Förbjudet?


Han sa ingenting men man kunde se att det gjorde väldigt ont. Martin hade alltid blivit mobbad. Det började redan när han började i ettan. De andra barnen tyckte att han var konstig. Därför var de taskiga mot honom. De började slå honom när han gick i femman. Nu gick han i åttan och han blir slagen dagligen. När Martin var fyra blev hans mamma mördad och den händelsen har format honom.
- Varför slår ni mig?sa Martin.
- För att du är konstig och ful! sa en av killarna.
- Jag är inte ful och varför håller ni på och är taskiga mot mig? Bara för att jag är lite annorlunda?
- Håll käften! Du är konstig och därför ska du ha stryk!

Martin var inte inte dum på nåt sätt han var faktiskt ganska intelligent. Men det som hände hans mamma gjorde honom annorlunda. När Martin var sju hade han mördat grannens hund för att den skällde och störde Martins styvmamma när hon försökte vila efter att hon hade fått cellgifter. Martins styvpappa hjälpte honom med ilskan mot de andra i hans klass. Det gick ganska bra tills han började åttan. Då blev mobbningen värre. De slog honom hårdare och sa värre saker.

-Pappa jag är hemma nu, sa Martin när han kom hem efter skolan.
- Välkommen hem. Jag är i köket, svarade Martins pappa.
- Hur var det i skolan Martin?
- Som vanligt ungefär.
- Var det några som var taskiga mot dig?
- Nej bara på skoj.
- Okej vad bra men sig till om dom går över gränsen.
- Jadå pappa.

Martins pappa visste att hans son blev mobbad. Han hade pratat med skolan men de gjorde ingenting åt det. Det verkade som att lärarna inte gillade Martin och som att dom också tyckte att han var konstig. Martin visste inte vad han skulle göra. Han ville skada eller kanske rent av döda dem som var dumma mot honom. Men hans styvpappa lärde honom att styra ilskan. Martins pappa hette Sven och var polis han hade varit med vid många otäcka brottsplatser. Den värsta var när han hittade Martin. Sven hade gått in i ett hus efter att grannarna hade sagt att de skrek där inne och att någon kanske hade blivit skadad. Vardagsrummet var fyllt med blod och mitt i blodet satt Martin. Han höll fortfarande hårt fast vid sin mammas kalla arm och han skrek. Han skrek så gällt och högt som bara ett ledset barn kan göra. Han hade plockat upp Martin och burit ut honom ur huset. Martin hade gråtit i flera timmar efter att Sven hade hämtat honom. Inte så konstigt egentligen att han hade gråtit. Han hade sett sin mamma bli brutalt mördad och han hade sen blivit bortförd av en främmande man. Sven ville adoptera Martin nästan på en gång. Han ville att pojken skulle få en fortsatt bra uppväxt.
Martin var på väg till sin styvmammas grav. När tre killar från skolan sprang ikapp honom. De sa att de skulle ge honom stryk för att han var konstig. Martin började springa han sprang mot kyrkogården. Men han hann inte så långt innan de brottade ner honom på marken. De slog honom blodig innan dom lämnade honom på marken. Martin hade svårt att gå och han blödde från näsan. Men ändå så gick han och vattnade blommorna på hans styvmammas grav. När han kom hem så gick han och duschade. Sven var inte hemma. Det var ingen hemma som kunde stoppa Martin från vad han bara ett par timmar senare skulle göra.

Efter att han hade duschat gick han in till sin styvpappas sovrum. Han visste att Sven förvarade sitt tjänstvapen i en byrålåda där inne. Han tog pistolen osäkrade den. Han gjorde mantelrörelsen han visste att den var fulladdad och rymde 17 skott. Han gick nerför gatan mot ett av husen. Där han visste att en av de som misshandlade honom bodde. Det var en liten kille som öppnade dörren troligtvis mobbarens lillebror. Martin gick rakt in i huset han fick ganska snabbt syn på en av killarna. Martin sköt honom med fyra skott lille brorsan skrek och grät. En kvinna och en man kom ´springande men då hade Martin redan gått iväg.

Martin gick till nästa killes hus. Men han aldrig riktigt fram. Polisen rikta sina pistoler mot Martin dom sa åt honom att släppa vapnet.

- Varför ska jag straffas när de har varit dumma mot mig sen jag var liten. Ska det var förbjudet att straffa någon tillbaka. När jag har blivit straffad så länge för att jag är annorlunda?

- Släpp vapnet!

Efter att poliserna för andra gången hade sagt åt honom att släppa vapnet. Sköt Martin sig i huvudet.

Det kom senare fram att den som Martin hade skjutit. Hade mobbat honom väldigt länge. Vissa förstod varför Martin gjorde det. Andra inte. Men alla kom överens om att Martin gjorde något förbjudet.




av Patrick H

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara gammal men ändå ung

Innan strängarna går av

Död eller levande