Puls


Du- dunk
Du- dunk
Du- dunk
Pekfinger och långfinger tryckt mot strupen för att säkert veta att jag inte hör i syne. Om man nu ens kan höra i syne.
Nej, där är den. Pulsen.
Den lilla, lilla rörelsen som bevisar att jag fortfarande lever.
Idag igen.

Du- dunk
Du- dunk
Du- dunk
Det låter så högt att jag tror att mitt huvud kommer spricka.
Men jag vet att det inte händer. Det är bara inbillning.
Det är bara i mitt huvud.

Du- dunk
Du- dunk
Du- dunk
Men vad?
Det är bara i mitt huvud, men vad är bara i mitt huvud?
Det konstanta dunkandet som lovar att mitt hjärta fortfarande slår?
Eller allt?
Lever jag eller är det, som jag tror är livet, bara ett påhitt? I mitt huvud?

Du- dunk
Du- dunk
Du- dunk
En död kropp låter inte.
En död kropp saknar dunkandet. Ljudet. Rörelsen som måste finnas för att leva.
En död kropp är ingen kropp. Det är ett skal. En lämning som visar något som en gång var.

Du- dunk
Du- dunk
Du- dunk
Men jag är inte död.
För dunkandet finns där.
Rörelsen finns där.
Ljudet finns där.

Du- dunk
Du- dunk
Du- dunk
Tar bort fingrarna från halsen.
Inga fler bevis behövs.
Andas in.
Andas ut.
Jag klarar det här.

Du- dunk
Du- dunk
Du- dunk
Livet har inte lämnat mig än.
J L E J 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Digit! 2021 rekord