Min väg

Ur vindens mjuka blåst kände jag de kristallklara tårarna som rann ner längs min varma hud. Inte var det tårar av hat, ilska eller besvikelse som jag ofta hade, det var tårar av glädje som rann nedför min kind.
Lönnträd och flera tusentals ekar med glänsande höstfärger omringade mig, min omgivning var alldeles grön, gul, orange och jag kände hur de mjuka gröna grässtråna killade mellan min tår.
Jag kunde höra ett svagt susande från trädens grenar som sakta dansade till vinden, fåglar som kvittrade till melodier.
Mor och far satt på en bänk en bit bort, min far betraktade min mors bruna lockiga hår och log så vackert mot henne, solen lyste upp dem båda.
Min familj var det finaste jag hade, de gav mig livet, uppfostrade mig och berättade alltid hur mycket de älskade mig. Jag log så stort och fånigt när jag tänkte tillbaka, det var en månad sedan nu. Glädjen över att få se dem igen kunde inte övervinnas.
Mor tittade plötsligt bort mot mig, hennes ögon glimmade likaväl som mina, hon tog far i handen och sträckte ut sin andra mot mig.
Med bultande hjärta sprang jag det snabbaste jag kunde till henne och berörde hennes hand, hon ryckte tag i min hand och drog och skakade på mig, hela jag blev yr.
Jag tittade upp mot himlen och regnet öste ned över mig, min kropp bultade och jag kände hur mina armar och ben ryktes hit och dit.
- Ställ dig upp, vi får inte plats annars!
- Sluta dra i pojken, han är säkert sjösjuk!
- Är du vaken? Hallå?
Ögonlocken låg tunga mot mina ögon, folk stod runt omkring mig och försökte få mig på benen, men min styrka fanns inte längre, mina ben orkade inte med min livlösa kropp.
Av all panik hade jag svimmat av en stund, men inte hjälpte det, folk hade fortfarande panik och alla frös, likaså jag. Vi önskade alla en sak, att vi skulle slippa detta och komma fram oskadda.
Allt jag lämnat bakom mig var mörkt, allt låg i ruiner täckt av aska. Askan från mitt hus, min stad, mina käraste föräldrar.
De hade sagt att om vi klarade oss över det mörka, kalla havet skulle allt bli tvärtom.
Men det var inte längre något vi, det var bara jag.

Lucia F

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i sin klass. 2. Lucas L
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet
Fortsätt läsa

Digit! 2021 rekord

Förra året vid den här tiden skrev jag att vi måste haft någon slags rekord med över 60 bidrag, i år vet jag inte vad jag ska säga, tappade räkningen vid 95! Extra kul att det blev just i år - 20-årsjubileum och allt. Stort tack till alla er som skrivit och skickat in! Vilken skrivande kraft det finns i vårt län! Alla pristagare har nu meddelats och prisutdelningen blir den 20 november under Litteraturens lördag. Var : Kulturkvarteret i Örebro När : Kl. 11.15.  Hoppas vi ses där!
Fortsätt läsa