Förbjudet?

Minnas den mjuka doften av parfym och de lena läpparna mot mina var svårt att glömma. Svårast av allt var nog att glömma honom. Inget skulle någonsin bli som förut, jag önskar att ingenting av det här hade hänt, för det var mer än förbjudet!

                                                                       * * *
Mina händer var iskalla när jag stod och väntade på bussen och som vanligt var den för sen. När bussen efter 20 minuters väntan saktade ner framför mig såg jag hur Markus vinkade genom fönstret, han log stort som han alltid gjorde när han fick syn på mig. När jag kom in i den varma bussen, slog jag mig ned bredvid Markus.
- Hej, hur är det Emmis?
- Hej, jag är sjukt trött och jag känner inte mina händer längre, fick ju stå i November kylan i 20 minuter. Usch!
Han tog mina händer och blåste på dom, sedan stoppade han in dom under tröjan och log, jag såg hur hans gröna ögon lyste upp och det pirrade till i magen. Jag återfick känseln i händerna då bussen stannade utanför skolan.
Väl i skolan fick vi reda på festen som Nadja skulle ha, alla visste redan om det, hon var den tuffaste i skolan. Både jag och Markus var bjudna och självklart skulle jag åka dit med honom, min allra bästa vän, han som alltid fanns där i alla lägen.
Lunchen var klockan 11:30, jag satt bredvid Markus och några andra tjejer i klassen.
Efteråt gick jag till tjejtoan och fixade till mig, jag granskade mig noga, mitt långa bruna lockiga hår låg på ena sidan, på andra sidan hade jag lämnat en hårlock som hängde nära min vinter vita hud, jag log.
Skoldagen gick långsamt och som vanligt slutade vi tre som alla andra fredagar.

* * *
Mamma reagerade direkt då jag berättade om Nadjas fest, hennes ögon visade hur upprörd hon var. Hon förstod att det skulle bjudas på sprit och öl fast vi var fjorton och inte fick dricka.
Men nu var jag här i den mörka hallen inne i Nadjas hus, jag kände spritdoften som borrade sig in i näsan, såg hur alla knuffades för att komma in. Jag såg hur Markus tittade på mig i ögonvrån, han tog ett grepp om min handled och drog med mig in i folkmassan.
Det var varmt där inne och jag kände inte någon, då och då fick jag ögonkontakt med killar som var mycket äldre än mig, de såg berusade ut, jag undvek deras blickar.
Vi dansade i folkmassan och hade kul ända tills en snubbe bjöd oss på en drink, aldrig tänkte jag på vad det var heller, bara drack och lät det rinna ner i halsen. Det brändes och nästan sved, lukten var inte heller speciellt god, men jag drack upp hela glaset precis som Markus.
Efter det var festen förstörd, allt snurrade och Markus var som en enda stor klump i mina ögon, alla var som prickar och musiken var förskräcklig.
Jag kände en plötslig smärta efter den drinken, som att någon försökte svepa sig in i mig, någon som inte brydde sig om vad jag tänkte, jag var inte jag längre, allt var så konstigt i dessa nya ögon. Jag kontrollerade inte över min kropp längre, jag kunde bara känna allt som hände och allt jag fortfarande såg i dessa suddiga ögon. Innan allt blev mörkt mindes jag hur Markus varma fingrar nuddade vid mina läppar.
Allt var som en dröm, som om jag sov, inget hände på riktigt egentligen, jag hoppades så, men när jag vaknade upp blev drömmen sann. Allt jag hade sett i mörkret, fast jag inte styrde över det, allt hände, smärtan och Markus nakna kropp, hans hud som var så len mot min.

När jag insåg att Markus, min bästa vän låg bredvid mig, ångrade jag allt, hur kunde detta hända? Vad skulle hända nu?
Mina kläder låg på golvet, jag vred på mig och sträckte mig för att nå dom, jag var naken. Markus sov fortfarande och jag kände hans goda parfym lukt i näsan, jag såg honom suddigt men jag visste att det var han. Huvudvärken fanns fortfarande kvar och jag ville bara spy. Jag ville hem nu, inte vänta en sekund till. Jag tog på mig mina kläder och öppnade dörren ut från sovrummet, det måste ha varit föräldrarnas sovrum. Innan jag klev ut ur rummet tittade jag på Markus en sista gång, hans kropp var blek och hans bruna hår var rufsigt, han var så fin där han låg.
När jag sprang därifrån kändes hjärtat tomt, som om jag lämnat något mycket värdefullt. Jag undrade om han skulle minnas allt lika väl som jag gjorde och hur det någonsin skulle bli som vanligt igen?


av Lucia FS