Bakom ljuset

Det är min tur nu. Min tur att få yttra mig. Yttra mig om känslor och övergrepp och allt annat som vi bara ska svälja och leva med. Jag tycker inte synd om mig själv men jag kan inte hindra mig själv från att känna. Det är dags att sluta skämmas, dags att våga visa sig svag. Berätta för hela världen vad vi känner för det är vi värda.

”Det är den som gråter som lider”.

Vi går vid vattnet, det är i mitten juli. Det är sent och stjärnorna börjar snart visa sig. Allt är vackert. Jag har den där nykära känslan i magen, inte för att jag egentligen är kär eller så men det känns bara rätt och jag känner mig trygg igen. Jag är medveten om att jag inte har allt det där jag önskar och drömmer om men det gör ingenting, för i detta nu är jag lycklig. Mitt liv har varit stabilt ett tag nu, vilket jag är otroligt tacksam för. Jag lever i nuet och jag älskar det. Sen tar det bara några sekunder. En helt ny känsla dyker upp och jag vet inte riktigt vad den betyder eller varför jag känner den. Den känns som en lätt smärta i bröstet och jag börjar förstå att något är på gång. Vad är det just den här gången? Det brukar börja med ett telefonsamtal eller ett privat meddelande från något av alla sociala medier. Jag vågar inte ta upp mobilen för att titta. Istället reser jag blicken framåt och i all förtvivlan så ser jag det som kommer krossa mig en gång till. Krasch.

Jag står helt stilla. Jag känner hur pulsen går i högvarv och jag vet inte längre om jag kan lita på att min kropp kommer orka bära mig. Smärtan i bröstet blir allt starkare och det känns som att något kramar mitt hjärta som en snöboll men trots det så jag blir varm. Som att huden luckras upp och blodet försöker tränga sig ut. Allting kommer tillbaka till mig och spelar hånfullt upp alla bilder igen. Jag står i mitten av en orkan där mitt förflutna snurrar runt mig. Inträngd i ett hörn. Ensam i en ocean av människor. Låst under någon annans kropp.

Min barndom dyker upp. Det där oskyldiga lilla barnet på kökssoffan som bara försökte få mammas uppmärksamhet. Vad hände med henne? Jag ser en vettskrämd tonåring som varken vågar leva eller dör. Hur hamnade hon där?

Jag får svårt att andas. Jag vill gråta, fan låt mig gråta! Men hur mycket jag än vill så går det inte. Istället så knyter jag mina nävar och sväljer.

Solen har gått ned nu men inga stjärnor har ännu vågat visa sig.

Så säg mig igen. Är det bara den som gråter som lider?





Emelie

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i sin klass. 2. Lucas L
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet
Fortsätt läsa

Digit! 2021 rekord

Förra året vid den här tiden skrev jag att vi måste haft någon slags rekord med över 60 bidrag, i år vet jag inte vad jag ska säga, tappade räkningen vid 95! Extra kul att det blev just i år - 20-årsjubileum och allt. Stort tack till alla er som skrivit och skickat in! Vilken skrivande kraft det finns i vårt län! Alla pristagare har nu meddelats och prisutdelningen blir den 20 november under Litteraturens lördag. Var : Kulturkvarteret i Örebro När : Kl. 11.15.  Hoppas vi ses där!
Fortsätt läsa