Motsols
Hon var värme
Hon var tryggheten hos en sprakande eld en sen vinter kväll eller solstrålar som dansar
över din hud en tidig sommar morgon
Hon var stabil, stadig som en klippa, säker som ett fort; orubblig
Hon var frihet, lika föränderlig som floden, omöjlig att gripa som vinden; ostoppbar
Hon var mjukhet,
Hon var lugnande leenden och mjuka händer gjorda för att bära brustna hjärtan
En säker hamn på stormiga nätter, den plats du alltid kan återvända till
Hon var kärlek, som en fyr för vilsna själar ledande dem ut ur mörkret
Hon var ensam
Hon var den första stjärnan att tändas på nattvalvet och den sista att blekna bort,
Hon var ett övergivet stenhus på en blåsig kulle, länge sedan bortglömd, men aldrig
Hon var tryggheten hos en sprakande eld en sen vinter kväll eller solstrålar som dansar
över din hud en tidig sommar morgon
Hon var stabil, stadig som en klippa, säker som ett fort; orubblig
Hon var frihet, lika föränderlig som floden, omöjlig att gripa som vinden; ostoppbar
Hon var mjukhet,
Hon var lugnande leenden och mjuka händer gjorda för att bära brustna hjärtan
En säker hamn på stormiga nätter, den plats du alltid kan återvända till
Hon var kärlek, som en fyr för vilsna själar ledande dem ut ur mörkret
Hon var ensam
Hon var den första stjärnan att tändas på nattvalvet och den sista att blekna bort,
Hon var ett övergivet stenhus på en blåsig kulle, länge sedan bortglömd, men aldrig
förtvinnad
Hon var en virvelvind, oföränderlig men aldrig den samma
Hon lämnade dig med läkta sår du inte visste var öppna
Hon var förevigt, trots att hon aldrig var
Hon var allt och ingenting på samma gång
Hon var motsatsen inte bara till vadsomhelst, men till sig själv .
Hon var en virvelvind, oföränderlig men aldrig den samma
Hon lämnade dig med läkta sår du inte visste var öppna
Hon var förevigt, trots att hon aldrig var
Hon var allt och ingenting på samma gång
Hon var motsatsen inte bara till vadsomhelst, men till sig själv .
Linn S
Kommentarer
Skicka en kommentar