Digit skrivartävling 2021

Ensam på månen,  ser jag ut över mitt gråa  landskap. Det är tomt, grått och kallt. Jag har allt jag behöver. Varför strävar jag efter mer? Ensam på Jorden, ser jag ut över mitt färgglada  landskap. Det är blått, grönt och gult. jag har allt jag behöver, och mer därtill. Varför jagar jag efter mer? Ensam på solen,  ser jag ut över mitt sprakande  landskap. Det är gult, orange och rött.  Jag har allt jag behöver, och mer därtill. Varför söker jag efter mer? Ensam i rymden, ser jag ut över mitt stora  landskap. Det innehåller alla färger. Jag har allt jag behöver, och mer därtill. Varför kräver jag mer? Ensam i universum, ser jag ut över mitt oändliga  landskap. Det innehåller allting vi känner till, och mer därtill.  Jag har allt jag kan önska mig. Varför är jag inte nöjd? E L

Mörkret föll över det ödsliga landskapet som våran huvudkaraktär befann sig på. Dess röda sand förvandlades till ett hav av mörker, grunda hål förvandlas till bottenlösa gryten i mörkret och stenarna förvandlades till sylvassa klippor som väntade på att ett ont anande offer skulle ramla ner i det djävulska landskapet. Det här såg ut som att vara en livsfarlig plats att vara på, men våran upptäcktsresande var inte rädd, nej det fanns ett uppdrag att sköta. Våran kamrat skötte sitt uppdrag med en precision som inte går att likna någon annan. Denna arbetsamma kamrat gick inte att jämföra med de tidigare som skickats innan honom och som med en tung börda skickats ut i rymden för att utföra ett enda uppdrag. Skulle informationen rädda mänskligheten? kanske, kanske inte. Oavsett så fanns det ett jobb att sköta, och det jobbet var tidskrävande. Mörkret var dock inget problem för den lilla kamraten som metodiskt analyserade mars alla stenar och mark som kom i hans väg. Natten, eller so

Visste du att rymden hela tiden växer? Den växer tills det inte finns mer utrymme att växa på, då börjar den sakta men säkert krympa igen, och på vägen tillbaka drar den med sig varenda liten partikel universum består av. Det kolossalt stora mörker vi kallar rymden, krymper och pressar sönder hela vår värld, ända tills det smäller. När allt är tillräckligt trångt och litet sker det en enorm explosion. En explosion du aldrig skulle kunna föreställa dig! Eller kan du det? Du kanske känner igen precis det jag pratar om? Explosionen som kanske sker i dig precis just… Vi är många här på jorden som har haft den där “lilla” smällen i oss som känts som jordens undergång. Kanske bråkade du precis med pappa? Kanske fick du ett sms av någon som gör dig nervös? eller så är det bara livet i allmänhet som ger dig känslan av att en elefanthjord stampar på din bröstkorg. Du har hört detta förr, det vet jag, men jag förstår din känsla och det blir bättre. För alla galaxer av tankar och känslor m

Planet Förkrossning skulpterar tronen av en vålnad början från tusen nedbrunna och krossade planeter. idiotförklarar mänskligheten bryt ner existence och frys tid lämna våran livlösa planet, våra starkaste sinnen minskade och blir nedbrutna detta orsakar världen att ändra riktning. haka av konstruktionen som öppnar dimensionella portar. detta är planet förvisning jag visste inte att varpet kunde vara så kallt, eufori överkommer mig när planeter sjunker in i mörker. binder ihop sig med våran ledare, drar hårdare på kedjorna av kärlet. sekvensen dechiffrera och drar sönder marken. iglarna av den spruckna rymden har sina tänder i mig. C E-M

Rymden Merku rius   Merkurius  Ligger när mast solen. På dagen är stehett men på natten är där jätte kallt .   Den är minst ekvatorns diameter är 4878 km. Dygnets längd är 176. Jord- dygn årets längd 88. Jord 60 miljoner km. Det kan vara upp till 430c varmt rymdfarkosten messnger   Skickades iväg 2004 och nådde merkurius efter omking 3,5 år nu har den svävatförbi   Planeten 3 gånger och kommer att lägga sig i omlopps bana år 2011. Pet går att se    Merkurius med blotta ögat.                       Venus   Venus är rund venus är likas stor som jorden .   Venus är  döpt efter den romerska kärlek gudinnan.   Venus är när mare solen är jorden det är nästen 500% varmt på venus . Atmosfären består av   Koldioxid och svavel syra .Ett år på venus är 225                          Neptunus   Neptunus är väldigt stor den kallas för den marin blåa. Planeten den är randig med vitt, det är.   Molnen som  svävavar för bi den största

När du tänker på rymden, vad tänker du på då? På vårt solsystem, planeter, eller solen. Eller något helt annat. Rymden är oändlig och därmed även våra tankar om den.    Rymden gav oss liv genom Big Bang men kan också ta tillbaks det. Asteroider kan vara i rasande fart mot vår jord i denna stund. En liten spricka i vår rotation eller asteroidens bana kan vara avgörande för människlighetens överlevnad. En kollusion behöver inte betyda slutet. När utrotningen av dinosaurerna inträffade var det slutet för den tidperioden. Men var dessutom en ny början.    Ska vi människor frukta vår undergång? Svaret är ett nej om du frågar mig, moder jord kommer tillslut vilja skapa en ny värld utan oss människor. Jag kan inte säga emot det eftersom vi förstör naturen och skadar inte bara oss själva utan även andra levande organismer. Det är egoistiskt av oss.    Antingen tar vi koll på oss själva och tar förmodligen med jorden i en rejäl smäll. Eller så gör jorden slut på oss först med naturkata

Platsen dit jag flyr, flyr undan från de höga ljuden, det skarpa ljuset och folkmassans rotation. En plats som är tom och stilla, ljudlös utan ett eko, där djupet suger in allt i sin väg. Alla mina tankar, all ångest och oro, mitt egna svarta hål. Ett hål jag försvinner till när omvärlden verkar ha slukat en. De klara stjärnorna i min rymd leder mig dit djupet vill ta mig. Den vaga verklighet som är min tycks jag glömma men när dagen gryr är det rymdens tur att förloras ur minnet, men bara för att senare kunna upptäckas än en gång på nytt. A J

Jag har inte alltid mått som jag gör nu. Jag var en gång den glada flickan som ni kommer komma ihåg mig vid. Den som alltid bar ett leende på läpparna. Den som alltid sprakade av nya outforskade ideer. Men den flickan, hon är långt gången nu. Mörkret tog henne till sin slav för en lång tid sedan. Likt ett svart hål drog det in all hennes glädje och livsglöd. Ni tror er kanske ha sett denna flickan framför er vid matbordet varje dag, eller kanske i bilen på vägen till skolan. Men om ni skulle vetat vad som pågick inuti henne skulle ni förstå att det inte längre var samma själ. Om ni skulle vetat att det hon bar på drog med henne allt längre in i mörkret för var dag som kom. Om ni skulle vetat att hon som tidigare spridit glädje och ljus som en stjärna, snart skulle explodera likt en supernova. Jag är förändrad och det finns ingen väg tillbaka till den jag en gång var. Min sol har slocknat och nu faller allt isär. Ingen överlever utan solen, definitivt inte lilla jag. Hela mit

En förbipasserande komet Hon betraktade sitt inre som en rymd. Obegränsad, fridfull och fylld av möjligheter. Hennes tankar var i harmoni med hennes själ, och hennes själ var fritt svävande i hennes inre rymd. Där fanns stjärnor och ljusa händelser som lös upp tillvaron. Solsystem och vackra erfarenheter som skilde hennes rymd från alla andras. Hon var fåordig i kretsen av andra människor, men mitt bland de glödande kloten färgade hon natthimlen ljus av sin poesi. Ord som så obehindrat flödade ur hennes mun likt ljuset som färdas genom rymden.      Och det fanns en tid då stjärnor och lyckliga känslor var allt som existerade i hennes inre, men svarta hål i form av andras ord och tankar började påträffas allt oftare. De svarta hålen växte sig större och mörkret bredde ut sig i hennes rymd medan hålens dragningskraft växte för var dag som gick. Stjärna efter stjärna föll offer för de svarta hålen andra människor placerat i hennes rymd. Ljuspunkterna i flickans liv slukades, spr