Ett mentalt myggbett


Det kändes ungefär som ett myggbett. Du ville klia så jävla gärna, men du visste att om du kliade så skulle det bara bli värre nästa gång. Men ändå sa din hjärna åt dig att klia, så du kliade, bara för att det kändes bra för stunden.

Jag drog en skakig hand genom mitt flottiga, blonda hår.
”Fan!” ropade jag i ilska samtidigt som kanylen gled ur mina fingrar för tredje gången. Jag hörde blodet pumpa i mina öron och jag smällde ner sprutan på det bruna, låga träbordet framför mig. Jag lutade armbågarna mot mina knän och höll mitt huvud i mina händer. Jag tog några djupa andetag innan jag sträckte mig efter en cigarett lite längre bort på bordet och tände den. Jag tog ett djupt andetag medan jag försökte hålla den stilla mellan mina läppar. Jag andades ut och mitt lilla vardagsrum fylldes av en kvävande cigarettlukt blandat med nudlarna jag hade bränt tidigare. Jag hörde min ytterdörr öppnas och sedan min systers röst.
”Joakim?”
Jag la snabbt ner cigaretten på kanten av askfatet och med ett svep av armen drog jag ner de andra grejerna i en påse som jag slängde bakom en av kuddarna på soffan.
”Vad fan har du gjort?” frågade hon och rynkade på näsan. ”Det luktar ju bränt.” Jag försökte ignorera min kropps rop på narkotikan medan jag lutade mig bakåt mot kudden det låg under.
”Jag glömde nudlarna på spisen.” förklarade jag och tog ett djupt andetag av cigaretten igen. Det brände på min tunga, men man vande sig efter ett tag. Hon slängde upp en ICA-kasse på mitt vardagsrumsbord.
”Tur för dig att jag var och handlade åt dig, lillbrorsan.” hon log smått och stoppade ner sin bleka hand i påsen.
”Bara för jag vet hur mycket du älskar Polly.” hon kastade påsen med Polly till mig och jag fångade den med min fria hand. Hon log stolt och lyfte ner påsen från bordet medan hon satte sitt blonda, axellånga hår bakom örat.
”Tack, syrran.” sa jag uppriktigt. Jag var glad att hon var här, men innerst inne önskade jag att hon kunde lämna mig ifred. Om jag inte fick ta det där nu så kändes det som om jag skulle implodera. Jag kände hur jag började kallsvettas i hårbotten och inte ens cigaretten hjälpte mot hungern efter det längre.
”Har du inget kaffe eller?” undrade hon. Jag nickade och gick motvilligt till köket. Jag skakade på huvudet, det fanns ingen anledning för att vara orolig över att hon skulle hitta det. Jag tog två koppar ifrån högen av disk i diskhon, diskade dem lite halvdant innan jag hällde upp kaffe. Hon stod med ryggen mot mig när jag kom in i vardagsrummet igen. Hennes blonda huvud var böjt neråt och jag såg hennes mörkblåa vinterjacka röras i takt med hennes andning.
”Vad gör du?” frågade jag. Jag hade stannat vid dörren, för rädd och nervös för vad hon skulle svara.
”Vad fan är det här?” frågade hon höll upp påsen mot mig. Min mun blev helt torr och mitt hjärta hamrade i mitt bröst.
”Du sa att du hade lagt av med det här!” sa hon högljutt. Hennes gröna ögon var fyllda av tårar och hennes tänder var hopbitna av ilska och förrådd. Hon skakade på huvudet i besvikelse och gick mot dörren.
”Hallå! Vänta!” protesterade jag och rusade mot det knähöga bordet där jag snabbt placerade kopparna. Lite kaffe skvimpade över kanten och rann ner på bordet. Jag kom ifatt henne i hallen och tog tag i hennes arm för att stanna henne.
”Vart hade du tänkt gå med det där?” frågade jag och kände paniken stiga. Om farsan fick reda på det här…
”Mamma och pappa behöver veta det här, Jocke! Du får inte göra såhär mot dig själv.”
Jag sträckte mig snabbt efter påsen men hon drog undan den.
”Elsa!” morrade jag åt henne. ”Släpp påsen!” Jag sträckte mig mot påsen igen och fick tag i plasten. Jag ryckte den mot mig men Elsa släppte inte. Vi höll en spänd ögonkontakt i ett par få sekunder innan hon ryckte till i den. Jag ryckte tillbaka och kände ilskan växa i mig.
”Ge mig påsen!” skrek hon och slog till mig på bröstet för att jag skulle släppa. Jag reagerade knappt på att hennes hand kolliderade med mig. Jag spände påsen mellan oss och jag kände henne spänna emot. Hon ryckte plötsligt till och jag tappade taget om den. Jag drog ett snabbt andetag och kastade mig mot den igen och drog den mot mig. Hon drog tillbaka men samtidigt som hon drog, ryckte jag till och hon tappade greppet om påsen och föll bakåt. Jag hann inte ens reagera förrän hon halvt låg, halvt satt på golvet, lutande mot dörren.
”Helvete! Elsa, gick det bra?” jag satte mig ner på huk vid henne. Hon torkade bort några tårar och puttade bort mig ifrån henne. Hon ställde sig upp och gick ut ur dörren.
”Els-” dörren smällde igen i mitt ansikte. Jag bet ihop käken och slog till väggen bredvid mig så hårt jag kunde. Sedan kom jag ihåg påsen jag höll i handen. Dess vita plast hade blivit uttöjt av vårt bråk. Jag rev upp den samtidigt som jag gick till vardagsrummet och satte mig ner i soffan. Jag anslöt kanylen med sprutan och kavlade upp ärmen på min ljusgråa tröja. Jag andades in djupt genom näsan och satte spetsen av nålen mot huden på mitt armveck. Jag hejdade mig. Bilderna av Elsas besvikna och sorgsna ansikte dök upp i mitt huvud. Jag knep ihop ögonen och bet mig på insidan av kinden för att försöka få bort bilderna av henne. Jag kände tårar tränga upp bakom mina ögonlock. Hur kunde jag svika henne så? tänkte jag. Jag släppte ut ett skakigt andetag genom munnen och öppnade ögonen. Några salta tårar föll ner på mina ljusblå jeans, fläckade ner dem. Jag lyfte bort nålen från min hud och la ner den på bordet igen. Jag föll bakåt i soffan med en tung suck. Förbjuden kärlek slutar aldrig väl för någon.



Matilda L

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara gammal men ändå ung

Innan strängarna går av

Död eller levande