Förbjuden kärlek

Förbjudet? Tänkte Jasmin när hon satt i bilen. Hur kunde att älska någon så mycket som hon älskade Oskar vara förbjudet? Hon kände hur tårarna brände bakom ögonlocken men hon tänkte inte skämma ut sig för sin far ännu mera genom att gråta. Istället bestämde hon säg för att gå med på den planen Oskar hade berättat för henne precis innan hennes pappa hade kommit. Det får bära eller brista, tänkte hon innan hon förlorade sig helt i musiken som strömmade ut från hennes nya hörlurar som hon valt att sätta på sig för att slippa höra på hennes pappas ständiga oförståeliga skrikande på turkiska.

Oskar satt på parkbänken i Malmö och kände hur smärtan slet i bröstet. Jasmin hade reagerat precis så som han hade hoppats att hon inte skulle göra när han berättat om sin plan, eller rättare sagt berättat om sin dröm. Drömmen om att de två skulle kunna få vara tillsammans för alltid utan religions och samhälls krav, utan någon som försökte att ta isär dem. Bort från hennes föräldrars starka tro och dömande tankar. Han ville vara fri med henne, ville leva hela sitt liv med henne vid sin sida. Men tydligen ville inte hon det samma.
Han kunde fortfarande se misstron i hennes ögon, hon trodde inte att de skulle klara det och kanske hade hon rätt, men han tänkte inte ge upp så lätt. Hon var ju det enda i hans liv som kändes rätt efter att hans föräldrar dött för några år sedan. Hon var den enda som han hade kvar och som hjälpt honom upp när han varit nära att nå botten. Utan henne skulle han gå under, och så lätt tänkte han inte försegla sitt öde. Han tänkte vänta på jasmin vid den gamla blå kyrkan vid midnatt som de sagt , om han så skulle få vänta hela livet.

Jasmin hade redan packat sin resväska en hel timme innan hon skulle träffa Oskar, och bet nervöst på naglarna medans hon tänkte igenom Oskars plan. Han skulle vänta på henne vid den småstadsaktiga kyrkan, och sedan skulle de rymma iväg tillsammans till hans släktingar i USA.
Men hon kunde inte sluta tänka på allt som kunde gå fel. Tänk om hennes pappa fick syn på dem, som han hade gjort idag? Jasmin rös när hon tänkte tillbaka på sin pappas hatiska blick mot Oskar, och hur han hade hotat Oskar att hålla sig borta om han inte ville hamna i en rullstol för alltid. Men det värsta, tänkte Jasmin, det värsta var inte att hennes pappa hade upptäckt dem och förstod att de var tillsammans. Nej, det värsta var att det var hennes bror, den enda förutom Oskar hon någonsin anförtrott sig åt, som hade skvallrat. Skvallrat om vad hon och Oskar höll på med, och skvallrat om att de skulle träffas idag. Hon kände ilskan stiga inombords och tog sin väska med sig för att klättra ut genom fönstret. Hon klarade inte av att stanna så nära sin familj en sekund till.
Väl framme vid kyrkan satte hon säg vid kyrkväggen. Hon kände sig trött och beslöt sig att sluta ögonen en liten stund. Inom 7 minuter hade hon somnat.
Jasmin kände hur någon pratade mes henne och trodde först att det var Oskar, men det var något som inte stämde. Hon öppnade ögonen och såg till sin förtret att det var hennes pappa. Och hon kände på sig att allt inte var som det skulle. Den stunden vart hela hennes värld upp och ner vänd. Hennes pappa berättade att hon låg på sjukhuset och att det var en man på promenad som hittat henne nerkyld vid kyrkan.
Först fattade hon ingenting, men sen började bitarna falla på plats, Oskar skulle ju ha kommit och tagit med henne till USA.
-jag vet vad du tänker, men Oskar har vi inte sett spåret av sen igår när jag kom på er på stan, säger hennes pappa argt.
Och då förstår äntligen Jasmin. Oskar lämnade henne för att själv åka till USA, han lämnade henne bakom sig för att kunna starta ett nytt liv. Och plötsligt ångrar hon att hon tvivlat så starkt på planen i början. Tänk om han trodde att hon inte tänkte vänta på honom? Och därför bestämt sig för att sticka utan henne för att lindra lite av den hjärtesorg hon sett i Oskars ögon, när hon inte hade mottagit hans idé som han hade hoppats. Plötsligt började hon hata sig själv och alla runt omkring henne. Hon slöt sig i ett skal, och pratade inte md någon. Hon stirrade bara in i väggen, och fortsatte att göra det hela hennes sjukhusvistelse.
Sen den dagen blev Jasmin galen, som en del sa. Den enda människan på hela jorden som hon någonsin älskat i denna hatiska värld, hade svikit henne. Och vissa sa att det hade gjort henne så hjärtekrossad att hon hon tappat förståndet, andra sa att det var det som hände om man blev sviken av sin själsfrände och sin familj.

Vad anbelangar Oskar så var han på väg till kyrkan redan en halv timme innan deras utsatta tid, men han inte så långt. Jasmins brorsa hade fått reda på vad de tänkte göra, tagit med sig några vänner och hoppat på Oskar 200 meter utanför kyrkan. De hade misshandlat honom så grovt att han dött. Sedan hade de kastat honom i havet. Men Oskar kunde aldrig ha varit lyckligare innan han dog. Flickan han älskade mer än något annat, hans själsfrände, hade suttit och väntade på honom vid kyrkans blåa sten vägg. Även om hon såg ut att sova, så var hon i alla fall där och väntade på honom. Oskar hade aldrig känt sig så älskad i hela sitt liv. Han önskade bara att hon kunde öppna ögonen en sista gång så att han fick se de guldbruna tindrande ögonen en sista gång, medans han kände hur livet i honom försvann mer och mer för arme andetag han tog. Ändå hade han aldrig sett henne så vacker som hon var den kvällen. Kvällen när en pojkes lyckliga död förstörde en flickas hopplösa liv för alltid.

av Andrea L

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan strängarna går av

Hjärtslag