Vi är fortfarande människor! Vi har fortfarande känslor!


Varje gång jag går igenom gator, stan eller andra ställen, så känner jag hur ögon blänger bakom min rygg eller andra som bara stirrar på mig från topp till tå som att jag ser ut som en utomjording eller en underlig varelse som kommer från en annan planet. Ibland brukar jag ställa många olika frågor åt mig själv, ” Ser jag ut som en clown eller växer det någon ny frukt på mitt huvud?”Men efter några dagar kommer jag på förklaringar till allt stirrande. Precis när jag ska gå över gatan hör jag en kvinna skrika bakom mig, ”Akta din jävla kärring”. Jag kollar bakom mig och ser henne vingla hit och dit med ölflaskan i handen. Det brann inuti mig. Jag ville bara springa därifrån. Jag ville bara teleportera mig själv till ett annat ställe. Ett ställe där man skulle känna sig fri. Fri att vara sig själv och vara stolt över vem man är och hur man ser ut. Vara stolt över sin personlighet, utseende och bakgrund. I den sekunden kunde jag konstatera att jag helt tydligt och klart, visste vad anledningen till alla dessa blickar var. Jo, för att jag bär något som de inte flesta bär på huvudet. Jag bär något som inte är riktigt acceptabelt bland det nuvarande samhället eller rättare sagt, de svenska ungdomarna.

Jag önskar att det var det ända jag hörde, men nej. Det verkar som om jag aldrig kan se rätt ut i andras ögon. Det är som om vi är känslolösa. Vi kan aldrig bli sårade och förolämpade. Vi kan ta emot allt skit på grund av att vi kommer från andra länder eller har en annan religion än andra. Att ens kunna sänka någon på ett sådant sätt! Hur omtänksam är man då?! Det är ju inte bara här i Sverige som människor diskriminerar vissa personer för att man är invandrare eller har en annan religion, som t ex. Frankrike. Där får man ta av sig sjalen innan man går in till sitt klassrum. Man har frihet att gå runt med korta shorts men man får inte gå runt med täckande sjal över huvudet! Varför måste samhället gruppera sig själva till vissa kategorier? Någon är svensk. Någon är utländsk. Någon är svart. Någon är vit. Hur länge ska vi hålla på så här? Det verkar som att det inte kommer att finnas något slut för detta. Vad är egentligen problemet med att vara den man är och komma där man kommer ifrån?

Sanningen är att de flesta invandrare har kommit till Sverige av en viss anledning. Det kanske har hänt något i deras hemland eller så kanske man har kommit hit för att plugga utomlands. Där emot tar de flesta inte hänsyn till det. De vill bara utnyttja deras tystnad eller tacksamhet av att ha blivit mottagna ifrån ett europeiskt land. De vill bara tydliggöra att här uppe ligger vi svenkar och där nere ligger ni invandrare...

Av Nawal A

Texten som pdf 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan strängarna går av

Hjärtslag