Nyfikenhet lönar sig
”Spring Henke!” jag sprang så snabbt mina ben kunde bära mig. Det var över nu, varför var han tvungen att öppna den där förbannade lådan? Jag visste att det var för bra betalt för att vara sant.
Timmen innan var vi på väg till vad som verkade vara ett oskyldigt sommarjobb, om jag bara visste att det skulle sluta såhär.
”Är du säker på att du inte läste fel? jag menar 3000 låter lite mycket för ett kort vaktjobb.” Jag möttes av en osäker blick när jag kollade upp från tidningsartikeln.
”Ja, det står så, vi får väl se när vi kommer fram.” Vi var på väg till ett sommarjobb som vi hittade en artikel om i den lokala tidningen, det var bra betalt så vi tyckte att det var värt att kolla om det var ledigt. Den stora herrgården som adressen ledde oss till bredde ut sig längre ner på gatan. Trots den höga muren som gick runt den stora gården så kunde man se det gigantiska huset. När vi kom fram till den svarta metallgrinden så skymtade vi också en tät otäck skog bakom herrgården. Det var nästan lite kusligt att följa den steniga gången in mot dörren. Runt omkring oss fanns det en massa buskar som var klippta till olika figurer, ägaren såg ut att ha gott om pengar.
”Okej, du pratar.” Jag tittade upp mot den vindbitna dörren. Henke klev fram till dörren och knackade tre snabba gånger. Dörren gav ifrån sig ett högt gnisslade när den till slut öppnades, våra blickar möttes av en rynkig gammal gubbe med kavaj och matchande kostymbyxor.
”God dag, jag antar att ni är här för jobbet.” Gubbens ögon inspekterade oss noggrant samtidigt som han rättade till sin slips. Henke kastade en snabb blick på mig innan han till slut sa:
”Ja, visa oss vad vi ska göra så sköter vi det!” Vi väntade på att gubben skulle säga något.
”Följ med mig in, ni behöver inte ta av er skorna.” Gubben vände sig om och försvann ner längs den långa korridoren. Väggarna kläddes av allt från jakttroféer till gamla tavlor, stora marmorstatyer stod utplacerade i varje hörn och längs taket hängde det kristallkronor som kastade ett varmt sken över alltihop. Golvet täcktes av en röd heltäckningsmatta och en spiraltrappa som såg ut att leda upp ända till fjärde våningen stod i mitten av korridoren. Lukten skiftade från nybakat bröd till en otrevlig instängd lukt när vi gick dit gubben nyss försvunnit. När vi hade nått fram till slutet av korridoren kunde vi se en öppen dörr till höger.
”Tror du att det var dit han gick?” vi såg oss osäkert omkring men beslutade oss för att gå dit och kolla. Dörren ledde ut till en stor glasveranda som var på baksidan av huset. Det fanns två solstolar utställda framför en stor trälåda i mitten av verandan och gubben hade satt sig i en av dem. Vi stannade framför lådan och kollade förvirrat på varandra.
”Ska vi vakta den här? den har ju ett lås?” min blick var fäst på det rostiga låset.
”Den är speciell, men det ska jag inte gå in i detalj på. Först och främst ska jag gå igenom några saker: Ett, öppna inte lådan, två, ställ inte några frågor om lådan och tre, öppna inte lådan.” Henke höjde ögonbrynen, blicken vandrade mellan gubben och lådan innan han till slut sa:
”Vad är det i den?” Henke fick en sur blick riktad mot sig.
”Mycket lustigt, jag kan säga så här, öppna den inte om du inte vill dö en plågsam död.” Gubben såg på oss med en allvarlig blick innan han vände sig och gick till dörren. ”Jag kommer tillbaka om två timmar, kom ihåg vad jag sa.” Sedan försvann han igenom dörröppningen.
”Skitsnack, vad skulle det kunna vara? en förbannelse?” Henke gled ner i solstolen och skrattade. Det låg en påse med kycklingklubbor på en pall mellan de två stolarna. ”Fan vad gott, jag som är hungrig också, ska du ha eller?” vi satt där och åt en stund och pratade om brudar. När det hade gått lite mer än en timme så satt jag tyst i solstolen och tittade på lådan medan Henke gick runt i cirklar på verandan. Han gick fram till lådan och sa: ”Det här är så tråkigt, kan vi inte kika lite snabbt bara?”
”Om du lyckas öppna den.” Jag ville inte öppna den egentligen, men jag sa så för att jag inte ville bli kallad för mes. Henke drog fram en nyckelknippa ur fickan och flinade brett.
”Jag såg den här när jag gick på toa förut, tänkte att nyckeln till lådan satt i den. Ska jag testa?” men innan jag hann säga något så var han igång och provade en nyckel.
”Nej! jag menar, tänk om han blir arg? vi kanske inte får betalt?” jag reste mig ur stolen och gick fram till honom, men det var då det hände. Låset åkte ner i golvet med en duns. ”Vad har du gjort?” jag backade undan från lådan och iakttog den medan Henke öppnade den. Till slut ramlade en av sidorna ner på golvet. En gigantisk svart hund hoppade ut ur lådan och morrade emot oss. Jag tog tag i kycklingpåsen och kastade den till andra sidan av verandan.
”Förlåt!” Vi sprang till en av glasdörrarna och sköt upp den, Henke stannade upp och såg på när hunden åt upp det sista som fanns kvar av kycklingen.
”Spring Henke!” jag sprang så snabbt mina ben kunde bära mig. Det var över nu, varför var han tvungen att öppna den där förbannade lådan? Jag visste att det var för bra betalt för att vara sant. Den välklippta gräsmattan var fortfarande hal av den glittrande morgondaggen men det struntade vi i.
”AJ! mitt ben.” Henke snubblade på det blöta gräset. Jag stannade upp och försökte hjälpa honom men han sa åt mig att springa. Först tvekade jag men när jag tittade upp mot den öppna glasdörren så såg jag att hunden var på väg. ”Där, ta stigen din idiot!” Det kändes hemskt att lämna honom sådär men vad hade jag för val? När jag efter några meter stannade för att hämta andan så hördes ett gällt skrik, efter det blev det knäpptyst. Vad skulle jag ta mig till? Mina skuldkänslor sa åt mig att gå tillbaka men min hjärna sa åt mig att fortsätta. Men till slut fick tystnaden mina skuldkänslor att ta över, jag vände och började gå tillbaka mot gården. En illamående känsla uppstod i magen när jag tänkte på vad jag skulle mötas av när jag kom fram. Men när det bara var en liten bit kvar så hörde jag Henkes smittsamma skratt. Henke och hunden brottades med hunden som nu viftade med sin svans. Jag kunde inte tro mina ögon. Gubben stod bredvid honom med ett brett leende, han vände sig till mig när jag kommit fram.
”Du skulle ha sett ditt ansikte.” Gubben skrockade och klappade mig på axeln.
”Vadå, jag förstår inte.” Var det ett skämt? Var det ens ett sommarjobb? Hur kunde hunden ens göra sådär? Gubben skrattade åt mig och förklarade:
”Jag är en gammal man med mycket pengar, min släkt är död och jag är ensam. Därför har ingen användning för pengarna när jag är död. Ni är inte de första som jag har skojat med sådär, jag gör det varje år.”
”Men hunden, den jagade oss ju?” jag såg ner på hunden och Henke som fortfarande satt ner.
”Den trodde att det var en lek, du kastade kycklingbenen till den. Det var ju därför den följde efter oss.” Alla bitar började falla på plats och jag kände mig plötsligt väldigt dum.
”Här är pengarna för besväret.” Gubben räckte mig ett kuvert och skakade min hand.
Timmen innan var vi på väg till vad som verkade vara ett oskyldigt sommarjobb, om jag bara visste att det skulle sluta såhär.
”Är du säker på att du inte läste fel? jag menar 3000 låter lite mycket för ett kort vaktjobb.” Jag möttes av en osäker blick när jag kollade upp från tidningsartikeln.
”Ja, det står så, vi får väl se när vi kommer fram.” Vi var på väg till ett sommarjobb som vi hittade en artikel om i den lokala tidningen, det var bra betalt så vi tyckte att det var värt att kolla om det var ledigt. Den stora herrgården som adressen ledde oss till bredde ut sig längre ner på gatan. Trots den höga muren som gick runt den stora gården så kunde man se det gigantiska huset. När vi kom fram till den svarta metallgrinden så skymtade vi också en tät otäck skog bakom herrgården. Det var nästan lite kusligt att följa den steniga gången in mot dörren. Runt omkring oss fanns det en massa buskar som var klippta till olika figurer, ägaren såg ut att ha gott om pengar.
”Okej, du pratar.” Jag tittade upp mot den vindbitna dörren. Henke klev fram till dörren och knackade tre snabba gånger. Dörren gav ifrån sig ett högt gnisslade när den till slut öppnades, våra blickar möttes av en rynkig gammal gubbe med kavaj och matchande kostymbyxor.
”God dag, jag antar att ni är här för jobbet.” Gubbens ögon inspekterade oss noggrant samtidigt som han rättade till sin slips. Henke kastade en snabb blick på mig innan han till slut sa:
”Ja, visa oss vad vi ska göra så sköter vi det!” Vi väntade på att gubben skulle säga något.
”Följ med mig in, ni behöver inte ta av er skorna.” Gubben vände sig om och försvann ner längs den långa korridoren. Väggarna kläddes av allt från jakttroféer till gamla tavlor, stora marmorstatyer stod utplacerade i varje hörn och längs taket hängde det kristallkronor som kastade ett varmt sken över alltihop. Golvet täcktes av en röd heltäckningsmatta och en spiraltrappa som såg ut att leda upp ända till fjärde våningen stod i mitten av korridoren. Lukten skiftade från nybakat bröd till en otrevlig instängd lukt när vi gick dit gubben nyss försvunnit. När vi hade nått fram till slutet av korridoren kunde vi se en öppen dörr till höger.
”Tror du att det var dit han gick?” vi såg oss osäkert omkring men beslutade oss för att gå dit och kolla. Dörren ledde ut till en stor glasveranda som var på baksidan av huset. Det fanns två solstolar utställda framför en stor trälåda i mitten av verandan och gubben hade satt sig i en av dem. Vi stannade framför lådan och kollade förvirrat på varandra.
”Ska vi vakta den här? den har ju ett lås?” min blick var fäst på det rostiga låset.
”Den är speciell, men det ska jag inte gå in i detalj på. Först och främst ska jag gå igenom några saker: Ett, öppna inte lådan, två, ställ inte några frågor om lådan och tre, öppna inte lådan.” Henke höjde ögonbrynen, blicken vandrade mellan gubben och lådan innan han till slut sa:
”Vad är det i den?” Henke fick en sur blick riktad mot sig.
”Mycket lustigt, jag kan säga så här, öppna den inte om du inte vill dö en plågsam död.” Gubben såg på oss med en allvarlig blick innan han vände sig och gick till dörren. ”Jag kommer tillbaka om två timmar, kom ihåg vad jag sa.” Sedan försvann han igenom dörröppningen.
”Skitsnack, vad skulle det kunna vara? en förbannelse?” Henke gled ner i solstolen och skrattade. Det låg en påse med kycklingklubbor på en pall mellan de två stolarna. ”Fan vad gott, jag som är hungrig också, ska du ha eller?” vi satt där och åt en stund och pratade om brudar. När det hade gått lite mer än en timme så satt jag tyst i solstolen och tittade på lådan medan Henke gick runt i cirklar på verandan. Han gick fram till lådan och sa: ”Det här är så tråkigt, kan vi inte kika lite snabbt bara?”
”Om du lyckas öppna den.” Jag ville inte öppna den egentligen, men jag sa så för att jag inte ville bli kallad för mes. Henke drog fram en nyckelknippa ur fickan och flinade brett.
”Jag såg den här när jag gick på toa förut, tänkte att nyckeln till lådan satt i den. Ska jag testa?” men innan jag hann säga något så var han igång och provade en nyckel.
”Nej! jag menar, tänk om han blir arg? vi kanske inte får betalt?” jag reste mig ur stolen och gick fram till honom, men det var då det hände. Låset åkte ner i golvet med en duns. ”Vad har du gjort?” jag backade undan från lådan och iakttog den medan Henke öppnade den. Till slut ramlade en av sidorna ner på golvet. En gigantisk svart hund hoppade ut ur lådan och morrade emot oss. Jag tog tag i kycklingpåsen och kastade den till andra sidan av verandan.
”Förlåt!” Vi sprang till en av glasdörrarna och sköt upp den, Henke stannade upp och såg på när hunden åt upp det sista som fanns kvar av kycklingen.
”Spring Henke!” jag sprang så snabbt mina ben kunde bära mig. Det var över nu, varför var han tvungen att öppna den där förbannade lådan? Jag visste att det var för bra betalt för att vara sant. Den välklippta gräsmattan var fortfarande hal av den glittrande morgondaggen men det struntade vi i.
”AJ! mitt ben.” Henke snubblade på det blöta gräset. Jag stannade upp och försökte hjälpa honom men han sa åt mig att springa. Först tvekade jag men när jag tittade upp mot den öppna glasdörren så såg jag att hunden var på väg. ”Där, ta stigen din idiot!” Det kändes hemskt att lämna honom sådär men vad hade jag för val? När jag efter några meter stannade för att hämta andan så hördes ett gällt skrik, efter det blev det knäpptyst. Vad skulle jag ta mig till? Mina skuldkänslor sa åt mig att gå tillbaka men min hjärna sa åt mig att fortsätta. Men till slut fick tystnaden mina skuldkänslor att ta över, jag vände och började gå tillbaka mot gården. En illamående känsla uppstod i magen när jag tänkte på vad jag skulle mötas av när jag kom fram. Men när det bara var en liten bit kvar så hörde jag Henkes smittsamma skratt. Henke och hunden brottades med hunden som nu viftade med sin svans. Jag kunde inte tro mina ögon. Gubben stod bredvid honom med ett brett leende, han vände sig till mig när jag kommit fram.
”Du skulle ha sett ditt ansikte.” Gubben skrockade och klappade mig på axeln.
”Vadå, jag förstår inte.” Var det ett skämt? Var det ens ett sommarjobb? Hur kunde hunden ens göra sådär? Gubben skrattade åt mig och förklarade:
”Jag är en gammal man med mycket pengar, min släkt är död och jag är ensam. Därför har ingen användning för pengarna när jag är död. Ni är inte de första som jag har skojat med sådär, jag gör det varje år.”
”Men hunden, den jagade oss ju?” jag såg ner på hunden och Henke som fortfarande satt ner.
”Den trodde att det var en lek, du kastade kycklingbenen till den. Det var ju därför den följde efter oss.” Alla bitar började falla på plats och jag kände mig plötsligt väldigt dum.
”Här är pengarna för besväret.” Gubben räckte mig ett kuvert och skakade min hand.
Av Patrik G V
Kommentarer
Skicka en kommentar