Bittermandeln

Där kommer han igen, han den nyinflyttade, med sin hund vars nos ser ut att ha varit med om

någonting hemskt. Vad var det nu han hette. Jag såg vad som stod på hans port imorse när jag

gjorde det förbjudna men det har jag förträngt. Trots att jag vet att mannen, främlingen, som

springer här hela tiden sa: “Du får inte gå utanför din lägenhet just nu Maj-Britt, det är för ditt

eget bästa. Du har väl hört på nyheterna om den nya pandemin som sprider sig häromkring.

Eftersom du är i riskgruppen måste vi vara försiktiga. Det är bra om Nina kan handla åt dig

när vi inte är här.” För mitt eget bästa! Dumheter. Jag är klok nog att veta vad som är bäst för

mig själv. Handla är jag fullt kapabel till att göra men det är tydligen strikt förbjudet nu. Hur

kan en oerfaren man med någon konstig mask säga att jag inte får gå ut. Jag tror faktiskt att

kriget var lite värre än pandemin, och det överlevde jag.

Varför går han med hunden hem vid den här tiden? Var det Patrik det stod på porten? Han

brukar komma hem vid sex varje dag och inte såhär på förmiddagen. Jag undrar om han har

glömt något. Tänk om han glömde kaffebryggaren på imorse och nu åkte hem från jobbet för

att stänga av den. Han som nyss har flyttat in vågar nog inte be mig om hjälp. Fast hur skulle

han få tag i mig förresten. Jag måste gå över och ge honom numret till hemtelefonen lite

senare. Nej just det, jag får inte gå ut. Varför händer det här mig? Jag som aldrig har gjort

någon illa. Inte kan jag gå utanför lägenheten utan att någon märker det heller. De där

främlingarna som springer här varje dag verkar hålla koll på allt. Sist när jag gick ut för att

titta på det underliga nöjesfältet som plötsligt stod på gatan, då var det snabbt en man här och

tog in mig igen. Han sa “Men Maj-Britt nu har du nog sett lite fel. Kom så går vi in igen.” Jag

förstår inte varför alla har likadana masker. Modet är väldigt konstigt just nu men de kunde

kanske ha olika färger på pannbandet iallafall. Det ser ut som de är klädda för samma

maskerad eftersom alla har likadana kläder. Det börjar bli lite tjatigt att se den irriterade blåa

skjortan med tillhörande byxor i samma färg. På min tid var alla tvungna att bära skoluniform

men inte trodde jag att det var likadant idag. Varför i hela friden ska det vara så här. Det enda

jag gör är att traska runt här i lägenheten, vad har jag gjort för att förtjäna det. Är det

verkligen så jag ska spendera mina sista år. Det här skulle Sven aldrig acceptera men jag

förstår inte vart han har tagit vägen. Jag har inte sett honom på flera år nu, förutom på

väggen. Det är så underligt att någon har satt upp en massa bilder på honom i hela

lägenheten. Inte behöver jag bilder på Sven eftersom han kommer hem snart igen.

Nu knackar någon på dörren, tänk om det är Sven. Nej det är någon annan ser jag. Det kanske

är grannen som kommer för att be mig om hjälp, vad trevligt. Det var tydligen inte han med

hunden utan någon som kallar sig för Konrad från hemtjänsten. Honom har jag aldrig träffat

förut men han bär maskeradkläder som alla andra. Konrad ser lite läskig ut, fast jag tror inte

att han är farlig eftersom han har med sig förmiddagsfika till mig. Nu ska vi se vad som finns

i påsen. En mandelkubb, finska pinnar och en mazarinkaka. Det var lite skralt. Jag som skulle

bakat mandelkubbar igår men det fanns ingen bittermandel i matkassen. Jag skrev det på

inköpslistan som jag gav till Nina men inte en enda påse med bittermandlar vill hon ge mig.

Inte nog med att jag måste sitta här hela dagen, nu får jag inte baka heller. Jag som tänkte att

sådana främlingar som Konrad också kunde fika tillsammans med mig. Jag tänker iallafall på

andra till skillnad från vad Nina gör. Det är bättre att jag får handla själv för utan

bittermandel går det inte att baka mandelkubbar. Nu kommer han med kaffet, perfekt. De här

mandelkubbarna var inte alls som mina egna, de smakar inte bittert. Konrad från hemtjänsten

kanske också har glömt bittermandeln i affären för det här går inte att äta. Nu går ha igen, jag

undrar vart han ska. Varför ska livet vara så orättvist, alla går härifrån förutom jag. Jag tror

att jag ska ta en tupplur, det måste ha varit sömnmedel i den där finska pinnen. Hoppas det är

någon här när jag vaknar så jag slipper vara ensam.

H N