Flykten

 

 

Moa och klassen sitter på färjan på väg mot Orust hamn. Moa sitter bredvid hennes kompis Siri, fröken sitter längst fram med kaffekoppen i högsta hugg. Alla i klassen var nervösa inför skolresan. De är långt bort och några har inte sovit över ensam utan föräldrar innan.

När de kommit fram till ön ska de hitta sina tält och göra någon tråkig sammarbetsövning, det tycker Moa i alla fall. Simon och Moa har gått i samma klass nu i 9 år. Moa tycker att Simon är snygg men hon tycker att det är konstigt när de har känt varandra länge. Simon hänger ju bara med Martin det gillar inte Moa hon vill ju vara själv med Simon. Nu är dem äntligen framme på ön efter en lång stund. Moa vill, fråga Simon om de ska sova i samma tält men hon får inget bra tillfälle.

Klockan är nio och fröknarna delar ut vilka tält alla barn ska sova i. Tält 1 Alvin, Emil, Lova och Emilia. Så skönt att inte fröknarna säger hennes namn tänker Moa. Tält 2 Moa, Stina, Simon och Jesper. Yes, tänker Moa, äntligen. Klassen går till sina stora tält, men var är Stina och Jesper tänker Moa, de är inte i tälten och det är dags för läggdags. Moa och Simon smyger ut i mörkret och letar efter ungdomarna. De möts av en polis. Moa tycker det är skumt. Vad gör polisen här och mitt i natten? Polisen säger att han måste prata med läraren. När de går ser Simon en upptäckt, ett automatvapen och en stor blodfläck på polisens ben. Simon viskar till Moa och hon stannar upp och ser helt skärrad ut. Polisen går snabbare och rör vid hans vapen. Simon springer iväg och Moa hänger efter. Simon tar upp telefonen och ringer i klassens gruppchat med darrande händer, Fröken svarar. Hon låter nyvaken. Simon informerar fröken med gråt i rösten och hon säger åt hela klassen att söka skydd.

På ön hör man dödsskrik och tre snabba pistolskott. Simon och Moa springer så långt som benen orkar. De hör ett hjälprop inte alls långt bort. Någon håller för personens mun, det hör man för att personen mumlar. De ser en ficklampa som lyser upp marken. Konturerna av Jesper syns. De hukar sig ner och går bakom dem. Simon drar upp knytnäven och slår mannen i bakhuvet, han svimmar. Simon och Moa går fram och lossar Jesper.

-Var är Stina? undrar Simon med en flåsande röst

Jesper låter ledsen och säger att de tog henne. De går ner mot hamnen. Moa börjar springa och killarna hänger på. Vid hamnen ser de ett stort svart fartyg. På fartyget står det människor. Alla har svarta kläder med luva. Ungdomarna smyger på båten och gömmer sig i en container. Mer smällar hörs och fartygets motor slås igång. Människorna på båten verkar stressade och skriker till varandra.

-Dra upp liken och kasta dem över bord, säger någon strax utanför container.

-Vi måste göra något, säger Simon.

Jesper ser ett litet luftintag i container.

-Kom, säger Jesper tyst.

Ungdomarna klättrar upp på ett högt torn av lastpallar. De tar bort skyddet och kollar ut försiktigt. På båten syns inga människor. Simon försöker kravla sig ur hålet det lilla hålet

-Vad gör du? viskar Moa skarpt.

-Jag tänkte utforska båten säger Simon mystiskt.

-Stanna, nästan skriker Moa. Det är ju livsfarligt du dör om dem ser dig, skriker Moa.

Vi stannar här tills vi vet vart vi ska och vilka dem är och var Stina är om hon ens lever. Jesper kollar vad mer det finns i containern. Jesper stannar och stirrar länge ner i en av lådorna han tar upp en pistol ur lådan och gömmer undan den under tröjan.

-Lägg tillbaka den! skriker Moa.

Utanför containern hörs röster.

-Vem skrek? undrar någon.

Jesper tar upp pistolen och kollar undrande på den. Han laddar vapnet och kollar ut ur fönstret igen.

-Där! Tjuvar! skriker kaptenen och pekar åt det håll där dem är.

Kaptenen drar upp sitt vapen och siktar mot Jesper. Jesper drar upp sin pistol medan de andra barnen hämtar egna vapen. Jesper hoppar ut ur fönstret med de andra hack i häl och siktar på kaptenen.

-Ner på marken! skriker Jesper.

Kaptenen lägger sig ner på marken med vapnet bredvid sig. Jesper ställer knät på hans rygg och frågar skarpt var Stina är.

-I lastutrymmet, säger kaptenen dovt.

Moa tar täten och springer ned i lastutrymmet. Där sitter hon med silvertejp runt munnen och fastbunden i en stol. Moa knyter upp repet och lossar silvertejpen. De smyger upp på däck och lossar en räddningsbåt. Barnen hoppar i och kör full fart iväg mot skymningen

G W

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i si...
Fortsätt läsa

Höstäpplen

  Allt med huset var perfekt, absolut allt utom äppelträden. Det var ett prydligt hus. En gulmålad tvåvåningsvilla med vita knutar. Ett sådant hus som tröstar dig när du har skadat knät, ett hus att växa upp i. Familjen Larsson hade tidigare bott i Stockholm och i deras liv ingick allt som Stockholm hade att erbjuda småbarnsfamiljer; brunchdejter med andra nyblivna föräldrar som du egentligen inte vill ha något att göra med, men känner dig tvingad att umgås med bara för att behålla någon sorts social kontakt över huvud taget. Röda linjen torsdag morgon med en skäggig gubbe bredvid dig som insisterar att du ska följa med honom och ”bomma en fuling”. Eller det faktum att det enda ordet man kan beskriva sin vardag med är ”stressigt”.   Nej, Stockholm var inte rätt för dem, det var en sak som var säker. Just därför hade Maria Larsson blivit snudd på euforisk när hon scrollade på hemnet.se som en del av hennes vardagskvällsritual och såg ett gult hus i hennes barndomsort för e...
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet ...
Fortsätt läsa