Amelia

 

Jag vaknade i ett mörkt rum, jag kunde känna att jag hade rep runt mina händer och fötter. Jag kände hur paniken började stiga i mig, Jag försökte skrika men jag kunde inte, jag hade någonting över munnen, jag skrek igen, ingenting. Jag försökte att komma ihåg vad som hade hänt dagen innan, jag minns att jag gick till baren och sedan ingenting bara svart. Vad som kunde ha hänt igår kväll, kanske hade någon drogat min drink, varför skulle någon göra det?

Jag hör fotsteg komma mot min riktning, jag började få panik när jag försökte bli fri från repen, ingenting fungerade. Plötsligt öppnades dörren, jag blev förblindad av ljuset men jag kunde se att en lång man stod där. Jag kunde inte se hans ansikte men jag kunde se att han var i början av tjugoårsåldern eftersom den muskulösa kroppsform jag såg. Efter några sekunder vände jag mig vid ljuset och kunde se hans bruna hår och mörkblå ögon, det var något med hans ögon som fick mig att slappna av, känna mig trygg. Jag vet inte varför jag bara känner mig så trygg när jag tittar in i hans ögon. Kanske var det den vackra gnistan i ögat som fick mig att känna mig säker med honom.

Han började gå mot mig men när han skulle komma till mig gick han åt sidan till någon typ av bord. Väl vid bordet såg jag att han höll på med någon typ av sladdar.

Efter en stund så kom det fler killar i rummet och började prata. Jag tror att dom inte såg att jag var vaken men efter ett tag så sa den första killen till dom andra att jag också var där så att dom inte ska säga för mycket. Jag förstod först inte varför han sa så men efter ett tag så förstod jag. Jag funderar vad fan vad ska jag göra, ska jag säga något, jag kan inte ha något att göra för min mun. jag undrar om dom har märkt att jag är vaken eller tror dom att jag fortfarande är avsvimmad.

 

       - Hallå lysnnar du eller, hörde jag Erik säga från min ena sida

     -    Ja jag hör dig

-           Ha han kollar säkert på tjejen, sa Lopez högt så alla kunde höra

-          Kanske jag gör vad spelar det för roll hon är väl ändå inte vaken än eller hur Riko

-          Jo det är hon, hon har varit vaken ända sens jag kom hit. Sa han med ett leende på läpparna

-          VA! Varför sa du inget. Sa Lopez med ett förvånat ansikte

-          Okej vad ska vi göra med henne nu då. Sa Lopez

-          Ta henne till Bossen så får han bestämma vad vi ska göra med henne. Sa Riko samtidigt som han kollade på mig med ett leende på läpparna

  Jag kollade på henne och såg rädslan  i hennes bruna ögon när dom andra tog henne till våran Boss. Precis innan dom gick ut ur rummet så kollade hon på mig med ett litet leende, jag vet inte varför men det var något som inte var rätt med hennes leende det var inte ett sånt leende som folk brukar ge mig innan dom ska gå till bossen det var ett leende som var mer åt det retsamma hållet.

Jag log mot honom ännu en gång innan han försvann bakom en dör, när vi var på väg till ett annat rum som dom andra kallade bossens rum jag vet inte vad dom menar med det men det verkar inte som något bra.

Helt plötsligt så stannade vi framför en stor svart dör jag kunde höra folk prata från andra sidan av dörren. Mannen på min högra sida sträckte sig mot dörren och knackade, det gick några sekunder innan jag hörde någon säga kom in.

 

Jag tog en annan väg till bossens rum eftersom jag var tvungen att vara där före de andra.

När jag väl kom in i rummet så såg jag bossen sitta vid det stora bordet i mitten med en ilsken blick.

       -Åh vad bra du är här Anton jag har väntat på dig. Sa bossen när han såg mig

           Jag han bara le mot honom innan jag hörde ett knack på dörren

   -det verkar som dom är här med henne nu.sa jag

         - kom in. Sa bossen med ett leende

     

Mannen på min högra sida öppnade dörren och blev bländad av det starka ljuse, när jag väl hade vant mig vid ljuset så såg jag ett stort bord i mitten av rummet. Vid änden av bordet satt en man i svart kavaj och på sidan av honom så såg jag den där killen som var i rummet med mig förut.

 Dom förde mig fram till bordet och satte mig på en stol mitt emot mannen i kavaj.

-          Åå vad bra du är här nu, vi har väntat ett tag, sa mannen i kavaj

-          Varför är jag här? vilka är ni? Jag kunde känna hur jag började få panik igen men jag tvingade mig själv att ta ett djupt andetag och lugna ner mig

-          Du är här för att vi vill att din pappa ska betala tillbaka skulden han har till oss, sa mannen i kavaj

-          Vilken skuld? min pappa skulle aldrig låna något från folk som ni

-          Så det är vad du tror men det är inte sant han har varit inblandad med oss i flera år han är bara bra på att dölja sina spår. Sa han

-          Vilka är vi? vad menar du?

-          Du är verkligen dum, vi är maffian

Maffian? vad fan snackar han om varför skulle pappa blanda sig in med maffian?

J S