Den iskalla handen
Allt gick
så fort ena sekunden var jag hemma och nästa flyr jag för livet; jag sprang så fort jag kunde utan
att tänka jag bara sprang rakt in i
den mörka skogen utan att veta vad jag gav mig in på. Jag stanna för att hämta
andan och först då började jag tänka hur
kunde jag hamna här....
Jag vaknade en lördagsmorgon
och såg väldigt mycket fram emot dagen för jag skulle träffa min bästa vän Thea. Vi skulle ta årets sista
dopp som vi alltid gör den 10 september varje år oavsett väder. Idag var de molnigt.
Men ändå flög jag upp ur
sängen och gick och åt frukost och
sedan gick jag och gjorde mig iordning för att gå till Thea. Mamma och Pappa
var bortresta över helgen så jag och Thea skulle ha ett pyjamasparty hos mig efter badet. Jag mötte upp Thea utanför hennes hus och vi gick mot sjön. På vägen mot sjön träffade vi nåra i våran skola. Dom vi
mötte var mobbarna de mobbar alltid oss för våran längd och klädstil. Våran
klädstil var retro och vi älskade att ha
80-tals kläder och frisyrer. Och för
engångs skull kände jag att jag kunde säga emot om de sa nåt.
-
Tror du de ser oss?
Viskade jag till Thea
-
Jag vet inte kanske inte
om vi går en annan väg. Svarade Thea
Vi svängde vänster och gick in på en
liten grusväg och stannade där tills
vi såg att de hade gått. När vi inte såg
dem mer tänkte vi att de hade gått så vi gick tillbaka till bilvägen
och då upptäckte vi att vi hade fel. Båda blev helt stela när vi såg vilka som
stod framför oss. Det var Tim och
hans gäng vi bara väntade på vad de
skulle säga den här gången.
-
Nämen vilka har vi här
då är de inte töntarna som ska ner
och bada? Glöm inte armpuffarna och gå
inte längre än till knäna för då kan ni drunkna eller vet ni vad? Gå så långt ut ni vill de blir bara bättre om
ni drunknar.
Den här gången var jag så
arg på Tim att jag inte kunde hålla
min ilska inom mig så från ingenstans började jag skrika
åt honom.
-
Kan du sluta nån gång, vad
är de för fel på dig din störda idiot. Det ända du kan är att mobba folk och du är inte ens bra på det så skärp
dig din idiot.
Och av ren reflex slog jag honom så
hårt jag kunde i ansiktet.
-
De är ni som är
idioter och de här kommer ni få ångra...... Sa Tim
Och sen fortsatte vi mot
sjön. Jag blev helt skakig när jag insåg vad
jag hade gjort.
-
Wow Tyra, det där var så coolt de du gjorde mot Tim jag hade
aldrig vågat de där sa Thea.
-
Jag visste inte vad
jag gjorde jag bara gjorde det. Sa jag
Efter vi badat gick vi hem
till mig och började med maten vi skulle äta tacos.
När vi var klara satte vi oss vid Tv:n och titta på film. Plötsligt hörde vi nåt utanför fönstret. Vi gick och
titta vad det var som
lät och då såg vi det. Det var Tim. Jag tänkte att de inte var så farligt
att det bara
var han men i nästa sekund så stod
hela skolan på min tomt. Jag tog tag
i Theas hand och kramade den hårt. Vi var som förstelnade och vi bara stod där och tittade ut genom fönstret medans alla i skolan började ta upp saker från svarta väskor.
Det var
en sak som gjorde att jag kvickna till
från min förstelning. Jag såg ett ägg
flyga rakt mot mig. De första jag tänkte var dörren den var olåst. Jag sprang så
fort jag kunde fram till dörren och jag
såg att handtaget drogs ner och
dörren öppnades, Tim stod
framför mig. Han knuffade mig åt sidan
och gick in de var hela Tims gäng som
gick in i mitt hus och började riva
allt. Jag sprang tillbaka till Thea och tog tag i henne och drog i väg henne mot altanen. Hon sprang till mitt rum för att hämta mobilen och sen sprang vi ut genom altandörren.
Allt gick så fort ena
sekunden var jag hemma och nästa flyr jag för livet. Jag sprang så
fort jag kunde utan att tänka. Jag bara sprang rakt in i den mörka skogen utan att jag
visste vad jag gav mig in på. Jag stanna
för att hämta andan och först då börja jag tänka hur kunde jag
hamna här. Jag såg mig omkring i
mörkret och jag hörde vinden vida
mellan trädens toppar. Och i nattens mörker såg jag några fåglar flyga under
stjärnhimlen. Jag började tänka mer och mer vad som precis hände. De jag
minns var att jag och Thea sprang ut från
huset och sen kom nästa tanke, var är Thea …
Jag fick panik när jag upptäckte att Thea var
borta jag hade inte märkt när jag släppte hennes hand. Jag blev genast nervös och försökte komma å när jag
släppte Thea men jag minns inte. Jag tog upp mobilen ur fickan och försökte ringa efter hjälp men jag hade ingen täckning. Jag
började gå tillbaka där jag kom
ifrån och då hittade jag något som gjorde mig väldigt nervös. Det var Theas
mobil. Jag hade två tankar om hur
den hamnade här antingen var det här jag släppte Theas hand eller så hade hon
sprungit efter mig och tappat den på
vägen. Jag tog upp den och tittade om den fungerade de gjorde den inte den hade sprickor över hela skärmen och den var
avstängd.
Jag började titta efter fler spår av Thea men
de ända jag såg var mina egna fotspår. Jag tänkte precis ropa hennes namn men då hörde jag ett skrik som lät precis som Thea. Jag började springa
mot ljudet och det blev bara starkare och starkare ju närmare jag kom.
Sen blev allt knäpptyst de ända jag hörde
var pinnen som knakade under mina fötter. Jag klev av
pinnen som bröts under mina fötter.
Jag gick fram en bit och sen hörde jag det igen de knakade.
Jag tittade ner på mina fötter men de fanns inget där. Bara mossa och
sen hörde jag det igen och igen de kom närmare. Sen kände jag de den iskalla handen mot min rygg. Jag
blev stel av skräck och jag tänkte
SPRING!!! Jag räknade till tre och sen sprang
jag så fort jag kunde rakt in i skogen igen. Efter några minuter av springande
stannade jag för jag trodde att handen var borta. Jag andades ut och då kände jag de igen den iskalla handen mot min rygg. Jag vågade inte vända mig om men jag vågade inte
springa heller.
-
Tänk snabbt, tänk tänk!! Sa jag tyst för mig själv.
Sen hörde jag det var någon som
viskade bakom mig och viskningarna gav mig ett lugn. Jag började slappna av mer
och mer och tillslut vände jag mig om..... Det var ingen där. Åter igen
blev jag stel av skräck och den här gången sprang jag tillbaka där jag kom ifrån Då såg jag Thea som
stod i skogsgläntan Jag rusade mot henne och kramade henne. Det visade sig att hon gick tillbaka
och gick hem till sig och hon hade
inte sagt nåt att jag var borta. För hon visste att jag skulle komma tillbaka just till
de stället. För de var dit vi alltid gick när vi var små. Vi började springa
mot mitt hus. När vi var framme, sprang vi in i
huset och då såg vi nåt vi aldrig kommer att glömma........
L J
Kommentarer
Skicka en kommentar