Inlägg

Årets Dig it!-tävling avslutad

Årets pristagare är utsedda!
Stort grattis till:
Högstadieklassen:
1:a pris: Den transparenta dimman (A Y)
2:a pris: Avståndet mellan oss (H L)
3:e pris: Rytm (J M)

Gymnasieklassen:

1:a pris: Restaurangen (F E)
2:a pris: Puls (J L E J)
3:e pris: De vita plankorna i taket (E G)

Välkomna på prisutdelningen som i år blir den 17 november på Örebro stadsbibliotek under Litteraturens lördag, kl. 15.40!

Tack till alla er som varit med och tävlat, ni är fantastiska!

Hoppas ni vill vara med igen nästa år.

// Linda

Melodin

Musik har alltid varit något speciellt för mig. Musik var även ett ämne där du och jag hade chansen att komma varandra närmre. Du sa låtarna du gillade och din favorit, Total eclipse of the heart. Låten håller ungefär så långsamt tempo som jag hade innan och det händer ibland att jag lyssnar på den för att bli påmind. Veckorna kändes så långa, men stunderna med dig gick alldeles för fort. Jag förstod inte hur du kunde göra mig till den gladaste tjejen som ständigt var nedstämd. Att få dansa bort denna oförklarliga känsla och försöka hinna med alla steg till den snabba rytmen hjälpte mig att tänka på annat. Danslektionerna hjälpte mig att komma bort ett tag, men inte lika bra som du gör. Även att få sjunga låtarna på sånglektionerna. De låtarna jag nämnde för dig, de låtarna jag önskat att du hade lyssnat på då de sa de orden jag inte hade. Hade jag själv haft orden så vet du att jag hade sjungit de för dig. Jag minns att vi alltid hade musik i bakgrunden när vi var med varandra. Trots att…

Hjärtats rytm

Idag gäller det. Det är den stora dagen. Vi ska äntligen göra det, vi som har övat så mycket.
Vi går till skolan, det är som en helt vanlig dag. Där är Claudia. -Hej, hur är läget? Du ser trött ut, sade jag. -Hej, hur visste du haha? Vädret suger, mitt hår är förstört och jag sov knappt något, svarar hon. -Du ser bra ut! Kolla mig då! sade jag. -Klaga inte! Ditt hår är så långt och fint! sade hon. -Sluta nu! Tur att det är lov imorgon…? sade jag frågandes. -Aa, verkligen. En paus behövs nu, svarade hon. -Vi ses, sade jag och gick in.
Vi svängde ner och gick till stället där vi skulle mötas. Blodet pumpas. Alla var redan där. -Hej Pelle! sade vi. -Nämen hej tjejer! Skönt att ni kunde komma! sade Pelle. -Aa, ska vi börja? sade jag. -Det tycker jag, svarade han och reste sig upp och gick bort till andra sidan rummet.
Repningen lät bra, så vi gick till den stora salen. Vi övade ännu mer och jag fick ut det bästa. Alla kollar. Snacka om press.
Äntligen. Nu var tiden inne. Vi skulle göra det. Vi stod där…

Tro mig att överleva är inte en synd

Tro mig att överleva är inte en synd. Du behöver inte krona för att vara en king. Där solen skiner stannar regnet. Tro mig att överleva är inte en synd.
A A


De vita plankorna i taket

Jag ligger på rygg i sängen och blickar upp emot det vita taket. Mina händer greppar det gråa påslakanet och jag känner tyget under mitt huvud bli blött. Tysta tårar rullar ner för mina kinder och mitt hjärta dunkar hårt i en stadig rytm inuti mitt bröst. Rytmen ökar och det dunkar allt hårdare och hårdare. Det är som en trumma inuti mitt bröst och den som spelar spelar allt vad den kan. Tårarna faller allt snabbare och det är svårt att urskilja de vita plankorna i taket. Jag försöker vara så tyst som möjligt men snart kommer jag inte kunna hålla det inne längre. Rytmen inuti mitt bröst måste sakta ner men jag vet inte hur. Min andning är inte rytmisk längre och blir mer och mer hackig. Det enda jag vill är att någon ska se mig, men jag vågar inte göra ett ljud. Jag vill att någon ska se på mig att något är fel även fast jag försöker att inte visa det. Jag antar att de inte känner mig så väl. För de tror nog att jag är den där glada tjejen som jag försöker framstå som. Tjejen som skr…

Jordens rytm

En kvinna springer genom skogen en kylig hösteftermiddag och andas in den ljuva doften av naturen. Fåglarna sjunger sina stillsamma sånger och löven dansar sakta till den stilla septembervinden. Hon har äntligen hittat hem, och skogen välkomnade henne som en gammal vän. Vinden drar genom trädkronorna och för med sig ett lågt rasslande som för den lyhörde blir till viskningar och berättelser. För berätta, det kan träden bättre än någon annan. Sätter man örat till på rätt dag får man kanske, kanske, turen att få lyssna till en av skogens många historier. Idag är en sådan dag. Viskningar letar sig fram genom löven och slingrar sig runt henne likt snaror av ord, burna av vindens starka armar. Men de kväver henne inte; de skulle aldrig göra någon förnär. Det enda de vill är att göra sig hörda. Lyssna. Hon fortsätter springa, snabbare och snabbare. Fötterna dundrar mot stigen och lämnar knappt synbara fotspår efter sig som trots kommande vindar och skurar skulle komma att vara kvar mycket lä…

RYTM

Varför passar jag inte in Varför vet jag aldrig vad jag ska göra Varför vet jag aldrig vad jag ska säga Varför blir det alltid fel när jag försöker Hur vet alla andra vad de ska göra Det är som om de följer en rytm En rytm som bestämmer vad de ska säga och göra Varför hör jag inte rytmen Varför gör jag alltid fel Det känns som om alla följer en rytm Och jag har tappat takten

Algot sitter med huvudet lutat mot bussens fönster och hans utandning bildar imma på glaset. Regnet öser ner över människorna utanför, som snabbt skyndar mot närmaste tak. Det är tidig måndag och Algot börjar snart skolan. Buss nummer tre är nästan framme. Det vet Algot för han har åkt med den här bussen varje skoldag i tre långa år. Han går i sjuan på Björkskolan. Bussen är framme. Algot får genast en känsla av att strupen knyter ihop sig. Han tar ett djupt andetag. Den kvävande känslan försvinner men det gör inte klumpen i magen. Ska han sitta kvar på bussen och vägra gå av, aldrig mer gå till skolan? Skulle någon ens bry s…