Inlägg

Visar inlägg från december, 2015

Grattis Axel, Jenny och Billy! Prisutdelning i digit skrivartävling 2015 är nu avklarad!

Bild
Grattis Jenny Olsen för andra pris, Axel Östman för första pris och Billy Neuman för tredje pris i årets digit! Vi publicerar juryns motiveringar under onsdagen! I kväll samlades trion med juryn och sina närmaste till en fin prisutdelning i samband med Klubb Bubblas tisdagsevenemnag! Vi är väldigt tagna över de fina texter som de unga författarna har skrivit. Och det finns många fler berättelser och dikter som kommit på den hedervärda fjärdeplatsen i tävlingen. Vi har arkiverat förra årets texter, för att ge utrymme åt de nya för i år. 
På Regionbibliotekets webb kan du läsa juryns motiveringar
















Tack för alla bidrag

Nu närmar sig Digit 2015 ett slut! Vi har meddelat de tre som får första, andra och tredje pris för sina bidrag. Vi presenterar vinnarna på bloggen den 16 december. Den stora finalen blir på Klubb Bubbla tisdag den 15 december. Den kvällen är ett arrangemang som Länsteatern står för, med Poetry Slam och Spoken word. Det betyder att inträdet inte är fritt, utan kostar 100 kr för dig som studerar.



Läs mer om Klubb Bubbla på Länsteaterns webbplats

Näste man!

TVÄRTOM

Den hesa manliga stämman väckte mig genast ur mina tankar. Min blick som tidigare hade fäst allt för mycket uppmärksamhet vid asfalten framför mig än vad den egentligen förtjänade försökte nu desperat hitta ägaren till rösten. Den tillhörde en lång flintskallig man med stubb på hakan, och hans pikétröja satt lite för tajt runt midjan. Han var uppenbarligen fritidsledare av något slag, och verkade mer angelägen om brännbollsmatchen än vad de tjugotals barnen var.
Brännboll? Spelar man det fortfarande? Trots att det minst måste vara 30 år sedan jag själv gick i lågstadiet strömmade minnena tillbaka. 30 år. Deprimerande.
Trots den nedstämda tanken väcktes min uppmärksamhet och med händerna i fickorna kunde inte hindra mig från att le när flickan näst på tur i ledet skuttade fram mot racketarna och hennes blonda lockiga hår skuttade i takt med henne. Hon bar ett hårband som hindrade hennes perfekta lockar
från att hamna i ansiktet, och när hon väl kom fram till racketarna valde ho…

Några ynka sekunder

På ett mysigt café i ett vaggande sorl av mänsklighet sitter en flicka och en pojke. En stickad tröja och en skjorta, du och din älskade. Ni sitter mitt emot varandra vid ett runt bord med en rutig duk. Duken är aningen för stor för bordet och hänger över era ben som en skyddande filt i höstnatten. November har anlänt. Med ett fånigt litet leende tittar du upp under den hasselnötfärgade luggen och möts av en glittrande blick bakom glimmande bågar. Du glömmer allt för ett ögonblick och fastnar i de mörka, nästan svarta, ögonen. Och leendet blir bredare, tills det spricker upp i ett skratt - den sorten som slipper fram som en fnysning genom näsan för att käkarna är för spända för att släppa fram något alls - och du försvinner bakom din lugg igen. Med slutna ögon super du in din omgivning. Värmen från de trettiotal levande ljus som reflekteras mot din hud, det varsamma brus som smekte dina trumhinnor och den obehagliga men lika underbara känslan av fjärilar som flaxade runt innanför brö…

Dagen tillhör inte mig

Vintern ligger som en slöja över världen. Hustaken tycks svikta under den tätt packade snön och hela växtlivet är nedtvingat i en bugning utan slut- det är en oansenlig måndagseftermiddag i början av december och hela världen tycks veta om det. Allt är bedövat. Kanske är det inte så konstigt. Även människorna jag ser på gatan vittnar om årstiden. De är påpälsade- dunjackor, vantar, mössor, täckbyxor och halsdukar. Från topp till tå dolda för omvärlden. Mot den bleka himlen dansar och skriker två skator, och förbi mig viner obehagligt målmedvetna cyklister. Dagen fortgår framför mig, men någonting är fel. Någonting gnager i mig, någonting maler sönder mina innandömen. En tanke som bosatt sig i mig och likt en parasit vägrar flytta ut- att den här dagen inte tillhör mig.

Jag har så många minnen av oss två. Minnen som vaggar mig till sömns eller värmer mig när kylan smyger sig innanför tröjan. Ett av oss sittandes på en kulle en nästan tropisk sommardag. Musik dånade nedifrån, och männis…

Levande till död på 18 rader.

Du föddes i mörkret för att bryta det med ditt ljus.
Du kom med lycka för att bryta sorgen.
Du fick en röst för att kunna bryta tystnaden.
Du lärde dig att gå för att sluta ramla.
Du måste lära dig simma för att inte drunkna.
Du måste kunna stå på dina ben för att inte brytas ner.
Mörkret kommer för att släcka ljuset.
Du sjunker som en fjäder för att havet bryter ner dig.
Du når land för att inte vara vilsen.
Du klättrar över motgångar för att sedan få sväva genom lycka.
Du sitter med den tomma koppen för att den ska fyllas med liv. Du ser elden slockna för att tända en ny. Dom gör revolt för att se dig tystas. Du måste leva i mörkret för att se ljuset. Du åldras och blir äldre för att ungdomen väger. Du förlorar för att sedan kunna vinna. Ljuset slocknar och mörkret tänds. Du måste gå på jorden för att begravas under marken.




Filippa L

Edith

Det lilla huset längst ned på gatan tycktes alltid vara obebott men i själva verket bodde det en gammal kvinna där. Hon var tyngd av förlust och sorg och hennes en gång stolta rygg var böjd av ålder. Hennes händer var seniga och fläckiga men hennes ögon var något alldeles speciellt. När man såg in i hennes ögon såg man visdom. De var klarblåa när allt annat var grått. De var glädjen i den här eländiga världen.

Pojken Augustus bodde längre upp på gatan med sin mamma och sin pappa. Han var bara 14 år gammal och fylld med hopp och stora förväntningar på världen och livet. Han hade brunt kortklipp hår och fräknar på kinderna. Just idag bestämde sig Augustus att gå en promenad. Kanske var det ödet som drog honom dit eller kanske var det något annat. I alla fall fann han sig utanför det gamla huset längst ned på gatan.

Augustus betraktade huset ett tag med en konstig känsla i bröstet som han inte kunde beskriva. Han kände sig illa till mods men samtidigt nyfiken. En gång i tiden var huset r…

Tvärtom

Tvärtom.

Tvärtom till tvärtom är samma.

Samma kan vara likadant.

Tvärtom till likadant är olika.

Olika är vi.

Olika som dag och natt.

Men jag älskar dig ändå.

Älskar dig även fast vi är tvärtom.

Älskar dig även fast du är solen och jag är månen.

Ditt ljus reflekteras på mig och får mig att verka ljusare.

Ljus när jag egentligen är tvärtom.

När jag tänker på det är det konstigt.

Varför skulle du vilja vara med någon som är din motsats?

Någon som jag.

Någon som gör dig mörkare.

Men samtidigt tänker jag tvärtom.

Att vilken tur jag har som får vara i ditt ljus.

För vad är månen utan solen?

Osynlig.

Men du gör mig synlig.

Självklart kan inte mitt ljus mäta sig med din strålande glans.

Men jag nöjer mig.

För nu är jag synlig istället för tvärtom.

Jag älskar sättet du får mig att lysa upp inombords.

Jag älskar att du visar att du blir glad av min närvaro.

När jag är tvärtom.

Jag är mörk och du är ljus.

Jag är månen och du är solen.

Jag älskar att du är min bästa vän för tänk om du inte var m…

Motsols

Hon var värme

        Hon var tryggheten hos en sprakande eld en sen vinter kväll eller solstrålar som dansar
                                             över din hud en tidig sommar morgon

                               Hon var stabil, stadig som en klippa, säker som ett fort; orubblig

                Hon var frihet, lika föränderlig som floden, omöjlig att gripa som vinden; ostoppbar

                                                           Hon var mjukhet,

                    Hon var lugnande leenden och mjuka händer gjorda för att bära brustna hjärtan

                       En säker hamn på stormiga nätter, den plats du alltid kan återvända till

                       Hon var kärlek, som en fyr för vilsna själar ledande dem ut ur mörkret

                                                            Hon var ensam

             Hon var den första stjärnan att tändas på nattvalvet och den sista att blekna bort,

       Hon v…

Tvärtom

Vad är det som gör Dig bättre än någon annan person ? Svaret är ingenting. Vi alla har bra egenskaper och dåliga. Vad egentligen är tvärtom är det våra kläder eller våra tankar. Då ingen vet vad andra tänker, så kanske man tänker annorlunda. Man är väl annorlunda om man tycker och tänker tvärtom. Fast är det inte normalt att vara tvärtom? Tänk om alla människor tog på sig likadant och tänkte likadant, hur skulle världen se ut då? Man är lite tvärtom med olika egenskaper. Man kan döma en person genom att de fick bra eller dåliga betyg på ett prov, och då tänker man nästan alltid att den med bra betyg är smart och den med dåliga är dum, fast det inte är så. De som kallas smarta kan vara dumma och de som kallas dumma kan va smarta. Det sägs att Albert Einstein var inte så bra på skolan fast ändå blev han en världsgeni. Så egentligen är det upp till oss själva att bli vad en vi vill.

Sorra A

Tårar efter midnatt.

Någon gång strax efter midnatt hördes ett skrik. Erik flög upp ur sängen men Lucas låg kvar. Förstenad av skräck höll han andan. Erik slängde upp dörren och en iskall vindpust träffade Lucas över bröstet. Eriks svarta siluett rörde sig ryckigt, han spejade än hit än dit från dörröppningen.

”Det är ingen där”, sa han till slut. Lucas låg kvar. Tystnaden överröstade allt.

”Det är ingen där!” upprepade Erik och försvann ut. Lucas hörde hur Eriks nakna fötter landade i leran utanför deras stuga. Erik svor lågt innan alla ljud från honom försvann helt. Lucas låg kvar, hans hjärta bultade som att det försökte slå sig ut ur hans bröstkorg. Ännu ett skrik hördes och som av ett startskott flög Lucas upp ur sängen. Han smög fram till dörröppningen och kikade försiktigt ut. Lamporna i alla stugor var släckta och sjön låg lika svart som alltid om nätterna nedanför kullen. Kylan i luften andades honom i nacken. Ingenting rörde sig och allt var tyst. Spåren efter Erik försvann iväg i mörkret. Han h…