Förbjudet?


Jag såg lådan ligga där, helt oemotståndlig, men den var utom räckhåll. Doften slog emot mig med en otrolig kraft och var helt enkelt omöjlig att neka. Jag kastade en snabb, smått oroad blick bakåt. En till höger. En till vänster. Ingen syntes till, inte så långt mitt öga kunde nå. Mitt uppdrag var nu i full gång. Nu fanns ingen återvändo.

Mitt första hinder dök upp på en gång. Jag behövde ta mig förbi köket där den galna kocken slog i sina varma pannor och kastade sina vassa knivar. Efter några djupa andetag anlände det perfekta ögonblicket. Kocken var utom synhåll och med fem snabba ninjasteg så hade jag kommit över min första tröskel. Nu kunde ingenting i denna värld stoppa mig!

Men det jag fruktade slog in. Hjärtat började slå med dubbelt så många slag som förut. Jag bedömde mitt läge för fort och nu stod mitt nästa problem rakt framför mig. Ett odjur med vassa tänder, tjock svart päls och en brännande blick blockerade nu min väg. Han hade dykt upp från ingenstans, men jag vägrade låta honom förstöra min hittills perfekta plan. Besten gick med långsamma steg mot mig och såg ut att växa och bli större för varje steg han tog. Nu, om någonsin, gällde det att tänka snabbt! Mina fötter rörde sig kvickt, smidigt. Besten försökte komma ifatt mig men mina fötter bar mig snabbare än någonsin förut. Ett dovt morrande hördes komma ur bestens strupe när jag lämnade honom bakom mig i dammet som jag skapat.

Mitt fokus var skarpare än en istapp och i den stunden kände jag mig listigare än en räv. Jag hade fler liv än en katt och nu stod inget i min väg! Lådan med det gyllene innehållet fyllde hela mitt sinne och jag sprang, fortare än någonsin. Tre meter från mitt mål stannade jag. Njöt av känslan av seger, ett lyckat uppdrag. Jag beundrade mitt pris och räckte fram min hand.

Jag skulle precis påbörja de sista stegen mot lådan när jag kände en hand på min axel. En stor, varm hand. Jag var upptäckt. Lådan var så nära men fortfarande så otroligt långt borta.

- Sara, vad gör du?

- Men, pappa! Jag vill ha choklad!

- Du vet att det är förbjudet att äta choklad innan maten, eller hur?

- Förbjudet?

- Ja, förbjudet. En fin liten flicka som du vill väl inte ha hål i tänderna?

- Nej, pappa…

Nederlaget var ett faktum. Dags att kliva ut ur fantasivärlden och gå tillbaka till det vanliga. Mamma ropade i det ögonblicket ifrån köket att maten var klar. Vår labrador, Kasper, viftade ivrigt på svansen och rusade mot köket i hopp om att få lite av vår mat han också. Jag skrattade för mig själv.

- Vad blir det för mat, pappa?

- Pannkakor.

- Pannkakor! Min favorit! Blir det någon efterrätt?

Pappa satte sig på huk bredvid mig och viskade i mitt öra. Han hade min fulla uppmärksamhet.

- Sara. Om du är duktig och äter upp all din mat så kan du faktiskt få en chokladbit efter maten. Men säg inget till mamma. Okej? Det blir vår lilla hemlis.

Han klappade mig på huvudet och log lite finurligt innan han gick mot köket. Jag följde efter med ett stort leende på läpparna. Mitt uppdrag hade lyckats, bara på ett lite annat sätt än jag tänkt mig. Men jag hade tagit mig fram till den förbjudna lådan och om jag nu var duktig skulle jag få smaka på innehållet.

Men först ska jag äta pannkakor! Och det är ju nästan lika bra som choklad!






av
Ida O

Texten som pdf

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i sin klass. 2. Lucas L
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet
Fortsätt läsa

Digit! 2021 rekord

Förra året vid den här tiden skrev jag att vi måste haft någon slags rekord med över 60 bidrag, i år vet jag inte vad jag ska säga, tappade räkningen vid 95! Extra kul att det blev just i år - 20-årsjubileum och allt. Stort tack till alla er som skrivit och skickat in! Vilken skrivande kraft det finns i vårt län! Alla pristagare har nu meddelats och prisutdelningen blir den 20 november under Litteraturens lördag. Var : Kulturkvarteret i Örebro När : Kl. 11.15.  Hoppas vi ses där!
Fortsätt läsa