Stilla natt...

Jag är besviken. Riktigt besviken! Idag har det hänt en bra och en dålig sak. Låt mig börja med den negativa. Efter flera veckors tjatande, låter min mamma mig fortfarande inte gå på Bellas halloweenparty ikväll. Bella går i min klass och är skolans populäraste tjej. Det är första gången jag fått en halloween inbjudan av henne och alla i min skola strävar efter en inbjudan till hennes eleganta partyn. Jag är ju för sjutton Johanna Olsson, en helt vanlig tjej på 16 år och kan väl bestämma sådant själv! Men tydligen inte... Min stränga mamma säger att jag har utegångsförbud från alla partyn tills jag blir 18 år, eftersom det spårade ur lite på min kusins party i somras. Musiken var så hög att grannarna ringde polisen... Men istället har mamma sagt att jag får låta en kompis sova över om vi lovar två saker: Det första är att stanna i huset hela kvällen och det andra är att inte föra en massa oväsen. Det ska vi absolut klara av. För vem vill inte fira halloween med sin bästis?

Jag tar upp min mobil från köksbordet och ringer upp min bästa vän Ella. Det tutar en liten stund innan hon svarar och jag hoppas innerligt att vi kan fira halloween tillsammans.

”Ja hej, det är Ella.”

”Hej Ella, det är Johanna! Ska du göra något speciellt idag?”

”Nej, det tror jag inte. Varför undrar du?”

”Jag kan inte gå på Bellas halloweenparty och undrar om du vill sova över hos mig i natt, om du inte gör något speciellt? Idag är det ju halloween också.”

”Ja, det vill jag mer än gärna. Men är det inte lite sent?”

”Äsch! Vilken glädjedödare du är. Klockan är bara tio över sju, så du kan komma så snart det bara går. Om det går för dig såklart. Det är ju faktiskt helg. Glöm inte tandborsten bara som förra gången, haha!”

”Haha, jätteroligt. Jag kommer om ungefär 50 minuter, för jag måste duscha och fixa mig lite. Vi ses, hejdå!”

”Ja, det gör vi. Hejdå!”

Jag gör som Ella och tar en varm dusch och ser fram emot övernattningen. När jag duschat klart byter jag om till bekvämare kläder, vilket får bli en stor rosaglittrig t-shirt och ett par mjuka grå byxor. När Ella kommer, har hon som mig också på sig bekväma kläder. Hon har satt upp sitt korpsvarta hår i en perfekt hårsvans, utan ett enda krökt hårstrå och hon rör sig med en elegant stil. En liljekonvaljdoft omger henne och i mångas ögon skulle hon vara den "självklara drottningen". Med sitt avslappnade ansiktsuttryck, är det svårt att tro att hon skulle kunna vara så blyg inför andra. Det är bara jag och hennes familj som vet om hennes egentliga blyghet.

Vi går upp till mitt rum och spenderar flera timmar framför datorn och tv:n tills vi blir trötta. Plötsligt drar Ella igång ett kuddkrig och det slutar med att vi båda ligger skrattandes på rygg och har blivit pigga som mörtar.

”Vad ska vi göra Ella? Det har bara gått några timmar och jag vill inte lägga mig än. Klockan är ju bara halv 12 och det är halloween.”

”Vi kanske kan se på en skräckfilm? ger hon som förslag.”

”Hm, jag vet inte riktigt, svarar jag. Jag vill inte ligga som en slö soffpotatis framför tv:n igen. Kan vi inte göra något mer spännande och kusligt? Som... Jag vet! Vi kan väl testa den där ”Bloody Mary” grejen på toaletten? Du vet den i spegeln..?”

”Ja, det blir mycket mer spännande än skräckfilm! utbrister Ella glatt.”

Vi smyger försiktigt ner till nedervåningen och hämtar ljus och tändstickor. Sedan smyger vi upp till toaletten, förbereder ljusen och bestämmer tillsammans att det är jag som ska "kalla" på Bloody Mary först. Tyvärr måste Ella vänta utanför, så säger reglerna. Men vi får ju snart ses igen. När jag stänger dörren är det så mörkt att jag knappt ser mina egna händer. Det enda som lyser upp badrummet är två kraftiga stearinljus på varsin sida av handfatet framför den breda spegeln. De kastar mystiska skuggor runt om sig, som får det att krypa i skinnet. Men jag ignorerar den kusliga stämningen, tar ett steg närmare spegeln och blundar. Sedan snurrar jag tre varv och säger efter varje varv, Bloody Mary. När jag öppnar mina ögon ser jag bara mig själv. Inte flickan som sägs ha dött i en kista med en pingla på fingret.

”Vilken tur... Ella! Hon kom inte! Det är din tur nu.”

Med lättnad vänder jag mig om och halvspringer mot dörren. Känslan påminner mig om när jag springer uppför trappan från källaren. Man vet att ingen förföljer en, men ändå springer man som om någon var efter en. Men vad konstigt att Ella inte svarar. Jag hör bara ett svagt knappande. Hon sitter säkert klistrad framför sin mobil igen.

Plötsligt känner jag en ilning genom ryggraden. Jag stannar upp och börjar kallsvettas. Samtidigt reser sig nackhåren och jag håller andan. Jag känner hur någon iakttar mig. Men jag vet ju att ingen är där... Det kan inte vara någon där. Jag börjar ångra alltihop. Jag tar ett steg till mot dörren, ett steg närmare säkerheten och känner på handtaget. Det är låst. Det var det inte förut. Plötsligt hör jag en pingla klirra till och mitt hjärta fryser till is. Det är som ett riktigt bra skämt. Ella! Det måste vara Ella som skojar med mig. Hon har väl säkert riggat upp en kamera också, för att få med mitt skräckslagna ansikte, haha... Men sådan tur har hon inte. För att visa hur modig jag är, svänger jag kvickt runt och stannar tvärt framför spegeln. Men det skulle jag aldrig ha gjort. För där i spegeln står hon. Mary med det långa svarta håret. Ett blekt ansikte och mörka hotfulla ögon stirrar tillbaka på mig. Jag tar ett djupt andetag för att behålla min fattning och backar mot väggen. En stark lukt av gammalt blod ilar i mina näsborrar och jag hostar till. Det här ögonblicket kan bara sammanfattas med ett ord. Döden. Jag ser mig förskräckt om efter en räddning. Men det är för sent. Allt går så snabbt. Det sista jag hör är när en vattendroppe sakta släpper sitt tag om vattenkranen, faller mot keramik fatet och splittras i små droppar. KRASCH! Ramen runt om spegeln går sönder och det blir tusentals sprickor i spegeln. Ljusen faller omkull och rummet tar eld runt om mig. Allt faller samman och det är som en explosion. Jag får panik och skriker av förskräckelse. Plötsligt slungar sig Mary fram mot mig och sliter tag i min skakande arm. Hon drar mig in i det som återstår av spegeln, men mitt skrikande, sparkande och snyftande upphör inte ens när jag har halva kroppen innanför spegeln. Som att hoppet fortfarande skulle finnas kvar, ända in i dödsögonblicket. Allt blir svart...

DUNS! Jag vaknar upp med ett ryck och upptäcker att jag ligger halvt inlindad i mitt täcke på golvet och har en nerdreglad kudde på magen... Vad äckligt! Jag trillade visst ur min säng. Men det är en sådan lättnad att jag börjar gråta av glädje för att hela grejen aldrig hänt. Det var bara en otäck mardröm trots allt. Jag sträcker min hand mot fönsterkarmen för att dricka vatten, men stannar i rörelsen. Jag blir som förlamad. Bredvid muggen står en liten skimrande pingla. En pingla som ser precis ut som... Marys...







Rebecka N



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan strängarna går av

Hjärtslag