Stjärnbilder

Noll år

Sjukhussängarna är tomma, inga sköterskor rör sig i rummet och tystnaden är nästintill ringande. Genom det stora fönstret skiner månen på en ung kvinna med ett knyte i famnen. Hennes huvud är böjt, det långa nattsvarta håret skyler barnet i hennes famn och hon mumlar tyst i barnets öra namnen på det stjärnbilder som lyser klara på midnatts himlen. Flickan i hennes famn ser på henne och hennes pigga ögon tycks lysa av glädje och en förståelse utom sin värld. Hon sträcker ut sin lilla, knubbiga hand mot fönsterglaset och skrattar ett porlande skratt. Den unga kvinnan ler, sätter sin hand ovanpå flickans och trycker den lätt mot det kalla glaset. Tillsammans pekar de mot Karlavagnen. När de har lämnat rummet i ett svep av svart hår och böljande vita klänningar och dammet har lagt sig igen finns endast avtrycket av en liten hand på det stora fönstret att skvallra om att någon har varit där denna underliga decembernatt. 

Två år

En liten flicka med tjocka svarta lockar sitter på golvet i ett rum med påträngande väggar och leker med en nallebjörn med trasiga kläder. Vid den lilla köksbänken intill står en ung kvinna och skär upp en brödlimpa som är mosig och varm.

 Hon tar en liten bit, sätter två halvt nedbrunna smala stearinljus i brödbiten och tänder dem.

Hon tar fram en av de två udda porslin tallrikarna att lägga biten på och tar den till det rangliga bordet i mitten av det lilla rummet.

Hon lyfter upp den lilla flickan och låter henne försöka blåsa ut ljuset själv men blåser ut det själv när flickan försöker kasta sig själv mot golvet. Efter att ha brutit brödet i två bitar, en till henne själv och en till flickan går hon ut från den nedgångna lägenheten ut på balkongen.

Fyra år

Snön ligger tjock längs sidorna på de plogade gatorna. Bortsett från de få jäktade stegen på väg mot varma vardagsrum och glada familjetillställningar vandrar en flicka med hår svartare än Lucia-nattens himmel svallande längs den lättklädda, nätta kroppen helt ensam under stjärnhimlen. I sin hårt knutna hand håller hon en enögd nallebjörn och i den andra handen ett skadat stearinljus. Med släpande steg går hon längs gatan, den kalla luften biter huden genom det tunna nattlinne hon bär. Hon tittar upp mot himlen och låter blicken svepa tills den fastnar på Karlavagnen. Hon snabbar på sina steg tills hon springer fram över den frusna marken. Hon springer med andan i halsen och ett moln av varmluft kring sitt huvud ända fram till det lilla sneda skjul vid slutet av vägen. Hon ser upp mot himlen en sista gång innan hon trycker upp den tröga dörren och kliver in. I sängen mitt i rummet ligger en kvinna med hår svart som vatten och hy lika vit som snön. Hennes bröstkorg reser och sänker sig hackigt och i otakt. Den lilla flickan sätter ljuset hon i en ranglig gammal ljusstake som står bredvid sängen och tänder det. Sedan kryper hon upp bredvid kvinnan i sängen och tittar ut genom fönstret. Tvärs över himlen far en stjärna och flickan trycker sig mot den bleka kvinnan. Kvinnans bröstkorg är stilla som natten utanför skjulets väggar och hennes hud kyler mot den unga flickans. När nästa stjärna fallit ligger där endast en liten flicka med hår svartare än den mörkaste natt och en utsliten nallebjörn kvar i sängen.

Fem år

Stjärnorna glimmar likt diamanter mot den kolsvarta himlen. Luften är sval och ugglorna är ho-ar ljudligt i den annars tysta natten. På en kulle mitt på ett öppet fält står en flicka. Det vita böljande nattlinnet är något kort och den slitna nallebjörnen i hennes vänstra hand släpar i marken.

Hennes likbleka ansikte lys upp i månskenet och hennes korpsvarta svall blänker under stjärnorna. Under en kort sekund undrar hon om det kommer göra ont när stjärnorna tar henne från denna världen. Hon rynkar ögonbrynen och vänder ansiktet uppåt. En stjärna far över himlen och hon känner hur det pirrar i hela hennes kropp. Snart är det hennes tur.

Hon blundar och tänker tillbaka på stunderna med sin mamma i observatoriet. Luften vibrerar kring kullen då kvällens andra stjärna faller och flickan försvinner.

J B