I rymden


Det blinkar till. Ett svagt flimrande ljus i ytterkanten av mitt synfält. I det annars så mörka lyser något ljust upp tillvaron. En liten gul planet skymtas långt borta och mitt hjärta fylls av glädje. Det svarta mörkret runt omkring skingras och framför mig ser jag citroner, en solig sommardag och en ljus sandstrand. Gult får mig på gott humör. Mörkret försvinner för en stund och jag njuter av de minnesbilder som spelas upp. De gula citronerna vajar lätt i den italienska sommarbrisen och inte ett moln på den klarblåa himlen. En svag doft av saltvatten fyller mina sinnen och jag hör hur mammas röst säger att vi ska le samtidigt som hon håller upp kameran mot sin stora solhatt. Hon trycker på knappen och det blir svart. Igen.

Hur jag än vänder mig ser jag ingenting annat än mörker och tomrum. Sedan en ekande hopplöshet. Ingenting. Och plötsligt allting. En stor, stor stjärna syns i fjärran och det starka skenet bländar mig i mörkret. Jag vet precis vem det är. Jag känner doften av hennes hår. Liksom spunnet guld lyser det i ljuset och hon kramar mig. Min allra bästa bästis. Sån tur att du kom tänker jag och ler mot henne. Jag ska precis berätta för henne om mörkret, om planeterna jag sett och stjärnorna som ibland finns där i den annars tomma rymden. Jag vill säga till henne hur mycket hon betyder och hur ont det svarta gör. Men naturligtvis kommer tomheten smygande när man minst anar det och så fastnar jag där igen. I rymden. I tomheten. I mörkret.

Kraften rinner ur mig och jag sänker mitt huvud ner. Jag böjer mig och känner en sval yta mot min kind. Ett grått damm täcker mina fingrar och jag ser på det tysta landskapet omkring mig. Det är min egen måne. En suck av lättnad lämnar mina lungor och tryggheten breder sig över mig som en mjuk filt. Här på min egen måne kan jag göra vad jag vill. Jag kan stanna här hur länge jag vill med blicken mot stjärnorna och ljuspunkterna i mitt universum. Jag kan studera planet blå, med de varma vågorna och det lätta sommarregnet, Neptunus med sin harmoni. Eller stärkas av det mod som den röda planeten Mars ger mig. Ibland är det tur att man har ett eget universum. En plats där man ostört kan beundra stjärnorna och ljuset i mörkret.

S V

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i sin klass. 2. Lucas L
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet
Fortsätt läsa

Digit! 2021 rekord

Förra året vid den här tiden skrev jag att vi måste haft någon slags rekord med över 60 bidrag, i år vet jag inte vad jag ska säga, tappade räkningen vid 95! Extra kul att det blev just i år - 20-årsjubileum och allt. Stort tack till alla er som skrivit och skickat in! Vilken skrivande kraft det finns i vårt län! Alla pristagare har nu meddelats och prisutdelningen blir den 20 november under Litteraturens lördag. Var : Kulturkvarteret i Örebro När : Kl. 11.15.  Hoppas vi ses där!
Fortsätt läsa