Djupa andetag

 

Jag öppnar ögonen och är chokad. Och jag tror att jag är död. Jag känner något mjuk och blött mot minna mörkbruna händer. Då kollar jag runt mig och ser att det bara var gräs. Jag tänker, var är jag? Jag undrar vad som har hänt. Allt jag minns är en smäll och ett ansikte och en gröntavla men vita streck. Jag reser mig upp så är jag alldeles yr och jag blöder i huvudet. jag kollar runt mig, jag märker att det börjar bli mörkt och kallt. Jag känner att mörkret sveper runt mig. Och den kalla vinden susar över trädtopparna.

-Jag måste ta skydd över natten, säger jag till mig själv.

 Rädslan stiger och jag känner att håren reser sig på minna armar.

Jag börjar leta upp lite kvistar så jag kan ta skydd över natten och bygga ett skydd. När jag tar upp en kvist så börjar marken skaka. Jag ramlar omkull och slår i mitt ben jag tänker att det är över. Jag skriker och smärtan bultar i hela min kropp. Jag ligger på marken. då ser jag att maser av djur från ett hål. Jag undrar vad det e som händer. Då förstår jag vad det är. Det är ett vulkanutbrott. Jag börjar springa och en elefanthjord kommer mot mig.

-jag måste springa fort här ifrån, säger jag till mig själv.

Jag börjar springa, men när jag springer så känner jag smärtan i mitt ben. Det känns som att en kniv hugger mig i benet. Då ser jag en rotvälta som har nog vält av jordbävningen. Jag springer så bra jag kan. När jag nästan är framme så kommer det en elefant och springer över rotvältan. Jag stannar upp och tänker att det är över. Då kommer en grip från himlen och landar bredvid mig. Jag känner att min kropp bara ger upp. Jag faller på marken och det sista jag ser är en mänsklig gestalt.

 Jag vaknar och jag känner något blött mot mitt huvud. Och en mjuk säng mot min kropp. Sen hör jag en röst. Jag flyger upp ur sängen som om jag blir kastad från en klippa. När jag står upp så undrar var jag e. det e som ett hus i ett träd. Allt är liksom grenar överallt och allt är grönt och brunt av alla grenar och löv. Jag kolar runt mig och jag drar djupt andetag och står stilla. Framför mig ligger Gripen. Jag försöker att smyga iväg.

-Å nej. Säger jag.

När jag råkar kliva på en gren och ett litet knarr kom fram från grenen. Jag sväljer djupt och jag hoppas att inte gripen inte vaknar. Det går 4 sekunder och jag tror att gripen inte hörde ljud men det gjorde gripen. Gripen reser sig upp och jag ramlar omkull. Jag sväljer tungt och tar Djupa andetag. Gripen går fram till mig och tittar

På mig. Jag ligger på marken och gripen dräglar i mitt mörkbruna ansikte. Det slemmiga dråparna som rinner över mitt ansikte. Någon ropar

-Zwetser sluta stå över våran gäst!!

Jag ligger förstenad och gripen går långsamt av mig. Jag darrar i hela kroppen och jag är chokad.

-hej jag är Sara, jag är ledsen för att Zwetser angrep dig.

-det är lugnt. Säger jag

Det börjar burra i hela huset.

-vad är det som händer. Säger Sara

Jag ramlar omkull och landar mot det hårda trägolvet och mitt sår gör jätteont och det börjar värka.

-f**k mitt ben. Säger jag.

Sara börjar springa runt och runt och klickar på några knapar i vägen. Jag börjar kräla runt och kolar ut ur ett fönster och ser en man som gör några konstiga symboler som gör att huset skakar. Jag kolar noga på manen och ser att det var han som slog mig i huvudet. Plötsligt flyger jag upp och ramlar ner rakt mot marken. Jag tänker att jag kommer att dö. Jag slår i golvet och allt blir svart.

Jag vaknar och kolar upp jag sitter i mitt klassrum och jag ser den gröna tavlan och maser av vita sträck. Allt känns jättekonstigt plötsligt säger en lärare.

-idag kommer en person som ska ge extra hjälp.

Jag undrar vem det kan va, tänker jag. En man kommer in i klassrummet och han kolar på mig jättekonstigt. Hela jag ryser i hela kroppen. Då ser jag det är manen som var i min dröm. Jag tar ett djupt andetag.

S M