Rembrandt

 

Jag och min kollega är på väg hem från en nattrunda. Det är sent och mörkt, när vi åker så behöver min kollega stanna och kissa. Han tar tag i bildörren och går ut. Jag och Björn har varit vänner och kollegor länge, säkert runt tjugo år. Han är riktigt skötsam och han tar alltid hand om alla på stationen. Jag får ett SMS i telefonen, det är polischef Ove Morberg. Det var en kallelse till ett möte. Jag väntar i några minuter men efter det gått runt tio minuter börjar jag undra om det har hänt något men jag bara antar att det tar lite tid det är ju mörkt och så.

Jag börjar bli nervös det gör ont i magen och jag bestämmer mig för att gå ut och ta en liten titt. Jag går in i skogen och ropar ett flertal gånger men jag får inget svar. Det prasslar till i skogsbrynet precis bakom mig. Jag drar vapen och svetten börjar rinna. Jag vänder mig om men det var bara en uppskrämd hare. Jag pustar ut, sänker mitt vapen och sätter det i bältet. Men då känner jag att något varmt droppar ner på min högra axel, det är kladdigt och det luktar skumt. Jag tittar upp ett ögonblick och där hänger min kollega, där hänger Björn.

Jag blir alldeles stel i kroppen, det är det värsta jag sett det är så vidrigt. Det är som en jävla slaktgris, han hänger där helt naken. Med jag vet inte exakt men säkert tolv skärsår. Blod har runnit längs hans kropp och ner som en cirkel runt kroppen som hänger i en kedja runt hans hals. Jag bara står där och stirrar helt förskräckt jag vet inte vad jag ska göra. Jag är inte en sådan person som har lätt att visa känslor så jag visste inte om jag skulle springa eller stå kvar. En normal person skulle vid det här laget ha larmat men inte jag, jag Martin Rembrandt. Jag tog ner honom från trädet och åkte till sjukhuset. Dom konstaterade att han var död och dom skulle köra honom till rättsmedicinska. Jag följde med Björn i ambulansen.

 På rättsmedicinska så pratade jag med Forsmark och han sa att troligen hade han hängts upp efter han hade blivit kniv stucken men han var förmodligen vid livet under tiden han blev upphängd för kniven hade inte trängt igenom några vitala organ. Jag var på väg att gå men då hojtade Forsmark till och sa att han hade något inristat under hans haka. Det stod något där, det stod “smärta”. Jag fattade direkt vad det handla om. Och om jag läst av situationen rätt så kommer denna historia inte sluta med ett lyckligt slut. Jag ska ha ihjäl den som dödade min vän.  

A C

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i si...
Fortsätt läsa

Höstäpplen

  Allt med huset var perfekt, absolut allt utom äppelträden. Det var ett prydligt hus. En gulmålad tvåvåningsvilla med vita knutar. Ett sådant hus som tröstar dig när du har skadat knät, ett hus att växa upp i. Familjen Larsson hade tidigare bott i Stockholm och i deras liv ingick allt som Stockholm hade att erbjuda småbarnsfamiljer; brunchdejter med andra nyblivna föräldrar som du egentligen inte vill ha något att göra med, men känner dig tvingad att umgås med bara för att behålla någon sorts social kontakt över huvud taget. Röda linjen torsdag morgon med en skäggig gubbe bredvid dig som insisterar att du ska följa med honom och ”bomma en fuling”. Eller det faktum att det enda ordet man kan beskriva sin vardag med är ”stressigt”.   Nej, Stockholm var inte rätt för dem, det var en sak som var säker. Just därför hade Maria Larsson blivit snudd på euforisk när hon scrollade på hemnet.se som en del av hennes vardagskvällsritual och såg ett gult hus i hennes barndomsort för e...
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet ...
Fortsätt läsa