Drömkillen

Att jag inte vågar gå fram och prata med min nya kollega får mig bara framstå som största tönten. Men hur ska jag kunna säga att hon fångade mig direkt vid första ögonkastet när jag är gift och har två barn. Vad skulle hon tycka om mig? Bara tanken av hur fel det skulle kunna gå får mig känna oro.

~

Hon bor själv i en nyrenoverad trång tvåa på åttonde våningen som hon flyttade in för två månader sedan. Hennes lägenhet är central och har utsikt över Stockholms konstant fyllda gator. Hon är en glad, blyg, och omtänksam tjej som gillar att ha allting planerat och strukturerat. Hon är ungefär en 1,7m, har ljus brunt hår och en välbyggd kropp.

Det är första arbetsdagen för henne på det nya jobbet och går därför upp klockan 06.30 för att hon ska hinna ta tunnelbanan 7.30 så att hon är lite tidigare där innan hon ska börja. Hon börjar gå upp på morgonen och påbörjar sina morgon rutiner, tvättar sitt ansikte, fixa till håret och sedan äter hon frukost. Hon tar fram sina flingor och mjölk som hon häller upp i den ljusblåa tallriken som är djup och börjar äta med den silvriga skeden. Sedan så plockar hon bort efter sig och klär på sig sina svarta finbyxor med en rosa blus till som är lite pösigare. Sedan vidare in i badrummet igen och borstar tänderna och sedan sminkar hon sig lite och sätter på sig sina svarta klackskor och går mott tunnelbanan.

~

Han är en lång blåögd kille med ljusa drag. Han bor i en villa utanför stan med sin fru och sina två barn. Han börjar gå upp på morgonen och äta frukost med sina två döttrar i det stora vita köket son ligger mot gatan. Sedan så fixar han till håret efter frukosten, borstar tänderna och sedan klär han på sig sin svarta kostym med en knallvit skjorta som han stänger, och sedan sätter på sig dom svarta finskorna och kör iväg med sin svarta combi mot jobbet genom den trånga trafiken i Stockholm. Som tur finner han en ledig parkering, han skyndar upp till kontoret.

~

Hon går på tunnelbanan och stiger av vid den näst sista stationen. En lätt vindpust svingar till hennes hår, med lätta rörelser drar hon håret bakom öronen och speglar sig mot den silverfärgade stora porten. Byggnaden är enorm och dess gråfärgade tegelstenar smälter in i det mörka vädret. Hon går in och ser hur ett tiotal personer längre fram står i glashissen som sakta åker upp. Med hastig rörelse ser hon ner mot klockan runt hennes handled och drar blicken mot trapporna.

När hon kommer upp till våning 4 där kontoret ligger hälsar hon professionellt på sin nya chef. Men mitt i handskakandet händer någonting hon inte räknat med, blicken fastnar på någon annan. De ljusblåa ögonen som glimmar under taklampan, det mittbenade kastanjbruna håret, och det breda leendet som lyser upp hela rummet. Hon börjar bli nervös och när hon ska svara chefen kommer orden ut fel. Chefen får tillbaka ögonkontakten och guidar henne runt på arbetsplatsen. Hon sätter sig bakom skrivbordet i hennes nya kontor. ”Det här måste ändå vara den bästa platsen jag kunde få.” Tänker hon medan hon diskret sneglar mot honom. ”De kan bara inte bli bättre.” Bestämt sätter hon sig ner och försöker fokusera på högen med tiotals häftena och blad, men plötsligt möts deras blickar. Snabbt ser hon ner mot skrivbordet igen och fortsätter gå genom blad för blad.

~

”Hon är den vackraste kvinnan jag har sätt. Wow, mitt hjärta slår verkligen snabbare när jag ser på henne.” Hennes mörka drag i ansikte och oskyldiga gröna ögon som täcks av det långa bruna håret. ”Skärp dig, du är lyckligt gift och har två underbara döttrar. Att jag ens tänker tanken.” Men i samma ögonblick som han inte längre kunde stå emot gör han det han inte trodde han skulle göra. Han går fram med ett osäkert leende och välkomnar henne.

~

Hon kollar upp igen och ser honom stå bredvid sitt skrivbord. Hennes hjärta börjar slå snabbare, hon känner hur svett börjar bildas på pannan och hur jag helt plötsligt sitter obekvämt på den runda dator-stolen. Han hälsar vänligt och det är inte förrän nu som hon märker av hans imponerande vita tänder. ”Hej, välkommen hit. Här har du en kontaktlista på telefonnummer som kan vara bra att ha.” Deras händer rör vid varandra när hon tar emot pappret med ett tacksamt leende. Innan han hunnit vända sig om känner hon hur hennes kropp fylls vilket får henne att rodna.  Efter det händer inte mycket mer, hon lyckas koppla bort omgivningen och arbetar flitigt med allt pappersarbete med det där leendet kvar på läpparna.

När hon är klar för dagen är det endast ett fåtal arbetare kvar, de alla håller på att packa sina saker och gör sig redo för att gå hem. Klockan är 18:06 och hon skyndar neråt för att hinna med 18:15 tåget. Innan hon hinner dra på sig jackan vid ytterdörren nere hör hon en röst. ”Vänta! Du glömde dina nycklar kvar på skrivbordet, de kan vara bra att ha.” Säger han andfådd med ett skratt. Det slutar med att de ställer sig i ett hörn under trappan och pratar om allt mellan himmel och jord. Hon får ut ett äkta ”Det känns så lätt att prata med dig.”

~

Han ser inget annat än henne nu, det är som att det bara finns dem två kvar på jorden. Hon säger den där meningen som får honom le sådär som när det inte går att dämpa leendet hur mycket än man försöker. Men sedan slår det honom.  Den stunden han inte ville skulle komma till, sanningens stund. ”Det är en sak du borde veta. Plötsligt försvann leendet och från ansiktet som numera kollar ner mot golvet. Han står tyst en minut tills han tvingar ut orden om att bo utanför stan med sin fru och två döttrar. Det ända jag hör henne säga är. ”Va kul, hon vänder sig om och går därifrån raka vägen mot till toaletten.

~

”Mitt hjärta har krossats i hundar bitar. Fjärilarna som flugit runt i min mage hela dagen bara liksom försvann Att jag alltid ska vara så dum och naiv, att jag kunde få känslor för en man med fru och barn.”  Där sitter hon med maskaran rinnandes nedför kinderna över handfatet. Hon tar sig samman och drar en handservett på hennes ansikte för att få bort tårarna från det sorgsna ansiktet.  När hon kollar upp i spegeln så står han där bakom henne. Hon vänder sig om och kollar på honom. Ingen säger något. Han drar henne in till sig och kysser henne, hon hinner inte reagera utan är i chock. Men när deras blöta läppar möts gör hon inget motstånd.


Patricia J