Min fina dam

En regnig kväll i Covent Garden i London störtar en kvinnlig blomförsäljare under namnet Christine på en ung vacker man. Hon skäller ut honom för att Christine tappar sina röda blommor i leran. Sedan jublar hon efter att en gentleman köper en blomma från henne. När hon vilar på trappan kommer en av hennes kollegor och meddelar att en man med en brun kappa antecknar ner vartenda ord hon säger. Å ena sidan blir Christine förbaskad å andra sidan går hon till attack mot den främmande mannen. 

– Varför skriver du ner mina ord din dåre? skriker hon.
– Okej var tyst och lugna ner dig, varsågod och titta på min anteckningsbok vad jag har skrivit, svarar den okända mannen inför alla i omgivningen.
– Men det är bara massa konstiga tecken med bokstäver inblandade och jag kan inte läsa det, utropar Christine.
– Jag kan, svara han.
– Men för i helvete vem sjutton är du, undrar en gentleman som har anlänt nyligen från Indien.
– Jag är professor Thomas, professor i fonetik, jag kan identifiera någons ursprung genom deras accent.
– Nämen ja professor Thomas, jag är Gunnar som är också expert i fonetik, och har rest från Indien för att möta dig.
– Och jag ville resa till Indien för att möta dig Gunnar, för att du är min förebild. Jag kan visa dig mina erfarenheter, genom att lära den där kvinnan med blommorna att tala ordentligt som en dam och introducera henne som en grevinna på ambassad ballen om 6 månader.
– Javisst! men först kan vi ta en kopp kaffe, svara Gunnar.

Christine lyssnar noggrant på det han säger och dyker upp nästa dag hos professor Thomas. Hon är villig att betala för retorik lektionerna med 75 pence, för att kunna få det jobb hon alltid har drömt om att jobba som en assistent i en blomaffär. Tyvärr, på grund av hennes fruktansvärda accent, vill blomaffären inte anlita henne. Han och experten Gunnar börjar skratta när hon sade 75 pence. För en lektion tar professorn 50 pounds, och när hon får reda på det, blir hon rasande.

– 50 pounds! varför! är du allvarlig? jag lärde mig att sälja blommor för 0 pounds! utbrister Christine.
– Lyssna min unga kära kvinna, jag betalar för dina lektioner, men du måste lova att vara snäll och tålmodig, vad heter du förresten? undrar Gunnar.
– Christine heter jag!
– Nåväl Christine, jag professor Thomas, erbjuder dig att vara här hos mig i 6 månader, och med tiden kommer du lära dig att tala korrekt engelska så att du kan följa med mig på ambassadbalen, och förhoppningsvis får du jobba som assistent i den där blomaffären.
Utan att fundera, accepterar hon Thomas erbjudande. Han ber hemsköterskan Irene att ta henne till badrummet, men hon börjar skrika eftersom hon inte vill ta av sig kläderna. På morgonen meddelar hemsköterskan till professorn att en berusad man som är Christines pappa August, vill se honom. Vid ingången känner inte han igen sin egen dotter som går ner från trappan med Gunnar. Christine ber Thomas att sparka ut honom eftersom han vill ha pengar för att köpa alkohol. Thomas ger honom 10 pounds och sparkar ut honom sedan.

Under dessa 6 månader, Christine genomgår ansträngande former av talträning exempelvis att tala med kulor i munnen. Hon gör små framsteg i början. Just när Thomas och Gunnar vill ge upp för hoppet, lyckas hon slutligen att uttala vokalerna korrekt. Med tiden börjar hon tala med en bättre accent än den hon hade i Covent Garden. Som ett test, tar han henne till sin mor Inger, för att se om hon verkligen har lärt sig något sedan hon flyttade in hos Thomas. Och tydligen har han lyckats.

Efter flera veckor av träning, tycker professorn och Gunnar att hon är redo för balen. Klockan 6 eftermiddag anländer Thomas, Gunnar och Christine med en tjusig bil till ambassaden. På ballen blir hon introducerad som Gunnars kusin, och precis när drottningen av Österrike anländer bugar hon, som alla andra gör. Drottningen blir förtjust i hennes skönhet och tillåter Christine att dansa med sin son, prins Frans. Thomas blir direkt orolig över vad hon kommer att säga av de tre fraser som han lärde henne, Hur är det? Bra! Vädret är fint idag, till prinsen.

Hemma igen efter balen hyllas inte Christine av varken Thomas eller Gunnar. I stället hyllar de varandra och ignorerar henne totalt. Efteråt ber Thomas henne att hon ska säga till Irene att han vill ha kaffe i utbyte mot te till frukost i morgon bitti. Sedan vänder han ryggen och säger god natt. Det där gör henne ilsken, och när han återvänder för att hämta sina tofflor kastar hon dem på Thomas. Han blir förvirrad och tänker att hon borde vara tacksam istället.

På natten när alla i huset sover, lämnar hon dem tillsammans med sin väska. Utanför huset hittar hon den där unga mannen som hon störtade på samma dag när hon träffade professor Thomas. Mannen är Thomas kusin och heter Olaf. Vid det första ögonkastet mellan Christine och Olaf, erkänner han sin kärlek för henne. Men eftersom Thomas gav henne en kniv i ryggen, lämnar hon Olaf också och rör sig mot Covent Garden där hon brukade vara. Hon köper en rosbukett från en dam, i hopp om att bli erkänd i området men ingen gör det. Människorna där ser henne som en mycket vacker dam.

Vid matbordet på morgonen hos Thomas serverar hemsköterskan Irene te i stället för kaffe. Thomas blir lite arg på Christine varför hon inte meddelade Irene att han vill ha kaffe i stället för te. Irene överraskar honom genom att avslöja att Christine har lämnat huset i går under natten. Thomas drar Gunnar med sig ut och rusar iväg för att leta efter henne. De frågar varenda person i Covent Garden om någon har sett henne, men nej, ingen har det. Slutligen lämnar han Gunnar och går hem till sin mor Inger, där han blir helt förbryllad när han ser Christine kysser Olaf.

– Det är ju jag som älskar dig!


Aje A

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan strängarna går av

Hjärtslag