Digit skrivartävling 2021

  Han vaknade av att nån bankade på dörren. Han gick upp tog på sig sin morgonrock och gick för att öppna dörren. Precis när han tog tag i handtaget så sparkades dörren upp och han ramlade baklänges och slog huvudet i väggen och tuppade av. Han vaknade till av att de lade in honom i en bil och då hann han snabbt se ryggen på en av kidnapparna. Där var det någon konstig symbol. Han kunde inte se vad det var för nåt, även hur mycket han än försökte. Efter det tuppade han av igen. Nästa gång han vaknade till befann han sig i ett mörkt rum. Det luktade instängt och nån slags sötaktig lukt som han inte riktigt kunde sätta fingret på vad det var, kanske mest för att han inte ville veta vad det var. Han hörde konstiga ljud, knäppningar i rör och vatten som droppade. Plötsligt hörde han steg som närmade sig, han frös till och hjärtat slog snabbare än vanligt. Han fick svårt att andas och kände att något tryckte mot ansiktet, då insåg han att han hade en mask på sig. Det knarrade högt när

  Jag öppnar ögonen och är chokad. Och jag tror att jag är död. Jag känner något mjuk och blött mot minna mörkbruna händer. Då kollar jag runt mig och ser att det bara var gräs. Jag tänker, var är jag? Jag undrar vad som har hänt. Allt jag minns är en smäll och ett ansikte och en gröntavla men vita streck. Jag reser mig upp så är jag alldeles yr och jag blöder i huvudet. jag kollar runt mig, jag märker att det börjar bli mörkt och kallt. Jag känner att mörkret sveper runt mig. Och den kalla vinden susar över trädtopparna. -Jag måste ta skydd över natten, säger jag till mig själv.   Rädslan stiger och jag känner att håren reser sig på minna armar. Jag börjar leta upp lite kvistar så jag kan ta skydd över natten och bygga ett skydd. När jag tar upp en kvist så börjar marken skaka. Jag ramlar omkull och slår i mitt ben jag tänker att det är över. Jag skriker och smärtan bultar i hela min kropp. Jag ligger på marken. då ser jag att maser av djur från ett hål. Jag undrar vad det e som

  Det var en vanlig skoldag när Algot gick ensam i korridoren. Han brukade komma sent för att undvika folk. Han har inga kompisar som han kan umgås med. Han började skolan nyss och har inte lärt känna någon. Han är en tyst och blyg person. Ingen vet vem han är. Han ska ha matte och han plockar ut sina grejer långsamt innan han går till klassrummet. Han ville jobba själv. Då kommer Hugo och Arvid och säger: -Tjena bögen! Vad gör du?                               -Jag har matte, säger Algot. -Vilken nörd, skaffa ett liv, bre. Julia och Alma kommer in i konversationen -Ska du börja gråta bög? säger Julia. -Ha vilken nörd, säger Alma. Algot springer till toaletten och börja gråta. Då kom han ihåg att en ny kille börjar i klassen imorgon. Så han sluta gråta och gick tillbaka. På vägen till klassrummet ser han sin favoritlärare Ali. Han frågar om det går bra, Algot säger att det går bra. -Du behöver inte ljuga för mig, säger Ali. -Ingen gillar mig, ingen vill prata med mig!

  Med en plötslig chock rycker jag till. Min kropp flyger upp ur sängen och jag andas häftigt. Jag kollar mig förvirrat omkring medan jag försöker hämta andan. Ett vitt golv med lite beiga toner täcker rummet och det är förvånansvärt rent här inne. Mina ben slänger sig ut för sängkanten och jag hör hur min rygg och nacke knakar när jag sträcker på mig. När jag kollar lite noggrannare runt i rummet ser jag hur flera stolar står som i en ring runt min säng. Jag rynkar mina ögonbryn och kollar med förvånad blick på stolarna.   Men jag försöker skaka av det. ‘Vad hände ens igår?’ tänker jag medan en stor gäsp flyr min mun. Jag blundar hårt och försöker komma ihåg något men inte ett enda minne vill visa sig. Med en djup suck kliver jag försiktigt ner från sängen. Mina fötter möts med ett iskallt material och jag ryser till. Jag kramar om mig själv hårt i ett försök att hålla värmen. Mina tänder klapprar när jag försiktigt tar mig fram genom rummet.   Flera olika apparater fyller upp

  Vad gör du här? Hur hamnade du i den här situationen? Vem skapade din rädsla för att vara andra till besvär? Någonstans inifrån ditt tankes rum sträcker du dig ut mot världen och hoppas att någon ska se dig för den du är. Men du lyckas inte nå ända ut, för du ser redan dig själv falla in, än en gång, i den karaktär som du tror att folk förväntar sig av dig. Du lyckas aldrig vara riktigt där, närvarande, varken i dig själv eller i de ord du säger, utan du står alltid någonstans där bakom allt, ett mellanrum mellan dig och det du gör, och du fortsätter observera dig själv spela en evigt föränderlig teater.    Säg mig, är du den där personen som man ser i ständig rörelse, alltid på väg någonstans med en okontaktbar flackande blick? Du vet att folk faller omkring dig för att du har lärt dig att vara precis det du tror de vill ha, men du följer aldrig med dem ner för om du gör det avslöjar du vem du är och förgör den illusion som från början, du förmodar, gjorde att de drog sig till d

  Alexandra i ett litet brunt hus mitt ute i skogen. Med sina två katter Ost och Skinka. Alexandra är en helt vanlig tjej på 35 år. Hon har inga barn och ingen familj. Alexandra har som rutin att gå till gymmet varje onsdag kl 12:30, men just idag hade hon försovit sig. Alexandra vaknar av ett hårt bankande på dörren, hon springer snabbt ner i sin gula pyjamas. Hon kollar genom kikhålet och ser fem män men rånarluva på sig... Dom skriker “ ÖPPNA DÖRREN ELLER SÅ BRYTER VI OSS IN!” Alexandra springer så fort hon bara kan in på toaletten och låser. Hon hör hur dom bryter sig in dom ropar “   Vi vet att du är här, kom fram !” Alexandra hör att någonting krossas och efter en sund blir det helt tyst. Hon tvekar om hon ska gå ut eller inte , hon vrider saka låset och öppnar en liten liten glipa. Det är helt svart, inga lampor och inte ens solen syns. Hon öppnar dörren helt och går ut.   Hon ropar “ hallå?” så tyst hon bara kan.   Ingen svara ,som tur är. Alexandra går ner för

  Jag var på båten helt själv. Mina föräldrar var hemma, dom var helt borta i tankarna. Dom hade tagit droger. Dom var helt förstörda men jag smet till båten utan att de märkte, jag hade hört på radion att det hade hänt något med människorna i Askersund. Jag bodde i Stockholm så det var en bit men så fort jag hörde det så packade jag direkt. Jag tog med all mat vi hade hemma sen så drog jag. Jag ska ta mig dit inga människor var. Båtresan skulle ta 3 dagar som tur är att jag tog med all mat hemifrån. Jag visste vad jag skulle göra när jag kom fram, jag skulle ta mig till en bunker som jag hade hittat på Google Maps. Nu är jag framme och nu ska jag bara hitta dit.   Det var verkligen dött i Askersund. Ingen var här förutom jag. Jag ska försöka hitta någonstans att sova. Men då jag hittade något bättre än en bunker, ett hotell. När jag väl hade hittat ett hotell som var ganska bra så hörde jag något som lät som en röst. Jag blev förstelnad till is, det var då jag kände något på min axe