Eldflugor utan mörker

 

 

Jag har inte alltid varit såhär 

ett svårfångat byte 

Trampat snett, gått förbi  

sagt tusen ord för lite 

 

Det måste kanske vara såhär ett tag 

Glöm inte bort att mjukhet kräver mer styrka än barskhet 

Det kommer nytt, fler, mer 

Snart känns stjärnorna närmare 

och nätterna varmare 

 

Eldflugorna får publik när solen gått ner 

Ingen känner igen samma jordfärgade skalbagge på ljusa dagen 

som förtrollat dem vid midnatt 

 

Oväntade björnbärsvarta ögon 

fortsätter rakt igenom mig 

Oborstat hår, gubbiga kläder  

orden ramlar ner i halsen 

stannar nånstans vid hjärtat 

En sådan känsla 

vissa lever en livstid på 

 

Någon gång 

Klär vi upp oss 

och dansar för en tom opera 

Vinner nobelpriset 

och lägger det i grannens brevlåda 

 

Idag  

skymmer vi undan våra allra starkaste känslostormar 

placerar våra hjärtans tivolin i okända städer 

Spärrar in de vackraste ord vi vet 

släpper dem fria när inga sinnen längre kan ta emot dem 

 

I natt  

finns galaxer bakom våra ögonlock 

vi tittar på samma måne 

bor i samma stad 

ändå blir det alltid samma sak 

glömmer bort varenda bokstav 

Intalar mig själv 

Djärva försök ger mättande svallvågor 

inga alls ger dova svala  

omärkbara vindar 

 

Man blir van att bygga upp ett fort 

bara för att riva det nästa vår 

Trots det står ditt fort kvar  

precis lika ståtligt som när det byggdes 

Ingen sten är tillräckligt tung 

Inget krut tillräckligt kraftfullt 

att riva det du är 

 

Vem vet hur länge allt detta varar 

Det enda säkra är  

att det inte alltid kommer vara såhär 

natthimlen anländer alltid 

Kanske är du & jag osynliga för de flesta 

för att vi är eldflugor utan mörker 


S B

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet
Fortsätt läsa

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i sin klass. 2. Lucas L
Fortsätt läsa

Höstäpplen

  Allt med huset var perfekt, absolut allt utom äppelträden. Det var ett prydligt hus. En gulmålad tvåvåningsvilla med vita knutar. Ett sådant hus som tröstar dig när du har skadat knät, ett hus att växa upp i. Familjen Larsson hade tidigare bott i Stockholm och i deras liv ingick allt som Stockholm hade att erbjuda småbarnsfamiljer; brunchdejter med andra nyblivna föräldrar som du egentligen inte vill ha något att göra med, men känner dig tvingad att umgås med bara för att behålla någon sorts social kontakt över huvud taget. Röda linjen torsdag morgon med en skäggig gubbe bredvid dig som insisterar att du ska följa med honom och ”bomma en fuling”. Eller det faktum att det enda ordet man kan beskriva sin vardag med är ”stressigt”.   Nej, Stockholm var inte rätt för dem, det var en sak som var säker. Just därför hade Maria Larsson blivit snudd på euforisk när hon scrollade på hemnet.se som en del av hennes vardagskvällsritual och såg ett gult hus i hennes barndomsort för ett ganska
Fortsätt läsa