av tomhet som sakta tränger sig ner i bröstet. Smärtan som blir när alla år av ensamhet blir för mycket och kvar finns bara tomhet och ilska. Bellamy är redo för att ta en risk, en risk som kommer förändra allt.

 

Regnet smattrar tyst mot fönsterrutan medan Bellamy tar upp sin kikare som han gjort så många gånger förr, men den här gången ser han något nytt. Där sitter en kvinna i hans ålder i hopkurad i lägenheten mittemot hans egen, men det är inte det som fångar hans intresse. Kvinnan sitter med en kikare, precis som han själv gör. Bellamy får ett adrenalinrus som susar genom kroppen när han inser att det måste varit den kvinnan som hade tittat tillbaka på honom den här morgonen. Hundra tankar sveper förbi Bellamys huvud när han samtidigt slänger på sig ett par svarta jeans och en långärmad polotröja, för att snart gå över till kvinnan på andra sidan. Han måste bara få veta om hon är lika ensam som han själv.

 

Hjärtat slår hårt i bröstet när han tar några bestämda kliv fram till hennes dörr, innan han knackar på läser han texten ovanför brevinkastet ”Clarke Hamilton”. Två knackningar och tre sekunders vänta blir till tre minuter innan dörren slås upp. En man öppnar dörren och Bellamy fryser till is, det var inte det här han hade tänkt sig. Bellamy stammar på rösten och får fram ”Skulle jag kunna få tala med Clarke?”. Mannen vid dörren nickar tveksamt och säger ”kom in så länge, hon står i duschen just nu men är nog klar vilken sekund som helst”.

 

Bellamy känner en ilska strömma längs kroppen, det skulle ju bara vara dom två här. Med en stor besvikelse följer Bellamy med den okända mannen in i köket där han erbjuds kaffe. Samtidigt får han syn på hur det hänger blänkande och sylvassa köksknivar uppradade ovanför köksbänken, Bellamy får en känslokall och hatisk tanke. Utan att tänka sig för hugger han tag i kniven och kastar sig över den okända mannen. Båda faller till golvet och Bellamy Sticker in kniven gång på gång tills mannen ligger där livlös. Clarke kommer ut ur duschen och får syn på hur hennes vän ligger blodig på golvet helt livlös. Innan hon ens hinner reagera ställer sig Bellamy upp och hugger henne på samma sätt som han precis gjort med hennes vän.

 

Nu sitter han åter i sin lägenhet och det är tyst och lugnt precis som det brukar vara. Bellamy tar en klunk av sitt kaffe, det är alltid lite för beskt. Lägenheten är nedsläckt och regnet piskar mot fönsterrutan. Löven där ute yr omkring och det är till och med frost på rutan, men det är ingen vanlig morgon för idag så dricker Bellamy kaffet utan ensamheten.

M G