Tjejen från en annan planet

Varför är jag inte som alla andra? Varför måste jag vara annorlunda? Varför kommer jag inte ihåg hur mitt liv var innan olyckan. Det är frågorna som jag har funderat över de senaste fem åren, ända sedan olyckan. Det var i dag för fem år sen som polisen hade hittat mig i baksätet på en Volvo.

Eller det hade varit en Volvo en gång i tiden, innan den hade kraschat ner i ett dike, och blivit alldeles tillplattad.  Jag hade förts till ett sjukhus med allvarliga inre blödningar och brutna ben, men när jag kom fram och skulle precis bli opererad så hade jag redan läkt. Men trots att jag hade läkt på både insidan och utsidan så vaknade jag inte, utan låg i koma i fem månader.

När jag väl vaknade så mindes jag ingenting, förutom att mitt namn var Mellody Cortez och att jag var 13 år gammal. Polisen letade efter vilka mina föräldrar var, och vem jag var i deras register. Men de hittade ingenting, inte ens mina fingeravtryck matchades i deras databas. Det fanns heller inga träffar på mitt ansiktsigenkänning för pass, sociala medier eller kreditkort. De hade sagt att det var som jag inte ens existerade, så jag vart placerad hos en fosterfamilj i Brooklyn.  

5 år senare…

Det var min födelsedag idag, jag fyllde 18 år och polisen hade fortfarande inte hittat mina föräldrar eller en änna släkting. Det rullade på som vanligt bakom baren, jag höll på att hälla upp ett glas öl till kvinnan framför mig när jag såg honom. Jag hade aldrig sett någon så vacker och ståtlig som han. Han påminde mig om någon, jag visste bara inte vem. Så jag bestämde mig för att gå fram till honom “hej, skulle du vilja beställa något?” frågade jag.

Men han såg så chockad ut, han kollade runt omkring sig innan han sa “kan du se mig?” Han verkade helt chockad över det. “Självklart kan jag se dig, varför skulle jag inte det?” Jag fick inget svar från honom, utan han var helt tyst och tittade fundersamt på mig. Efter vad som kändes som en evighet av tystnad så sa jag tillslut “jag finns där borta när du bestämt dig vad du vill ha” och jag skulle precis vända mig om för att gå när han tog då tag i min hand och rykte mig försiktigt tillbaka.

“Förlåt... jag vart bara chockad av att du kunde se mig, jag trodde nämligen att du var en människa.” Hans röst, det var något med hans röst, vart hade jag hört den förut. “Men jag är en människa!”, svarade jag tillbaka förvirrat.“Jo jag var glamerad, alltså kamouflerad, vilket innebär att människor inte kan se mig.” Sa han med en självklar ton i sin röst, som om det vore helt uppenbart.

“Okej… vet du vad du vill ha för något nu?, annars så kan jag föreslå ett glas vatten.”  Utan att vänta på något svar så gav jag honom ett glas vatten, för han var uppenbarligen full. “Tack men jag har knappt druckit någon alkohol ikväll.” Han puttade tillbaka glaset med vatten till mig, så jag puttade det tillbaka till honom och sa “ibland så behövs det bara lite alkohol, och om du inte dricker upp det hära glaset med vatten först så kommer du inte få någo mer alkohol.” Utan att tveka så drack han upp varenda liten droppe, “nöjd?” sa han med ett flin. “Aaa det är jag... så vad skulle du vilja ha för något?”

Hon var nu 04:00 och det var dags för mig att sluta eftersom Rebecka hade kommit och skulle ta över. När jag kom hem så vart jag så sugen på glass. Jag kollade i frysen och allt var slut. Jag bestämde mig för att gå till macken eftersom den bara låg fem minuter bort. När jag var framme vid glassen så kom det någon och tog den sista Ben och Jerry choklad caramel cookie dough. Men jag trodde inte mina ögon, det var den snygga killen ifrån baren “Hej det är du igen, du följer väl inte efter mig?”

“Nej varför skulle jag göra det, och hur vet jag att det inte är du som följer efter mig?” Jag sa det samtidigt som jag försökte ta Ben och Jerry glassen ifrån hans händer, men han var för lång. “Inte ens om du hoppar kommer du att nå den.” Det var då han gav mig en ide, om jag kittlar honom så kommer han att släppa taget om glassen, och då har jag min chans. “Varför kollar du på mig så där?”

“Hahahaha vad håller du på med?” Nu har jag min chans, jag tog glassen och sprang iväg till kassan och ut ifrån macken. Men jag var dum nog och vände mig om för att se om han hade följt efter mig, och det var då jag såg hur han kom springandes mot mig. “STANA!!!!” skrek han och kastade sig över mig så att vi båda ramlade på marken. “Ge mig den!” sa han samtidigt som han kittlade mig.

Efter kanske 5 minuter gav jag upp, men jag tänkte inte ge honom hela glassen. “Vad sägs om att vi delar på glassen?” Han tvekade en sekund men gav sen med. “Bra… kan du gå av mig nu?” sa jag. “Ja visst förlåt.” Vi reste oss upp och började gå mot parken. “Vad heter du förresten?” frågade han. Jag hade inte ens tänkt på att vi inte ens hade presenterat oss för varandra.

“Jag heter Mellody” sa jag, “Mellody vilket fint namn. Jag heter Liam, vet du nu när jag tänker på det så hette min gamla barndomskompis Mellody. Men jag har inte sett henne för över 5 år, jag tror till och med att det var hennes födelsedag idag. Hon skulle ha blivit 18 år idag.” Liams beskrivning av hans vän Mellody stämde så in på mig, hur jag vart hittad för fem år sen och att jag vart 18 idag.

“Hette hon Mellody Cortez?” jag var tvungen att fråga, för tänk om jag var den Mellody han hade pratat om. “JA KÄNNER DU HENNE?” Han vart så glad att han tappade glassen. “Jag heter Mellody Cortez.” Hans ögon vart så fyllda av glädje att jag trodde att dom skulle explodera. “Vänta, quod est nomen meum?”

“Du heter Liam, eller vad menar du?”

“Det är verkligen du.” Han kramade om mig så hårt så att jag nästan inte kunde andas. “Vänta lite nu, vad var det för språk du pratade?” Han släppte taget om mig och sa “Eguoska.” Men jag har aldrig hört talas om det. “Vad är Eguoska för språk och vilket land?” Han var tyst en stund innan han till slut sa “Du kommer antagligen inte ihåg det hära men vi kommer från planeten Lavida.”

“Lavida?” Jag kände igen det på något sen, men kunde inte riktigt placerad det. “Jo för 5 år sedan så var det krig mellan kungadömet William och kungadömet Arthur, och under kriget så skickade kungen William sin dotter till planeten Jorden för att det var säkrast där. Men man har letat efter den försvunna prinsessan Mellody cortez men utan några bevis på att hon övdelevde resan till Jorden.”

N K