Den magiska silverringen

 

En dag när jag var ute och gick i skogen såg jag någonting som glimmade på marken. Först trodde jag att det bara var en colaburk, sedan när jag gick närmare för att jag skulle plocka upp burken så såg jag att det var en ring gjord av silver. Jag plockade upp ringen och studerade den. Någonting sa mig att jag behövde sätta på mig ringen. Jag kunde verkligen inte motstå. Det var som att någon tvingade mig till det. När jag kom hem var jag så trött att jag la mig på soffan och sov en stund. När jag vaknade så skulle jag ringa till min kompis och fråga ifall hon ville hitta på något lite senare. Jag kände att kroppen var tung och att det gjorde ont i hela ansiktet. När jag ringde så märkte jag att jag inte längre kunde prata svenska. Det blev en konstig känsla i kroppen och det lät som att jag bara mumlade. Paniken bara rusade igenom mig och jag förstod ingenting. Detta kan inte vara sant. Allting blir snurrigt. Jag sätter mig ner och andas, tillslut så inser jag vad som nyss hände. Jag visste inte vilket språk jag pratade, inte min kompis heller eftersom hon inte förstod vad jag sa och jag kunde inte förklara mig. Jag försökte att skriva lappar men det funkade inte heller för att jag automatiskt skrev på mitt nya språk. Jag kom på att jag kunde testa translata över mitt språk ifrån identifiera språk - svenska. Mitt språk kan inte identifieras. Helt plötsligt kommer jag på ringen, den sitter fast.

    Det var grått och trist ute när en liten fe flög förbi mitt ansikte. Det var konstig att en fe skulle flyga förbi bara sådär. Jag har aldrig sett en fe förut. Jag fastnade med blicken och bara stod och tänkte på vad jag just hade sett, det tog ett tag för mig innan jag insåg att det var en fe. Den stannade mitt framför mig och säger:

“Hej! Hur är det egentligen?”

“Det är faktiskt inget vidare. Hur är det själv? Svarade jag.”

“Det är toppen galoppen med mig men vad har hänt med dig då eftersom du är så nere? Frågade fen.”

“Jo men det är så att jag...”

Jag tänkte efter. Jag kunde prata med henne. Jag förstod henne. Jag fortsatte att prata.

-Det är så att jag hittade denna ring i skogen och jag tyckte den var fin så jag satte på mig den, sa jag.

-Och? Frågade fen.

-Ja, hör du inte att jag pratar helt onormalt.

-Nej, du pratar ju helt normalt, sa fen.

-Du pratar bara ett helt annorlunda språk för dig själv och alla andra, la hon till.

-Men du då? Sa jag.

-Jag kan alla språk i världen och därför förstår jag vad du säger, skrattade fen.

Jag kom på att jag kunde prata med fen så att hon översätter till min kompis. Min kompis sa att hon inte kunde göra någonting för att bota detta. Hon kom på att hon hade en bekant som kanske skulle kunna bota mig.  Hon sa till oss att vi inte skulle bli rädda men att hon såg lite ut som en häxa. Det kändes lite skumt och läskigt när hon sa så, men jag visade inte det för dom. Jag, min bästa kompis och fen ringde den damen som kanske skulle kunna hjälpa mig. Vi bokade en tid som jag skulle komma dit. Vi bestämde att jag skulle komma dit natten mellan den 19-20 Maj. Hon sa att jag ska sätta på mig munskydd så att jag inte förtrollas helt och hållet. Den där damen bodde flera hundra mil in i en äcklig och mörk skog. Hennes stuga som hon bodde i var täckt av stenar, svampar och mossa. När vi klev in i stugan kändes det som att vi blev helt förtrollade. Hon kom fram till mig och tog tag i mina händer. Jag granskade henne noga. Hon hade en lång och spetsig näsa, svart långt hår och en leverfläck under vänstra ögat. Hon sa en lång konstig ramsa som gick: trolleri trollera jag ska nu doppa dig i choklad.

När jag fick höra den där ramsan så föll jag i en burk med choklad och ringen lika så. Alla kunde förstå mig. Det var skönt att vara den gamla jag. Jag och alla mina vänner jublade högt. Jag frågade den gamla damen:

-Vet du vilket språk jag talade?

-Det är klart skrattade den gamla damen.

-Men? Vad pratade jag för språk då?

-Du pratade en blandning av bosniska, grekiska och finska, svarade hon.

Fen var ifrån Bosnien och därför förstod hon vad jag sa. Jag och mina vänner jublade och skrattade resten av kvällen. Dagen därpå var inte helt vanligt. När jag vaknade upp och kollade åt sidan så låg häxan där. Jag blev rädd och skrek till. Jag frågade hastigt vad tusan och varför hon var i mitt hus och i min säng.

-          För att jag hjälpte dig att bli av med ringen igår kväll, svarade hon.

-          jaha ok? Vad menar du med det? Sa jag.

-          Hahaha, jag var nog lite otydlig igår. Men eftersom jag hjälpte dig så kommer du aldrig att bli av med mig, sa hon.

Jag rusade ut i köket för att ringa min kompis. Jag ringde henne tre gånger, men hon svarade inte. Tankarna började rusa i mitt huvud. Jag tänkte att häxan har kidnappat henne. Helt spontant kom jag på att jag kanske skulle gå och kolla om min kompis är hos häxan, jag måste kolla först så att häxan inte är hemma. Jag går dit och försiktigt kollar jag i hennes vardagsrumsfönster, där sitter hon, Min kompis, hon sitter där fastbunden i armar och ben. Jag knackar lite lätt så att jag ska på hennes uppmärksamhet, hon hör mig och jag försöker fråga henne om häxan är hemma. Hon svarar med att skaka på huvudet. Jag smyger försiktigt till dörren och öppnar den sakta. Nu flög någonting i mig, jag bara rusar in till rummet där hon satt, jag drar loss repen och tar med mig henne ut. Hon berättar för mig att hon har hört häxan berättat om att hon är allergisk emot vatten. Nästa dag så tar vi varsin hink med vatten och går dit, vi kastar det på henne och hon smular sönder. Det ligger organ, skelett och skin på hela golvet.

N S