Vargen

 

Dom onda ögonen mötte mina och allt var så tyst att jag kunde höra mina egna hjälplösa hjärtslag. Nu var det slut. Allt hopp var ute. Nu skulle den stora besten bara ta några hastiga steg framåt, bita tag mig i strupen. Och jag skulle inte ens hinna ge ifrån mig ett ynkligt skrik innan jag dog. De ståtliga granarna tittade ner på mig och natten var kolsvart. Jag och det becksvarta odjuret stod helt stilla en stund. Man kunde riktigt känna tystnaden. Sedan tassade hon närmare, men jag försökte inte ens börja springa. Vargen flög på mig och jag slängdes ner mot den mossbetäckta och lite fuktiga marken. Jag kände de grova gaddarna sjunka in i min hals. Det var den värsta smärta jag någonsin känt. Jag låg där sprattlandes under vargens stora kroppshydda. Vargens andedräkt stank av rått kött. Blodet forsade ur mig i takt med mitt hjärtas slag. Allt blev suddigare och otydligare tills vargen gjorde ett sista tryck, och då blev världen svart. Bara svart.

A L

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

Höstäpplen

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.