Mina svarta hål


Har du hört talas om svarta hål? Det har du säkert. Svarta hål finns i rymden. Men också i mina tankar. Om bara minsta lilla går fel, så uppstår ett svart hål i mina tankar. Det bara suger åt sig allt positivt, och lämnar mig ensam kvar med min ledsenhet.

Nuförtiden varar sådana svarta hål högst ett par timmar, eller om jag inte träffar mina vänner på länge så kanske de varar någon dag eller så.

Men sådana ”svarta lovhål” förvandlas oftast till en vemodig känsla, och för mig känns vemodigheten oftast ganska utsökt. Den känns hoppfull, men ändå sorgsen, ödmjuk, men ändå stark. Enligt mig kan man bära sorg med vemod och hoppfullhet. Men när man är ledsen däremot så fokuserar man bara på den känslan; just ledsenheten.

Förr i tiden, för ungefär två år sedan, kunde sådana svarta hål existera i flera dagar i sträck, om inte i veckor. Eller så var det ett svart hål som alltid existerade, men bara påverkade mig när jag kände mig ledsen, osäker och ful.

Men förra året försvann detta svarta hål som ända sedan jag varit nio år påverkat mitt liv nästan jämnt. Det var bara borta. Det kändes fantastiskt, men ändå skrämmande, hela mitt vardagliga liv ändrades åtminstone tankemässigt. Men nu har jag vant mig.

Stjärnorna finns också, men många har slocknat. Stjärnorna, de är som mina vänner. Oftast finns de, vännerna, men ibland inte; när de väljer någon annan framför mig, då finns de inte där. Det har jag varit med om så många gånger att det känns normalt. Men jag försöker att bara fokusera på deras goda sidor, då känner jag mig gladare.

Men lycklig känner jag mig oftast när jag just haft ett sådant där ”vemodsfall”. Efter något sådant känner jag mig lycklig; konstigt egentligen; JAG KÄNNER MIG LYCKLIG!

S M

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i si...
Fortsätt läsa

Digit! 2021 rekord

Förra året vid den här tiden skrev jag att vi måste haft någon slags rekord med över 60 bidrag, i år vet jag inte vad jag ska säga, tappade räkningen vid 95! Extra kul att det blev just i år - 20-årsjubileum och allt. Stort tack till alla er som skrivit och skickat in! Vilken skrivande kraft det finns i vårt län! Alla pristagare har nu meddelats och prisutdelningen blir den 20 november under Litteraturens lördag. Var : Kulturkvarteret i Örebro När : Kl. 11.15.  Hoppas vi ses där!
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet ...
Fortsätt läsa