En bitterbesk eftersmak på min tunga

Grymma och obarmhärtiga dagar. Ensam håller jag ut min hand till den grymma natten men ingen varm hand jag tycks vidröra. Bittert sjunker den kallfuktiga handen tillbaks till min sida där den har hemma. Det finns ingen. Ingen som bryr sig bara disharmoni bortom mig. Bara kalla ord. Försöker övertyga mig att ge upp och leva upp till deras förhoppningar. De sista men ändå kraftfulla orden som lämnar deras läppar fortsätter slå i mina trumhinnor. Endast förtvivlan växer. Den optimistiska himlen täcks bara av andras händer. Där mina inte hör hemma.  

 

”Varför” tänker jag ”Varför ens försöka” det var kul till en början, gulligt som andra skulle säga om man frågade en sexåring vad för slags drömmar de hade och dem svarade med artist. Men drömmar är uppenbarligen bara ett sätt fängsla unga barns känslor.Vägleda dem till en dyster och en tröttsam värd och använda drömmar som ett filter till att blocka deras hemligheter. När dem ända drömmarna man accepterar är ytliga reflekterande socialekonomisk jobb, där du säljer din själ för en stämpel på ett papper. Jag dör hellre. Jag DÖR HELLRE! För oss som är dubbel spioner mellan drömmar och verkligheten.

 

Vuxna har ju varit i våra ålder förut.Varför agerar du som att du inte vet? Varför fortsätter ni säga dessa ord? Det är som att jag inte har drömmar, när blev drömmar inte relevanta. Jag känner mig så liten när jag står bakom mina betyg. De säger det är bra att ha en passion, en driv kraft men varje dag känns som att jag dödar den, för det jag gör känns olagligt inom deras fraktion. Drömmar har en bitterbesk efter smak, jag mår inte bra jag är sjuk jag mår illa.Varje dag känns som jag ger in. När deras tankar tar plats i mitt huvud. 

 

Varför bemöda sig, det kommer inte gå som jag vill. Även om jag lyckas kommer jag vara en clown för en grupp människor. 

H M

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

Digit! 2021 rekord

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.