Vi har en rymd inom oss
Ända sen jag
var ett litet barn har jag alltid varit utfryst. Jag satt alltid ensam och
iakttog dem andra barnen då dem hade kul med att leka. Jag antog helt enkelt
att det var fel på mig att jag inte fick vara med, men hur dem behandla mig
formade mig. Tillit och förtroende var inte enkelt att applicera på folk, så
jag börja observera andra och märkte snart av ett mönster. Alla dem andra blev
likt mig formade av andras fördomar, dem blev oftast till det alla dem andra i
personens miljö ville att dem skulle bli till. Det var en upptäckt som gjorde
att jag märkte att det inte var fel på mig utan det var fel på deras fördomar
kring mig. Det ledde mig till att våga bli mig själv och visa upp att deras
fördomar var fel, trotsallt vad hade dem andra som jag inte hade? Jag menar ifall
om han eller hon kunde göra någonting kunde jag med.
Alla våra
hjärnor är trotsallt dessamma de är formade och har samma kapacitet från
början, det beror bara på hur vi leder våra liv och vad vi väljer att göra och
veta. Hjärnan är så stor och komplex att man kan jämföra den med universum. Med
det faktum att universums struktur är så lik nervcellerna i hjärnan, att man i
princip skulle kunna lagra sina livs minnen där. Men vi själva som individer
kan även vara lika planeter då vi kan bli utstötta och fara ut ensamma medan
andra planeter far omkring i sitt solsystem likt kompiskretsar. Det finns så
många likheter mellan oss och universum. Detta visar på att vi är så mycket mer
än vad fördomarna utpekar oss att vara, vi har så mycket mer inom oss än vad
ögat kan se på en person. Vi har en rymd inom oss.
N N
Kommentarer
Skicka en kommentar