”Förlåt mig”

Jag träffade honom, han var den rätta. Jag älskade honom med hela mitt hjärta och han lyste upp mitt liv på ett sätt ingen annan hade kunnat göra innan. Han fick mig att acceptera mina demoner, för att jag fick se hans, jag var inte ensam. Min framtid kunde inte vara med någon annan än med honom, han visade sig naken för mig. Inte fysiskt men han öppnade sig för mig, visade mig hans djupaste tankar och drömmar. Ingenting fick mig att tveka hans existens. Det var menat att han och jag skulle träffas. Men efter många lyckliga månader tillsammans, kom du.

Jag vet inte var det var som hände. Du fick mig att känna mig annorlunda, mitt hjärta slog snabbare och jag kände hur hela min själ förändrades med min vetskap av dig. Jag låg i sängen och natt efter natt vägrade sömnen föra mig till en värld med ro och lycka som jag än gång levde i. Jag var fylld med tvivel, du var med mig i tankarna dygnet runt. Han märkte att något var fel, men kunde inte hitta skälet till mitt avlägsnande eller tystnad. Han frågade, jag sa att det inte var något.

Men jag ljög. Jag visste inte hur jag skulle berätta om dig. Jag omformulerade mina meningar om och om igen men till sist kom jag fram till att... Hur jag än säger det kommer han lämna mig. Och jag hade rätt.

Jag berättade om dig, han var mållös. Han tog sin hand ifrån min, stirrade rakt ut i luften och fick inte fram några ord även om man kunde se tankarna flyga runt i hans huvud. Sedan vände han blicken mot mig med tårar i ögonen. Han ställde frågan hur jag ville göra. Jag hade inga svar, jag älskade honom men jag älskade även dig. Han sa åt mig att höra av mig när jag visste vad jag tänkte göra och att jag inte skulle göra mig besväret att ta kontakt innan dess.

Flera nätter låg jag ensam i min säng, tårarna forsade ner över mina rosiga kinder, jag kollade på bilder av honom. Jag saknade honom. Men jag kunde inte göra något. Så jag gjorde mitt val.

Jag vill på något sätt visa den kärlek jag har för dig. Allt jag kan säga är att jag älskar dig. Vare sig du förstår mig eller inte. Du förstår nog inte varför jag gör det jag gör om jag nu älskar dig. För det jag gör är egoistiskt, även orättvist kan man tycka och jag förväntar mig inte att du ska förlåta mig. Men djupt nere i mitt hjärta vet jag att du vill det bästa för mig och att du kanske, men bara kanske kommer förlåta mig.

Jag älskar dig och om jag ändrar mitt val kommer din framtid bli ljus och föra många människor in i ditt liv. Du skulle bli överöst med kärlek och ord som hat, död, ensamhet och elände skulle inte vara en del av din värld.

Någonting skulle kunna slänga omkull våra liv. Att höra alla röster bakom våra ryggar, de skulle börja som viskningar men skulle successivt växa till skrik som alltid påminner oss om mitt val. Du skulle inte låtsas om dem, men tiden skulle gå. Med tiden skulle du få dina egna demoner och spendera alla dina vakna ögonblick med dem.

Du skulle drunkna i havet av hjälplöshet och förtvivlan. Du skulle drunkna i dina egna tankar som i slutändan skulle smutsa ner din själ och skapa ett svart hål där ditt hjärta en gång satt. Du skulle börja hata mig för mitt val. Vi skulle glida isär, du skulle börja hata mig och önska att den verklighet du nu lever i skulle gå upp i rök. Men du skulle få uppleva livet i sin fullaste och fylligaste form. Den ljuva lögnen, men en avlägsen verklighet då jag har gjort mitt val.

Mitt val att inte låta dig leva. Mitt val att ta allt ifrån dig. Mitt val att förhindra dig ett liv. Mitt barn. Förlåt mig.

Mikaela K

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara gammal men ändå ung

Innan strängarna går av

Död eller levande