Vägg i vägg

Söndag 18.07 på Barrsätragatan 3A. Traditionsenligt satt familjen i matsalen samlade runt matbordet och gick rundan om veckans sämsta och bästa. Sonen i familjen svarade att det sämsta hade varit att han hade glömt sina idrottskläder hemma i onsdags, och det bästa var att han fick vara med på idrotten ändå. Alla i familjen log åt den lille killen som inte hade bekymmer värre än ett par glömde gympakläder. Skönt för honom. Ovanför matbordet hängde apelsiner klädda i nejlikor i röda sidenband som var fastknutna i adventskronan. Både första och andra ljuset var redan nedbrunna och utbytta, snart var det dags. Doften av apelsinerna luktade gott, men inte godare än den fantastiska söndagsmiddagen mamman i familjen hade lagat. Egentligen var det pappan i familjen som brukade stå för den mesta matlagningen, men alla visste att mammans gräddsåser var 100 gånger godare är pappans färdigköpta, torra fiskpinnar.  

 

Söndag 18.07 på Barrsätragatan 3B. Hon satt i soffan och hade sin dator i knät samtidigt som hon funderade över vilket avsnitt det var hon såg sist. Kanske hade hon faktiskt redan sett alla avsnitt en gång, men det skadade ju inte att se dem igen. Traditionsenligt hade hon en stor popcornskål framför sig, och kände att det kanske saknades lite salt. Söndag var den dagen då det var tillåtet att äta popcorn till middag. I alla fall i hennes familj. ”Bodde man själv fick man faktiskt bestämma själv”, konstaterad hon medan hon försökte pilla bort en popcornkärna som hade fastnat i en tand. Dagen efter skulle vara den sista innan ledigheten och det gjorde kanske inget om hon satte i gång ett avsnitt till denna kväll.

 

Söndag 19.04  Barrsätragatan 3A. Barnen hjälpte sina föräldrar med disken så gott det gick. Ett glas som tappades och gick i kras var något som både föräldrarna och grannarna i lägenheterna runt omkring var vana med. Idag tappades det bara ett glas som tur var, och pappan i familjen sopade gladligen upp glasskärvorna. Ett glas hit och ett glas dit, det var inte så noga. Det viktigaste var att barnen lärde sig att hjälpa andra och att det inte gjorde något om man misslyckas på vägen. Barnen hade fått ny energi av maten och kunde inte sitta stilla längre. Varv efter varv jagade de varandra runt i hallen och in i vardagsrummet. Lägenheten hade en öppenplanlösning som alla barn drömde om för att kunna ha stora ytor att jaga varandra på, något föräldrarna inte alls hade tänkt på när de såg de stora ljusinsläppen. Nu under vintertid gjorde det dock ingen skillnad, vardagsrummet var fortfarande lika mörkt som det hade varit om det inte hade suttit ihop med matsalen eller hallen. Då och då lös det upp när en bil parkerade på parkeringen utanför balkongen. Denna gången var ljusen extra starka och alla i familjen kisade för kunna att se vem det var. Tunga fotsteg hördes från trapphuset, men ingen dörr hördes slå igen.

 

Söndag 19.03 Barrsätragatan 3B. Fyra avsnitt kvar av säsongen. Det borde hon väl hinna? Det var bara hon själv som kunde svara på den frågan, eftersom hon numer bodde själv. Sättet hon hade lämnat honom på var inte förståeligt. Ingen ska behöva fly eller gömma sig, varken från en person eller från ett krig. Tanken på vad som skulle hända om hon mötte honom på stan gjorde henne alldeles illamående. Ett kras hördes bakom en vägg. Antagligen var det grannbarnen som stökade runt i vanlig ordning. Ungefär samma tid varje kväll.  Kunde föräldrarna låta sina barn vara lite tystare i alla fall på söndagskvällar. Skärmen på datorn i hennes knä blev svart, batteriet var slut. Hon ställde datorn på vardagsrumsbordet och var precis på väg att resa sig upp när hon hörde ett ljud. Denna gången kom ljudet inte från grannbarnen, det var inne i hennes lägenhet nu. Hon satt blixtstilla i soffan och vände försiktigt på huvudet för att se om någon var i hallen. Ingenting sågs till. Hon reste sig försiktigt och gick med lätta, snabba steg mot sovrummet för att hämta laddaren till datorn.

 

Söndag 20.01 Barrsätragatan 3A. Klockan var egentligen för mycket för barnen att gå och lägga sig, men mamman i familjen hoppades på att de kanske skulle somna tidigare den här gången. De två syskonen stod bredvid varandra och såg på sig själva i badrumsspegeln medan de borstade sina små tänder. De tittade på varandra och skrattade åt gluggen som storebrorsan hade fått när han tidigare i veckan hade tappat sin första tand. Mamman ropade på barnen och barnen löd mammans order och  kom springandes in i sovrummet. I mitten av sängen låg mamman med en bok i handen, och på båda sidor om henne var täckena uppvikta och kuddarna uppfluffade. Barnen la sig intill sin mamma och hon började läsa ur favoritboken. Pappan ropade utifrån hallen att han skulle gå ut för att slänga soporna, och mamman gjorde en gest med tån att hon hade hört vad han sagt. Barnen hade somnat intill sin mamma och snart skulle hon också falla i sömn.

 

Söndag 20.03 Trapphuset Barrsätragatan 3. Pappan gick med en soppåse i vänster hand och sin telefon i höger. Som småbarnspappa hanns det inte alltid med att hålla koll på den allsvenska tabellen. Favoritlaget låg i mitten och hade tyvärr förlorat veckans alla matcher. Han kom ned till soprummet och slängde skräpet i en blå tunna. Doften i soprummet var inget som störde pappan. Allt för lite egentid. Han stod kvar i några minuter bara för att känna tystnaden han inte hade känt på en vecka. Efter ett tag kände han att det var dags att gå upp igen. Frugan kanske började undra var han höll hus någonstans. Han stängde dörren till soprummet och vände sig om för att gå. Blicken var fortfarande nedspärrad i mobilen när han mötte någon i trappen som var klädd i en svart kappa. Pappan vände sig om och konstaterade att det inte var någon av sina grannar, men att det måste ha varit någon nära bekant till någon granne, eftersom han sett honom förut.

 

Måndag 07.15 Barrsätragatan 3B. I lägenhet var det tyst. Alldeles tyst. Telefonen ringde men hon hörde inget. Hon varken såg, kände eller hörde något. Hon låg stilla i sängen och kunde inte röra sig. Knackningarna på dörren lät ut i det tomma intet.

 

Måndag 07.27  Barrsätragatan 3A. Barnen var redan uppe och påklädda och beredda att ta på sig sina ytterkläder. Pappan i familjen tog den sista slurken av sitt morgonkaffe och hjälpte sedan sina barn att knyta skorna. Han kände hur irritationen över att sonen hade envisats om att köpa snörskor istället för karborreskor började leta sig fram. Barnen kastade upp dörren och utanför stod män och kvinnor klädda i lysgulgrön kläder. Sonen i familjen kände igen första bokstaven i ordet som stod på de vuxnas jackor- A. Det var samma bokstav som hans namn började på. Ut ur lägenheten kom en bår med en flicka på, hennes ögon var slutna och hon var blek. Pappan förstod då vem mannen han hade mött kvällen innan i trapphuset var-hennes ex.    

Sandra E