Förbjudet?


Jag gillar dem inte. Inte alls. De bara springer runt och inte gör något alls. Jag måste bli av med dem. De går runt i trädgården och pallar av frukter hela dagen. Det är ju mina frukter! Jag måste bli av med dem, men frågan är hur jag ska bli av med dem. Det är ett träd de inte vågar att palla av. Ja, just det. Gammel-gubben äger ju det trädet. Han skulle inte gilla om de tog ett frukt av honom, då kanske han får dem härifrån. Om jag bara kunde få dem äta av det. Ja, ja. Jag pratar med Eva och övertalar henne.

Han låg i busken och tittade fram över grenarna. Han tittade så att Eva stod för sig själv. Hon var smal och ganska kort med långt blond hår. Hyn var som silke och hennes ögon var oceanblå. Han kände en ström av glädje bara av att tänka på de försvinner. Han samlade mod och slingrade sig fram till Eva.

-Hej Eva! Vad gör du? sa han glädjefullt.
-Hej på dig! Jag sitter bara här och tittar ut över våran fina trädgård, svarade hon med ett leende.

Min trädgård menar du väl, tänkte han. Han kände hur han blev alldeles stum i kroppen av ilska men höll tillbaka den.

-Ja, den är väldigt fin. Du, vet du vad. Jag hittade ett träd som har världens godaste frukter. Du måste pröva den! sa han med ett lömskt flin
-Okej, visa mig var det är.
 
Han gick först genom buskarna med Eva hack i hälarna och de kom fram till det finaste trädet hon sett. Bladen skimrade i solens ljus. De verkar vara gjort av någon sorts metall och frukten var röd som den varmaste elden. Hon kände hur det hettade om kinderna men fick en tanke.

-Men är inte det här trädet som är förbjudet att äta av? frågade Eva.
-Jo, men det är för att Gammel-Gubben inte vill att ni ska öppna era ögon och få vishet om gott och ont, svarade han med ett flin. Han kände hur hans triumf närmade sig. Han kände den söta smaken av frukten som bara skulle bli hans. Han slickade sig om munnen och väntade på att Eva skulle plocka ner en av frukterna. Hon gick runt trädet och letade efter den bästa frukten. Hon sträckte sig efter en och han tyckte att hon såg underbar ut. Han skulle sakna henne men han saknade ensamheten mer. En frukt trillade ner i hennes famn och hon fick en rysning i hela kroppen. Hon förde frukten mot näsan och kände en doft som hon inte känt förut. Den luktade sött. Hon tittade på den länge innan hon la den mot sina läppar. Hon tog ett bet och kände hur adrenalinet började att flöda. Smaken var obeskrivlig och hon mådde bättre än vad hon nånsin gjort förut.

Adam satt på en äng och åt på ett äpple och funderade på livet. Han var lång med mörkt hår och bruna Hans tankar bröts när han hörde ett ljud i buskarna och vänder sig om.

- Hallå! Är det någon där? ropade han emot buskarna.
-Det är jag.
-Eva? frågade han. Varför har du gömt dig i buskarna?
-Kom hit, jag måste prata med dig.

Adam kände sig illa till mods och smög fram till buskarna. Han drog undan grenarna i ett svep och tittade på Eva som gömt sig bakom ett palmblad.

-Men, Eva, vad håller du på med?

Hon tittade upp på honom med en skräckslagen blick och glansiga ögon. Hon sträckte fram en röd frukt.

-Ät, du kommer förstå.


Av: Patrik J

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara gammal men ändå ung

Innan strängarna går av

Död eller levande