Mamman och dockan

Mamman höjde handen med den tunga stekpannan, precis när hon ska slå stekpannan på dockans huvud, så skrek dockan högt - jag är…

Det var en mörk kall höstkväll. Löven föll ner i dimman. När man gick förbi det gamla huset kände man en underlig lukt, det var lukten från stinkande avlopp. Persiennerna på huset var ojämna och man fick en jobbig känsla, det kändes som att någon förföljde en. Huset var gömd av dimman och höstmörkret. När man kom lite närmare så såg man att en del fönster var spruckna. Träplankorna på huset hade lossnat och man kunde se isoleringen bli möglig. Huset hade en gång i tiden varit rött men nu blivit rödbrunt.

Det hade inte alltid varit ett förfallet hus som nu utan för 4 år sedan var det ett riktigt vackert hem med en vacker trädgård som var fylld med alla sorter blommor och växter. I huset bodde en lycklig familj med en livlig och påhittig pappa och en mamma som tyckte om att ta hand om sin familj. De hade en flicka som var söt som en liten docka.    

Mamman bodde numera själv i det spökliknande huset. Hon var på väg till sitt sovrum för att lägga sig, hon hade stort hår och luggen hängde ner på hennes näsa. En gång i tiden hade hon ett underbart hår men stora lockar men nu hängde det och var slitet. Hon bar en svart sliten pyjamasklänning. Plötsligt såg hon något under täcket och undrade vad det var. Modern gick fram och lyfte sakta försiktigt upp täcket och såg att det var hennes docka som låg där. Kvinnan med det stora håret blev vansinnig för under ett års tid så har dockan varit i hennes säng när hon skulle sova. Hon drog dockans hår medan hennes kropp släpade på golvet. När hon tog i dockans huvud, såg hon att dockans ena öga hade öppnats. Hon blev så rädd och började skaka dockan, mamman fick en skum rädsla och började skrika. Mamman kastade dockan mot det mögliga taket och i samma sekund föll hon ner på marken och svimmade. Dockan föll och ställde sig upp och började gå. Dockan gick fram till mamman och ryckte i hennes svarta långa hår, men kvinnan vakna inte.  Dockan sprang in till köket som Usain Bolt. I köket tog hon ett glas och fyllde de med vatten från den äckliga kranen, vattnet från kranen sprutade ut på väggen. Dockan kastade vattnet på mamman. Mamman hoppade till och såg att dockan stod framför henne.

-Vem är du? Låt mig vara!

Sa mamman med hennes skakiga röst. Dockan svarade inte, eftersom att hon inte kunde prata. Ju mer kvinnan med den läskiga klänningen gjorde henne illa så blev hon farligare och mer människligare. Detta förstod inte mamman. Mamman drog sig undan från dockan på grund av att hon var skräckslagen. Hon kröp nu på golvet och blodet rann ner på hennes kind. Hon hade slagit i huvudet i det hårda trägolvet när hon svimmade.

Mamman hade en dotter som är liknade hennes docka. Dottern dog för ett år sedan och blev bara 4 år gammal. Dottern hade dött av att hennes mamma misshandlade henne. Mamman begravde aldrig dottern utan hon hade lagt henne i en låda och sedan lagt alla dockor bredvid i den kalla och läskiga trävinden. Uppe på vinden fanns kartonger med leksaker och massor med dockor stora som små. När dottern dog så hade mamman tagit en docka som var dotterns favorit docka eftersom hon inte ville vara ensam. Allt elände började när flickans pappa plötslig försvann från sin familj och aldrig kom tillbaka. Det var då livet förändrades för familjen, mamman tog pappans försvinnande väldigt hårt och började skylla på dottern eftersom de hade umgåtts innan han försvann.

Modern vaknade nu upp och rummet hade blivit kallt. Fönsterna var öppna. Hon tittade sig omkring och letade efter dockan. Hon såg den inte. Dockan hade hon haft i sitt sovrum sen dottern dog. Mamman blev orolig och gick sakta runt i entrévåningen, hon hittade inte dockan. Hon började fundera vart hon skulle kunna vara och fick på känn att hon kan vara uppe i den kalla vinden bland hennes andra dockor. Mamman hade inte varit uppe på vinden sedan lagt dotter i lådan med dockorna. Mamman tog sig till trappan, till vinden där hennes begravda dotter fanns. Mamman tog hennes skakiga och tunga fötter på de fem första trappstegen. Sedan tittade hon upp mot de fem andra trappstegen som hon skulle ta sig upp för och såg då dockan. Dockan hade på sig dotterns kläder, som hon hade på sig när hon dog. Mamman blev rädd. Modern såg att dörren till vinden stod öppen. Dockan gav en blick till den förstörda kvinnan och vände på sig och gick in till vinden. Mamman tog sina skakiga ben upp för de sista trappstegen och tog ett steg in till vinden. Hon såg att dockan stod bredvid lådan som hon hade lagt dottern i. Lådans lock var öppen och när hon tittade in i den kunde hon bara se alla dockor. Kvinnan hamnade i en chock hon kunde inte fatta var hennes dotter var. Hon ville skrika men fick inte ut ett ljud, hennes kropp blev stelnade och hon fick en känsla att hennes hjärta skulle stanna i vilken sekund som helst. Mamman vred på sig och fick syn på dockan. Dockan vinkade glatt mot mamman. Modern brast och nu skrek hon hysteriskt och sprang ner till köket för att ta någon att slå dockan med. Hon fick tag i en stekpanna och vände sig om för att gå upptill vinden igen, och slå dockan. Så fort hon vände sig om såg hon att dockan stod där med ett stort leende och vinkade. Mamman höjde handen med den tunga stekpannan, precis när hon ska slå stekpannan på dockans huvud, så skrek dockan högt

 -jag är din dotter!

 Plötsligt föll mamman på det iskalla golvet. Hon öppnade sina ögon och tittade på sin dotter som började få sina rosiga kinder tillbaka. Hon tog hårt tag i dotterns hand och bad om förlåtelse medan hon slöt ögonen, för resten av hennes liv. Modern dog av en extrem hjärtinfarkt. Medan dottern levde ett liv med dockor. 

Elissa D