Den läskiga mannen

Jag är rädd, hjärtat bultar och paniken stiger i kroppen. Jag känner mig förföljd. En man på läktaren beter sig konstigt. Varje hockeymatch står han och glor på mig hela tiden. Till och med när jag går för att äta mat så stirrar han på mig med sina elaka ögon. Jag är rädd. Jag försöker att inte tänka på det men det är nästan omöjligt. Det är fredag strax över sju på kvällen, då mitt lag ska gå på restaurang efter en lång dag.

Jag ser inte han på hela middagen, men när vi är på väg ut därifrån så kommer han runt en husknut och går rakt emot mig. Jag känner paniken i hel kroppen. Jag tror att jag skulle dö, men som tur är så står jag inte först i ledet. Framför mig har jag mina hockeykompisar som inte uppfattade situationen som jag. De fortsätter att bubbla på som vanligt medan jag går med kroppen full av skräck. Jag känner en lättnad i hela kroppen att jag klarade mig denna gång.

Vi kommer fram till skolan där vi ska övernatta. Någonting slog mig och jag kom på och tänkte varför han var just var efter mig. Det slog mig att vart jag än har varit så har jag sett han, jag fattar bara inte varför, jag har liksom inga fiender eller någon jag hatar, dessutom är jag i Ryssland.

Vi kommer in och packar upp allting, allt är som vanligt tills vi ska sova. Jag är helt slut i hela kroppen så jag somnade efter typ 5 minuter. Jag vaknar av ett konstigt ljud längre bort i korridoren, jag hör hur någon hasar si fram, någon försöker bryta sig in, alla i rummet sover förutom jag, jag tittar på telefonen och ser att klockan är 03:47.

Jag försöker väcka min kompis bredvid mig men han sover som en stock. Jag hör långsamma och tunga steg i det mjuka trägolvet. Jag svettades och svettades bara mer och mer. Jag tittar runt omkring mig och ser en dörr längst bort i klassrummet, jag tar med mig min telefon och smyger dit, rycker i handtaget och känner att det inte var låst. Detta var den enda chansen för mig att överleva, tänker jag. Jag  går in i rummet och sätter på lampan på telefonen för att se vad som finns runt omkring mig. Jag låser dörren tyst och hör något mumla irriterande. Jag vänder mig om och ser en gammal radio som står i hörnet, den lyser och då fattar jag att den fungerar. Jag sänker volymen och sätter den mot örat. Allt bryts i radion och så säger de: viktigt meddelande, jag uppmanar alla att stanna inne och låsa alla ytterdörrar, en farlig man har precis lyckats komma in i en skola, important message, I urge everyone to stay inside and lock all the front doors, a dangerous man has just managed to get into a school. Jag ringer polisen direkt när jag har hört vad radion sa.

-Hello, my name is Alfred and i think i have find the guy, he is in the school called Novosibirisk!

-Okay, thank you for the help Alfred, we will come as fast as we can!

Ungefär 2 minuter senare så hör jag polissirener. Det lättnar men sen kommer jag på att mannen inte har hörts något mer, skönt tänker jag.

2 sekunder senare så hör jag att någon rycker upp dörren till klassrummet där alla sover. Mannen har plötsligt brytit sig in! Katastrof tänker jag.

Jag hör att mina hockeykompisar har vaknat av alla ljud, dem är helt förrvirrade och sen ser dem mannen och börjar skrika. Jag hör snabba fotsteg i korridoren och inser att polisen har kommit, dem öppnar dörren och hoppar på mannen.

Jag går ut ifrån rummet och ser mannen stirrar på mig när han är påväg ut. Jag känner en lättnad inom mig, jag flinar åt mannen och går iväg. 

A S

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i si...
Fortsätt läsa

Höstäpplen

  Allt med huset var perfekt, absolut allt utom äppelträden. Det var ett prydligt hus. En gulmålad tvåvåningsvilla med vita knutar. Ett sådant hus som tröstar dig när du har skadat knät, ett hus att växa upp i. Familjen Larsson hade tidigare bott i Stockholm och i deras liv ingick allt som Stockholm hade att erbjuda småbarnsfamiljer; brunchdejter med andra nyblivna föräldrar som du egentligen inte vill ha något att göra med, men känner dig tvingad att umgås med bara för att behålla någon sorts social kontakt över huvud taget. Röda linjen torsdag morgon med en skäggig gubbe bredvid dig som insisterar att du ska följa med honom och ”bomma en fuling”. Eller det faktum att det enda ordet man kan beskriva sin vardag med är ”stressigt”.   Nej, Stockholm var inte rätt för dem, det var en sak som var säker. Just därför hade Maria Larsson blivit snudd på euforisk när hon scrollade på hemnet.se som en del av hennes vardagskvällsritual och såg ett gult hus i hennes barndomsort för e...
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet ...
Fortsätt läsa