Vargen
Dom onda ögonen mötte mina och allt
var så tyst att jag kunde höra mina egna hjälplösa hjärtslag. Nu var det slut. Allt
hopp var ute. Nu skulle den stora besten bara ta några hastiga steg framåt,
bita tag mig i strupen. Och jag skulle inte ens hinna ge ifrån mig ett ynkligt
skrik innan jag dog. De ståtliga granarna tittade ner på mig och natten var
kolsvart. Jag och det becksvarta odjuret stod helt stilla en stund. Man kunde
riktigt känna tystnaden. Sedan tassade hon närmare, men jag försökte inte ens
börja springa. Vargen flög på mig och jag slängdes ner mot den mossbetäckta och
lite fuktiga marken. Jag kände de grova gaddarna sjunka in i min hals. Det var
den värsta smärta jag någonsin känt. Jag låg där sprattlandes under vargens
stora kroppshydda. Vargens andedräkt stank av rått kött. Blodet forsade ur mig i takt med mitt hjärtas slag. Allt blev suddigare
och otydligare tills vargen gjorde ett sista tryck, och då blev världen svart.
Bara svart.
A L
Kommentarer
Skicka en kommentar