Motsols

                                                              Hon var värme

        Hon var tryggheten hos en sprakande eld en sen vinter kväll eller solstrålar som dansar
                                             över din hud en tidig sommar morgon

                               Hon var stabil, stadig som en klippa, säker som ett fort; orubblig

                Hon var frihet, lika föränderlig som floden, omöjlig att gripa som vinden; ostoppbar

                                                           Hon var mjukhet,

                    Hon var lugnande leenden och mjuka händer gjorda för att bära brustna hjärtan

                       En säker hamn på stormiga nätter, den plats du alltid kan återvända till

                       Hon var kärlek, som en fyr för vilsna själar ledande dem ut ur mörkret

                                                            Hon var ensam

             Hon var den första stjärnan att tändas på nattvalvet och den sista att blekna bort,

       Hon var ett övergivet stenhus på en blåsig kulle, länge sedan bortglömd, men aldrig 
                                                             förtvinnad

                         Hon var en virvelvind, oföränderlig men aldrig den samma

                          Hon lämnade dig med läkta sår du inte visste var öppna

                                 Hon var förevigt, trots att hon aldrig var

                               Hon var allt och ingenting på samma gång

                           Hon var motsatsen inte bara till vadsomhelst, men till sig själv .


Linn S

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Digit! 2021 rekord