Puls
Du-
dunk
Du-
dunk
Du-
dunk
Pekfinger
och långfinger tryckt mot strupen för att säkert veta att jag inte hör i syne.
Om man nu ens kan höra i syne.
Nej,
där är den. Pulsen.
Den
lilla, lilla rörelsen som bevisar att jag fortfarande lever.
Idag
igen.
Du-
dunk
Du-
dunk
Du-
dunk
Det
låter så högt att jag tror att mitt huvud kommer spricka.
Men
jag vet att det inte händer. Det är bara inbillning.
Det
är bara i mitt huvud.
Du-
dunk
Du-
dunk
Du-
dunk
Men
vad?
Det
är bara i mitt huvud, men vad är bara i mitt huvud?
Det
konstanta dunkandet som lovar att mitt hjärta fortfarande slår?
Eller
allt?
Lever
jag eller är det, som jag tror är livet, bara ett påhitt? I mitt huvud?
Du-
dunk
Du-
dunk
Du-
dunk
En
död kropp låter inte.
En
död kropp saknar dunkandet. Ljudet. Rörelsen som måste finnas för att leva.
En
död kropp är ingen kropp. Det är ett skal. En lämning som visar något som en
gång var.
Du-
dunk
Du-
dunk
Du-
dunk
Men
jag är inte död.
För dunkandet
finns där.
Rörelsen
finns där.
Ljudet
finns där.
Du-
dunk
Du-
dunk
Du-
dunk
Tar
bort fingrarna från halsen.
Inga
fler bevis behövs.
Andas
in.
Andas
ut.
Jag
klarar det här.
Du-
dunk
Du-
dunk
Du-
dunk
Livet
har inte lämnat mig än.
J L E J
J L E J
Kommentarer
Skicka en kommentar